onsdag, mars 26, 2008

Syrefattigt på reklammakarnas kreativa möten?

Nivea Oxygen Power verkar vara en kanongrej. Krämen gör tydligen att vem som helst ser ung och snygg ut. Hur? Jo, genom den revolutionerande tillsatsen av "15% rent syre".

Niveas TV-reklam skapar många frågor. Hur rent är egentligen syret om det bara är 15%? Vore det inte bättre med 100%? Hur ser orent syre ut, och vad skulle det innebära för krämens effekt?

Och sist men inte minst, eftersom vanlig luft innehåller hela 21% "rent syre", varför behöver jag köpa en kräm?

tisdag, mars 18, 2008

Bojkotta OS

Har ännu en gång sett Frida Metso Johansson hålla fanan högt mot SOK-basen. Hon är briljant (och det sitter långt inne eftersom hon ju är centerpartist). Självklart ska vi inte belöna diktaturen Kina med roliga marknadsföringsevents utan motkrav. Självklart är det såväl politikers som idrottsmäns ansvar att göra det man kan för att upprätthålla mänskliga rättigheter i världen.

Bojkott är inte alltid rätt vapen. Särskilt inte mot nationalistiska diktaturer där ledarna inte vill annat än visa hur ond omvärlden är och hur viktigt det är att sluta leden. Men Kina är något annat. Kina vill vara med i den globala ekonomin. Kina vill framstå som respektabelt och accepterat på världsarenan. Då kan en bojkott vara precis rätt sak.

Varför ska då just idrottarna "drabbas" av kravet på bojkott? Tja, varför inte? De är priviligierade som får ägna sina liv åt att leka. Varför inte då göra gott när man har chansen? Det kostar på, javisst. Kanske en missad medalj i hyllan. Men vem har sagt att det alltid ska vara lätt att göra det rätta?

Jag hoppas innerligt att åtminstone EN idrottsman under spelen utför någon sorts manifestation mot förtrycket.

Var köper jag "Bojkotta OS" t-shirten?

söndag, mars 16, 2008

Miljöpartist på riktigt

Idag blev jag invald i styrelsen för Miljöpartiet i Göteborg. Roligt att få förtroendet, särskilt som det fanns andra mycket mer politiskt erfarna kandidater. Så nu finns det ingen återvändo!

torsdag, mars 13, 2008

Uppdrag granskning, köttet och klimatet

Tack SvT för att ni tar upp köttkonsumtionen i samband med klimatfrågan. Som miljöpartist blir man dock lite ledsen av hur vi framstår i programmet (och i Rapport dagen efter). Vi ser ju lika okunniga ut som Jordbruksministern.

Sanningen är dock att målet minskad köttkonsumtion finns med i partiprogrammet (Uppdrag granksning glömde nämna det...). Dessutom har Mp lagt en riksdagsmotion om skatt på animalieproduktionens miljöpåverkan. Lokalt agerar vi ännu längre.

Men trots allt är det sant: kött är en känslig fråga även inom Mp. Alla är inte vegetarianer ens hos oss. Samma problem tror jag Naturskyddsföreningen har, vars CO2 kalkylator inte ens frågar om matvanor. Kunskapen om miljöproblemen finns, men risken med att gå ut för hårt med budskapet "sluta äta kött" är att man stöter sig med de skäggiga medlemmar som hellre trampar runt med gummistövlar och letar småfåglar än ändrar sin livsstil. Härvidlag är vi ganska amerikanska. Rör inte vår "way of life". Trist.

söndag, mars 09, 2008

Journalister: våga vara journalister!

SVT har låtit Sifo undersöka vad svenskarna tror är den främsta orsaken till regeringens minskande stöd. Journalistik på en härligt kosmisk metanivå, där man alltså gör en opinionsunderökning om en opinionsundersökning. Vad är nästa scoop, tro? Varför tror svenskarna att andra svenskar tror att regeringens motgångar beror på försämringar i trygghetssystemen?

Ibland kunde man önska att den politiska journalistiken, istället för att referera landets makthavare som vore de schlagerdeltagare, gjorde sitt jobb och ägnade kraft åt att undersöka verkligheten/sakfrågorna.

Ett exempel: när Folkpartiet nyligen gick ut och krävde att man tog bort dispensmöjligheten från skolplikten (dvs alla måste vara med på gympan) så grundade det man detta på en undersökning gjord av Sara Högdin vid Stockholms universitet. Undersökningen är i sig intressant, men grundar sig på endast dryga tusentalet elever vid fyra skolor. Detta får jag i Göteborgsposten veta bara tack vare en välskriven kulturkrönika av Petter Larsson, någon dag efter att Fp släppt denna sin senaste "dummism". Fp har alltså, trots ett verkligt svagt faktaunderlag, lyckats sätta dagordningen och lyft ett troligtvis obetydligt problem till rampljuset.

Ett exempel till: VAB-dagarna. Regeringen med Husmark Pehrsson i spetsen har hävdat att fusket med VAB-dagar är utbrett. 22,5 procent av alla utbetalningar eller 650 miljoner kronor, är siffror man slängt sig med. Idag framkommer att dessa siffror är starkt ifrågasatta av många instanser, däribland Försäkringskassan som ju sköter utbetalningarna. Men då har bollen redan börjat rulla, och regeringen har lanserat ett förslag om skärpt kontroll.

Det finns säkerligen många fler exempel - de ovan är ju bara sådana som media trots allt uppmärksammat, om än något sent.

Varför blir det då så här? Jag misstänker att det finns en rädsla bland svenska reportrar att framstå som tendentiösa om de ifrågasätter politikers verklighetsbeskrivning och intar en egen hållning. Neutralitet går före korrekt rapportering, och resultatet blir att man bara refererar parternas påståenden. Har man inget sagt så har man inget sagt. Det är synd. Forskning kan man alltid skärskåda på ett sakligt sätt, och det är tillgängligt och enkelt.

Vad som saknas är starka research-avdelningar som så fort opinionsbildare påstår sig skildra någon sorts verklighet (forskning, statistik, osv) tar reda på fakta och bemöter eller nyanserar bilden. Ibland kan det röra sig om politikers avsiktliga feltolkande av forskningsresultat i syfte att främja sin egen agenda, och det bör naturligtvis kvävas i sin linda. Det kan också handla om okunniga och/eller tidspressade politiker som inte hinner sätta sig in i hela sammanhanget. Då är journalistiken än mer viktig.

torsdag, mars 06, 2008

Varför det är dumt att subventionera det näst sämsta

Parkeringsdebatten har avlöst trängselavgiftdebatten i Göteborg. Folk är upprörda över att miljöbilar får ockupera boendeparkeringar och korttidsplatser hur länge som helst. Diskussionen sätter fingret på ett grundläggande problem i hur vi stödjer olika miljöåtgärder.

Att göra det billigare att parkera i stan är förstås ett sätt att få folk att köpa miljöbil. Och det tycks ha varit framgångsrikt, sett ur det perspektivet. Men nu var ju inte det grundläggande syftet att få fler att åka miljöbil, utan att få till en bättre lokal och global miljö. Resultatet av denna subvention ser vi nu, i form av dels att folk drar sig mindre för att ta miljöbilen till centrum, dels att folk som annars inte hade skaffat bil nu sett möjligheten att ha råd. Jag vet, jag är en av dem. Parkeringssubventionen blir alltså kanske rentav kontraproduktiv.

En liknande effekt kan vi vänta oss i andra sammanhang. Om vi gör kollektivtrafiken gratis kommer det visserligen kanske att locka en del bilpendlare till ett bättre beteende. Men troligt är också att fler kommer att resa i "onödan", och att fler som annars skulle cykla eller gå istället tar vagnen. Miljöbilspremien är ett annat exempel. Ja, vi får fler miljöbilar. Samtidigt är det ju ett stöd till bilindustrin som kommer att resultera i billigare och totalt sett fler sålda bilar.

Problemet med all sådan här positiv särbehandling av miljöbilar är att man missgynnar de verkligt miljövänliga alternativen, nämligen apostlahästarna och cykeln. Ett alternativ skulle kunna vara att göra stöden mer specifika. Ge miljöbilspremie till den som byter en bil äldre än tio år (eller nån väl vald parameter) mot en miljöbil. Ge parkeringsrabatt till den som redan har boendeparkering. Och så vidare. Men risken är att man komplicerar systemet för mycket.

Den enda sant verkningsfulla metoden tror jag är att höja de rörliga kostnaderna för att köra bil, dvs högre bränsleskatter. Differentiera naturligtvis mellan fossila och ickefossila bränslen. Men se till att alla kostar. Lägg till detta kilometerskatt på kommersiell trafik och fler rörliga kostnader såsom kilometerbaserad försäkring och skatt på privatbilar. Sänk eventuellt de fasta kostnaderna om nödvändigt. Då styr vi om beteende så att det kostar mindre att äga men mer att köra bilen. Det lönar sig att låta den stå.

Tyvärr kommer alltid subventioner att vara populära hos väljarkåren, trots att marknadsliberala ekonomer hatar dem. Hellre morot än piska. Jag menar, vem ifrågasatte miljöbilspremien? 10000 i rabatt, härligt! Man glömmer så lätt bort de enorma summorna som man på detta vis tagit från andra delar av budgeten och delat ut till bilindustrin.

Vi behöver fler piskor. Och för det krävs modiga politiker.

lördag, mars 01, 2008

Krångligt med negationer

Apropå debatten om Mp:s ja eller nej till utträde ur EU uttryckte Per Gahrton på DN Debatt stöd för Maria Wetterstrand. Läs själva. Det jag tycker var roligt var DN:s ingress som använde följande skruvade formulering:

"...Per Gahrton, som tidigare varit negativ till att stryka utträdeskravet".


Phew. Utträdeskrav, ok. Stryka det, ok jag är med, än så länge. Negativ till att stryka. Nu är jag lost. TIDIGARE negativ till att stryka. HJÄÄÄÄLP! (Hur är det med språkvården på DN?)

Starkt av Wetterstrand

Maria Wetterstrand gick nyligen ut (se här) med att hon bytt ståndpunkt och nu inte längre står bakom Mp:s krav på utträde ur EU. Mycket starkt tycker jag. Både i sak och i ryggrad.

För det första är det proffsigt, hederligt och demokratiskt att vara öppen med att man som språkrör inte delar partiets åsikt i en viktig fråga. I motsats till vad en del miljöpartister tycks mena, så är detta inte ett demokratiskt svek utan en berömvärd öppenhet. Maria vet säkert att hon kan komma att ifrågasättas som språkrör på kommande kongress, men väljer att vara öppen ändå.

För det andra har hon rätt i sak. EU har många fel och brister. Det är bra att Mp finns och kan peka ut dessa, och medverka till förändring. Men EU har också många fördelar, särskilt för oss som insett att klimatfrågan måste lösas internationellt. EU har visat en vilja att sätta press på industrin och på medlemsländerna när det gäller tex CO2 utsläpp. Visst kunde man önska sig mer, men ingen annan stormakt har så kraftfullt drivit på klimatarbetet.

EU kommer att finnas kvar många decennier framåt, helt oavsett hur mycket krut vi i Mp bränner på att försöka gå ur. Klimatarbetet är brådskande - de närmaste 15-20 åren kan vara avgörande - och då finns inte tid att käbbla om något som inte kommer att ändras. Vi måste arbeta med de institutioner som finns tillhands. Dessutom är jag övertygad om att vi vinner massor av potentiellt gröna väljare på att sluta förneka något som många, särskilt unga, ser som en fullkomligt naturlig del av den internationella arenan.