fredag, november 19, 2010

Briljant elbilsteknologi

Varför vänta på att ladda batterier när man kan byta dom? Det här är riktigt coolt tycker jag. Läs mer på www.betterplace.com.

torsdag, november 18, 2010

Nu skäms jag för mitt land

Hur korrupt är det svenska rättssystemet? Julian Assange begärdes idag häktad, och hela affären får ny medial kraft. När det gäller denna typ av brott, med en politiskt kontroversiell person inblandad, en person vars trovärdighet framstår som viktig, då räcker anklagelsen som sådan. Om den dessutom under en tid tycks få substans genom att klantiga åklagare håller processen vid liv, då blir kostnaden för Wikileaks ännu större. Lyckas man dessutom få honom att gå under jorden, alternativt utlämnas till Sverige för en tid i häkte - ja då är det naturligtvis en stor seger för dem som gärna vill se honom tystad.

Vem skulle ha intresse av det här? Det krävs ju inte precis att man är paranoid för att inse att en man som går i bräschen för en organisation som trotsar världens mäktigaste miltärmakt och underrättelsetjänst, och publicerar det som makten vill hålla dolt, utsätter sig för risker. Hade han varit ryss så hade han tystats med järnrör eller pistolskott. I västvärlden är vi mer sofistikierade, åtminstone mot vita män med medborgarskap. (Andra kan godtyckligt skickas till Guantanamo eller hämtas av CIA.)

Extra elegant är det förstås att få detta skådespel att rullas upp i just Sverige. Dels är det listigt att slå undan fötterna för Assange i landet där han önskat etablera delar av sin verksamhet för att skydda den genom bland annat vårt meddelarskydd. Men det är också snyggt att utnyttja Sveriges rykte som relativt okorrumperat och dessutom jämställt. Hade samma anklagelser dykt upp i Liberia eller Thailand så hade ännu fler kunnat se hur enkelt det hade varit att rigga alltsamman. Men nu händer det ju i trovärdiga, respekterade Sverige. Dessutom har vi en relativt bred definition av våldtäkt, som jag i princip stödjer, men som kan missbrukas av den som vill någon illa. Våldtäkt översätts av engelskspråkig media till "rape", som har en mer våldsbetonad betydelse i de flesta andra länder.

Assange kommer naturligtvis inte att dömas för sitt brott - om det fanns några tillräckligt graverande omständigheter så hade man självfallet tagit in honom på förhör under den månad han befann sig i Sverige, och inte bara läckt hans namn till media. Men det är ointressant för analysen om han döms eller inte. I PR-spelet har han fått stryk. Eller? Det som blir intressant nu blir att se hur många som egentligen låter sin bild av Assange påverkas. Det skall också bli spännande att följa efterspelet. För att det spelats fult, alternativt brustit i kompetens, på hög nivå i svenska rättsväsendet är ganska uppenbart.

tisdag, oktober 19, 2010

Några enkla politiska förslag

Det finns svåra politiska beslut och det finns lätta. Följande borde vara ganska enkla att få majoritet för:
  • Gör direktreklam och telefonförsäljning till hemmet förbjudet generellt. Låt den som vill ha reklam rätt in i sitt privatliv gå med i ett "Japp"-register. Avskaffa "Nix".
  • Förbjud pälsfarmning.
  • Förbjud mobilsamtal i bilen, möjligen med undantag för handsfree på motorväg.

måndag, oktober 11, 2010

Sedelärande saga


En fattig man kan inte betala sina skulder till den lokala klanledaren. Han säljer sin dotter som arbetskraft till klanledaren, som tvingar henne till allt hårdare arbete. När hon är på väg att ge upp får hon hjälp av en mystisk småväxt figur. Men som motprestation kräver han att hon skall ge honom hennes förstfödda. I sin desperation går hon med på avtalet.

När flickan lyckats med sina uppgifter vill den mångfalt äldre klanledaren gifta sig med flickan. Hon föder ett barn, och då dyker den småväxta mannen upp och kräver sin rätt. Flickan lyckas dock avslöja den lilla mannens identitet, som då tar sitt liv.

Är detta talibanernas Afghanistan? Familjeaffärer i de kastlösas Indien? Traficking i östeuropa? Nej, det är en Bröderna Grimm-saga som heter Rumpelstilskin, och som vi kommit över i svensk översättning. Jag kommer inte att läsa den fler gånger för mina barn, även om de säkert skulle kunna lära sig en hel del om den vidriga verkligheten för kvinnor i stora delar av världen.

Slutet? Jo, flickan, den gamla klanledaren och deras barn lever lyckliga i alla sina dagar.

fredag, oktober 08, 2010

Dags att försvara trängselskatten

Det är märkbart tyst från Göteborgs politiker. Är det så att man inte vill vara först ut och försvara och förklara sitt beslut? Som tur är så är det inte så svårt, så jag kan göra det åt dem.

Den gängse bilden av trängselskatten tycks vara att man ställer ut betongssuggor på strategiska platser i stan så att ingen kan komma förbi. Den bilden är naturligtvis ganska missvisande. Trängselskatten är inte avsedd att avskaffa biltrafik. Den är avsedd att dra in pengar, förbättra utnyttjandet av befintliga vägar, och minska utsläppen.

Naturligtvis skulle man kunna ta det på skatten. Men vad innebär det annat än att de som inte kör bil i området får betala för Göteborgarnas fina motorvägar, broar och tunnlar? Människor har dessutom ofta svårt att förstå summorna det rör sig om. En enda ny viadukt kan kosta lika mycket som Göteborgs hela barnomsorg. Små dagisgrupper? Bättre akutvård? Vilket vill du helst avskaffa för att vi ska ha råd med större vägar?

För den som vill försvara trängselskatten gäller det att visa på fördelarna. Det är alltför lätt för nejsägarna att älta små men omedelbara problem. Som när GP kommer på att det blir svårt för boende i Änggården att ta sig till Slottskogen. Hur i hela friden skulle trängselskatter göra det svårt att ta sig hundra meter över Dag Hammarskiöldsleden utan bil? Vem i sina sinnens fulla bruk skulle orka sätta sig i bilen och försöka hitta ny parkering när det är två minuters promenad till parken där bilar ändå inte är tillåtna?

Nej, peka på de storskaliga fördelarna istället: bättre miljö, mer förutsägbara restider (suveränt inte minst för företagen), bättre kollektivtrafik OCH utbyggda trafiksystem för bilar.

För den som absolut inte vill betala trängselskatt har jag här några tips på kryphål:
  • Åk och storhandla på helgen, det är gratis, liksom efter kl halv sju på kvällen.
  • Ta bussen eller cykla.
  • Försök ändra arbetstider så att du slipper åka bil i högtrafik.
  • Åk flera i bilen och dela på kostnaden.

måndag, september 20, 2010

Förhandla, Maria!

Läser på DN om Miljöpartiets valvåndor. Lika lite som någon annan kan jag tala för partiets medlemmar eller väljare, men jag kan ju säga vad jag tycker.

1. Att inleda förhandlingar kan aldrig skada. Det är utfallet av förhandlingarna som får avgöra. Om MP får igenom ett blågrönt regeringsalternativ med de rätta ingredienserna så vore det bättre än mörkbrunt inflytande eller en svag helblå regering. Och definitivt bättre för miljön.
2. Det finns inget röd-grönt alternativ. Sossarna fick inte väljarnas förtroende. Misstroendevotum tillsammans med SD? Omöjligt. Så en blå regering blir det hur som helst, frågan är om den blir helblå eller blågrön.
3. Jag tror att många röstade för MP trots samarbetet med de röd-gröna, inte tack vare detta samarbete. Man röstar på ett parti och på dess värderingar. Jag tror att MP har fler röster att hämta högerut än vänsterut, delvis för att Centern är ett så uselt alternativ i miljöfrågor. Jag tror inte den politiska kostnaden blir särskilt hög, även om det skulle bli frånfälle på vänsterkanten.

Så, Maria och Peter, släpp stoltheten, visa ert politiska skarpsinne, och ro hem ett samarbete som gör att partiets sex nya riksdagsmandat märks i politiken!

söndag, september 19, 2010

Dags bli republikan?

Ett vanligt resonemang bland människor omkring mig i det här valet är att man övervägt att rösta blått för att man inte vill se Mona Sahlin som landets frontfigur (alternativt att man inte vill ha Ohly som minister). Valet har i mångt och mycket, inte minst på Moderata valaffischer, handlat om vem som är trovärdigast som statsminister.

Detta är inte konstigt. Människor bryr sig om vem som skall vara vår röst i världen, vem som får hälsa på Obama och åka på toppmöten. Men det är intressant eftersom valet ju egentligen handlar om något helt annat. Det är ett riksdagsval och inte ett regeringsval. Vi väljer sammansättningen i riksdagen, och vi väljer - om vi kryssar - också helt direkt vilka riksdagsmän som kommer att besluta om lagar och budget i vårt land.

Problemet med kombinationen parlamentarism (riksdagsmajoriteten bildar regering), ökande medial personfixering samt blockbildning är att du som väljare kan hamna i ett läge där du är tvungen att välja mellan den du uppfattar som den bästa statsministerkandidaten och det parti vars politik du sympatiserar med. Du kan inte få Reinfeldt och en socialdemokratiskt politik, hur mycket du än skulle önska det.

Detta är inte bara ett konkret problem för socialdemokraterna, utan ett rent demokratiskt dilemma. Människor måste veta vad det är de röstar på. En given lösning är förstås att skilja på valet av statsminster (dvs den som i allt annat än till namnet är statschef) och valet av lagstiftande församling. Och vad är det, om inte annat än republik? Det är också ett argument för republik (eller en liknande konstruktion) som inte har något att göra med om man är för eller mot kungamakten. Vi skulle ju i princip kunna ha ett val till statsminister och ett till riksdagen, medan kungen fortsatte att vara formell statschef.

En sista tanke

Före valet 2006 var klimatet en ickefråga. Några veckor efteråt uppmärksammades Al Gore, TV visade klimatdokumentärer, och plötsligt visste alla vilka IPCC var. Medvetenheten om en annalkande global klimatkris bredde ut sig.

Inför valet 2010 är det plötsligt tyst om miljön igen. Trots att det brinner i Ryssland, trots översvämningar i Kina och Pakistan, trots utsläppet i Gulfen. Och trots att det vetenskapliga läget stärkts. Mars, April, Maj och Juni var alla de varmaste respektive månaderna någonsin globalt sett (enligt NOAA). Men en kall vinter lokalt i nordvästra Europa lever kvar i minnet och frågan har dött. Att världen i stort slog värmerekord även denna vinter glömdes bort.

Nu går vi istället till val på frågan om vem som skall få några hundralappar mer i månaden efter skatt. Är det undersköterskorna? Pensionärerna? Partierna tävlar i vem som kan erbjuda mest.

I en tid då vi borde diskutera förändrade, klimatsmarta konsumtionsmönster, tycks alla de stora partierna istället elda på en ROT- och RUT-rabatterad köphysteri. Nytt kök och delikatesskinka, större bil och väldiga motorvägar, roligare pektelefon, två duschar om dagen, shoppingresa till New York.

Vi lever i en tid av aldrig tidigare skådad rikedom. Aldrig i historien har vi haft det så materiellt välställt. Ändå är det tydligen politiskt omöjligt att tala om det som vi alla vet, nämligen att denna rikedom, denna tillväxt, uppstått genom att vi likt Phileas Fogg brutit upp däcket på vår båt för att elda ångpannan. I längden får vi betala priset. Inte våra barnbarn, utan vi. Tvåhundra spänn i skattelättnad medan världen brinner.

Möjligheten att rösta i ett demokratiskt val är inte given. I delar av världen kämpar människor för den rätten. Idag kan vi välja att fokusera på att fylla på den egna plånboken med nya skatteavdrag och därmed fortsätta på en ohållbar väg mot en irreversibel världsomspännande miljökatastrof. Eller så kan vi använda vår röst till att rädda jorden, den perfekta, och enda, platsen vi kan leva på. Tänk på det i vallokalen.

onsdag, september 15, 2010

Erlandssons bästa insats: billigare gödsel

Läser en chat på Lantbrukets affärstidning. Jordbruksminister Erlandsson tycker att det bästa han gjort under sina fyra år är att han avskaffat skatten på handelsgödsel.

Gröngölingen: Vad är du mest stolt över efter fyra år som jordbruksminister? [20:11]
Svar: Jag är nog mest stolt över att jag lyckades driva igenom att vi helt skulle avskaffa skatten på handelsgödsel. Det är något som Centerpartiet och jag har slagits för i många år. Det ger 350 miljoner kronor om året i ökad konkurrenskraft och minskade kostnader för de svenska bönderna.

Han har alltså gjort sitt yttersta för att öka användningen av gödsel som inte bara är kraftigt förorenande, utan som kräver enorma mängder energi att framställa.

Gång på gång framgår det hur Centern prioriterar jordbruksnäringen framför Sveriges miljö. Gröna? Nja.

söndag, september 12, 2010

Möjligen valets mest korkade valaffisch

Hur tänkte de nu? Att småpartier nära 4% gärna tar till desperat populism visste vi. Men att det förment miljövänliga Centerpartiet fallit så här lågt förvånar mig.

För det första: det finns inga utsläppsfria bilar. De trehundratusen miljöbilar som Centern så gärna tar cred för, de är sällan något annat än lite bättre än de riktigt usla miljöbovarna. En miljöbil (förutsatt att det nu inte är en etanolbil som körs på bensin) är inte en cykel. Centern har en fin vision om en fossilfri bilflotta - en vision som jag delar - men vad partiet inte förmår ta till sig är hur långt borta från en sådan vi är. Bilbranschen vet. Och kanske skall du se dig om - känner du nån som kör elbil? Nej, just det.

Men ponera att det helt plötsligt dök upp en suverän, billig elbil med sådan prestanda att den slog sig in på marknaden snabbt. Skulle problemen med bilismen vara lösta då? Knappast. Det bilburna samhället innebär fortfarande en växande trängsel, stora bullerproblem, enormt kostsamma vägprojekt, partikelutsläpp från vägbanor, och inte minst ett gigantiskt energislöseri. Även den bästa elmotor är en energislukare så länge den sitter inbyggd i ett ton plåt och bara transporterar en person.

Centern har förfallit år ett populistiskt flörtande som tyvärr kommer att fungera, för budskapet ställer inget som helst krav på mottagaren. Luta er tillbaka och låt vår fina bilindustri (den som nu ligger decennier efter konkurrenterna på miljöområdet) lösa problemen. Det är inte ert fel att bilar skitar ner.

Slutligen undrar man mot vem man riktar udden. För de förslag som kommer från tex MP handlar om just att beskatta utsläppen. Bensinskatten, tex, förbjuder ju ingen att köra vilken bil de vill. Bara att de som orsakar större utsläpp betalar mer. Eller är det trängselskatten man nu vänt sig mot? Underligt, för sist jag kollade var C med i den uppgörelsen tillsammans med resten av Alliansen i Göteborg.

Presidentval på söndag

Två partier, retorik som framstår som identisk, och två partiledare som avgör valet. En medial bevakning som likt väljarna ledsnat på de minimala politiska skillnaderna, och som istället fokuserat på spelet - taktiken, opinionsläget, förtroendet för kandidaterna. Vår stundande super-söndag skiljer sig därvidlag inte mycket från ett helt vanligt amerikanskt presidentval.

Men vad är det vi röstar på? Är det statsminsterval vi har på söndag? Knappast. Vi röstar för att avgöra riksdagens sammansättning. Det är riksdagen som beslutar om våra lagar och skatter. Vi röstar alltså för kommande mandatperiods politik, inte i första hand vilket ansikte som skall representera Sverige.

Att personfrågan fått sådan bärighet hänger förstås samman med blockpolitiken. Denna har bidragit till att dölja allt som spretar - allt det som gör att intressanta sakfrågor får flygförmåga. Nu måste Ohly sitta och försvara miljöpartistisk politik, liksom Reinfeldt skall vurma för att centern klarar sina fyra procent. Det är en tråkig utveckling som jag tror kommer att minska valdeltagandet. Men det finns ingen enkel lösning när vi nu fastnat i detta träsk.

De sju etablerade partierna har förvisso olika egna småförslag. En liten bonus här, en liten skattesänkning där, ett burkaförbud där. Men inget av detta känns grundat i ideologi, utan snarare framkrystat av vältrimmade PR-organisationer som vet att man måste släppa populistiska förslag då och då för att synas.

Finns det då inga visioner kvar, när det socialistiska och det kapitalistiska rörts ihop till vad som av de flesta nog uppfattas som en blå-röd röra och alla flörtar med en bilburen, villaägande "arbetarklass"? Finns det inget i dagens politik som vi kommer att minnas om femtio år?

Jag vill mena att det finns en sådan fråga, en verkligt ideologisk och samtidigt livsavgörande fråga som kommer att påverka det politiska fältet i många decennier framåt. Den handlar om tillväxt. Ty den främsta vattendelaren i politiken går i själva verket mellan miljöpartiet och resten. Å ena sidan vi som har insett att en evig BNP-tillväxt på ett basalt, fysiskt plan är omöjlig. Och så de andra som väljer att stoppa huvudet i sanden och upprepa mantrat att tillväxt ger välfärd, trots att dagens rovdrift på planeten är uppenbart ohållbar, ett fruktlöst försök att springa från notan.

Jag hoppas att nästa valrörelse på allvar tar upp frågan om hållbar, grön ekonomi, om alternativa mått på ett samhälles framgång, såsom lycka, eller verklig tillväxt (dvs där vi tagit hänsyn till hur vi tär på vårt naturliga kapital). En övergång till detta nya tankesätt skulle vara något verkligt visionärt, något för historieböckerna. Det skulle färga vårt samhälles utveckling i sekler.

2010 års presidentval kommer dessvärre att vara bortglömt om ett år.

onsdag, augusti 11, 2010

Vindkantring i pälsfrågan

Ser till min stora glädje att både DNs och Expressens ledare öppet tar ställning för djurskyddet, och mot den eftergiftspolitik som Alliansen drivit gentemot de ca 70 minkfarmarna som ännu är aktiva. Vågar man hoppas att Centern nu tvingas kliva ur LRFs säng och börja sätta kraft bakom orden i djursskyddslagstiftningen?

Det finns skäl att vara pessimist. Jordbruksministern säger i Aftonbladet:
Under mandatperioden har jag jobbat hårt för att stärka djurskyddet.
Själv tycker jag mig minnas att man blixtsnabbt la ner Djurskyddsmyndigheten, så Erlandssons bild av ett starkt djurskydd är lite makabert. Kanske inser dock allianskompisarna nu att Centerns hållning är en belastning.

Noterar också att Göteborgsposten envist klamrar sig fast vid formuleringar om att det bara är ett fåtal minkuppfödare som missköter sig. Man undrar var de fått den bilden ifrån. Det är inte bara Djurrättsalliansen som tydligt visat att vanskötseln är systematisk. Detsamma säger bland annat informationschefen vid Sveriges Veterinärförbund.

tisdag, augusti 10, 2010

Slagkraftig strategi från djurrättsaktivister

Djurrättsalliansens strategi att dokumentera och offentliggöra djurplågeriet inom delar av den svenska djurindustrin är slagkraftig. Grunden är enkel: de flesta människor anser att den vidriga behandlingen av minkar, grisar, osv är ovärdig vårt samhälle, men vi har en förmåga att glömma bort det systematiska i dessa övergrepp om vi inte påminns. Och påminda blev vi i gårdagens inslag i SvTs nyheter.

Låt oss nu hoppas att Djurrättsalliansen följer upp genom att våga stå upp framför kamerorna och genom att vittna i rättegångar. Det finns inget att frukta. Brottslingarna är de bönder som inte klarar att leva upp till ens minimala krav på djurhanteringen, än mindre den förment progressiva lagstiftningen på området. Inte ens de mest hårdnackat pälsvänliga ledarsidorna kan rimligen anse att ett skutt över ett staket med kamera i hand är ett större brott än att plåga djur.

Och framför allt, låt oss nu hoppas att regeringen, den nuvarande eller den kommande, inser det skamliga i att låta några få arbetstillfällen väga tyngre än djurens basala rättigheter. Stoppa pälsuppfödningen genast!

Läs gärna Camilla Björkbom på Newsmill!

måndag, juni 21, 2010

Miljö inte alliansens starka kort

De borgerliga har presenterat sin miljöpolitik för eventuellt kommande mandatperiod. Den reflekterar något vi redan visste - borgerliga väljare prioriterar miljöfrågan långt, långt ned. (Med undantag av centerpartiska sympatisörer, men varför Carlgren ändå drivit en i princip miljöfientlig politik är ett mysterium, som sagda sympatisörer borde fundera över.)

Den som till äventyrs tror att alliansen under de sista fyra åren faktiskt börjat förstå sig på miljöfrågorna kan gärna kika på följande rapport, en granskning av deras faktiskt förda politik. Den ger inga höga förhoppningar om miljöns framtid vid en alliansseger i valet. Alla vackra ord till trots.

tisdag, april 13, 2010

Centerns och Alliansens miljöpolitik sågad (igen)

Jag har sagt det förr, men Centerns försök att ta upp kampen med Mp och kalla sig grönt parti är ganska lamt. Läs hur Naturskyddsföreningen sågar den gångna mandatperiodens regeringspolitik i en artikel i DN.

måndag, april 12, 2010

Miljömuppar emellan

Bilden hittade jag på The New Yorkers hemsida!

onsdag, april 07, 2010

All inkompetens som är tillräckligt destruktiv blir oskiljbar från ondska

Den video från en helikopterattack i Bagdad som offentliggjorts på Wikileaks borde inte överraska någon. Vi visste redan att oskyldiga drabbas i krig, inte minst i de senaste årens sk kirurgiska operationer. Hur många gånger har man inte läst nyheten om hur ännu ett afghanskt bröllopsfölje utraderats av någon oerhört "smart" vapenteknologi (oftast en omskrivning för korkad teknologi som utan vare sig hjärna eller hjärta mördar oskyldiga).

Men någonstans har i alla fall jag levt i villfarelsen att det handlar om tekniska missöden, dåliga underrättelser, eller bara propagandaspel från båda sidor - var det verkligen ett bröllopsfölje, eller var det en kolonn Al Quaida? Fan vet.

Filmen som nu visats lämnar få frågetecken. Det rör sig här om att fenomenal inkompetens leder till att ett femtontal oskyldiga mördas. Två attackhelikoptrar får syn på en grupp personer på ett torg, någonstans i Baghdad. En besättningsman tror sig se vapen (det rör sig i själva verket om kameror). Helikoptrarna ber om tillstånd att öppna eld, efter att ha givit sina överordnade förvånansvärt exakta uppgifter om bland annat AK47:or och raketgevär på marken.

Helikoptrarna öppnar eld med sina fruktansvärt kraftiga 30 mm kanoner, och spränger hela följet i småbitar. En överlevnade rör sig fortfarande, men när en minibuss stannar till för att plocka upp honom skjuts även denna i småbitar.

Egentligen är det inkompetent nog att flyga omkring i villakvarter med vapen som kan skjuta genom betongväggar. Naturligtvis är det kriminellt korkat att öppna eld med dessa vapen mot en folksamling där någon eventuellt ser ut att bära vapen, och där man inte vet något alls om vilka personerna på marken är (de visade sig vara bland annat en fotograf och en chaufför anställda av Reuters) och där inget omedelbart hot fanns mot vare sig helikoptrarna eller tredje part.

Det rör sig antingen om en systematisk taktik att attackera varje tillstymmelse till misstänkt aktivitet på marken - något som i så fall bara kan förklaras med rasism och en syn på lokalbefolkningen som lägre stående. Eller så rör det sig om inkompetens. Piloter och skyttar som inte ser vad som pågår på marken, en kultur som uppmuntrar "skjut först fråga sen", befäl som inte ifrågasätter informationen de får via radio, sjukligt övervåld där alla som ens befann sig i området sågs som "mål", och på tok för tunga vapen även om ändamålet varit militärt relevant.
Den låga begåvningsnivån hos helikopterbesättningen understryks när de till slut förvånat inser att det satt barn i bilen de just pepprat med sina kanoner. "Det är deras fel, de borde inte tagit med barn in i strid" säger någon i inspelningen. In i strid? Bilen anlände och några män försökte, trots att helikoptrarna måste vara synliga i himlen, rädda en svårt skadad.

När så tunga vapen flygs omkring av så inkompetenta människor, hur ska vi då, som en kommentator i TV sa, kunna säga att det rör sig om "fog of war" och förvirring snarare än ondska? Hur ska vi, eller för den delen de anhöriga till de ca 15 oskyldiga som mördades, kunna dra en skiljelinje mellan dumhet och ondska? Om inte detta är krigsbrott, vad är det då?

onsdag, mars 31, 2010

CRU-professor frias efter mejlgranskning

Professor Phil Jones, chef för University of East Anglias Climate Research Unit och offer för ett uppmärksammat dataintrång frias helt i en rapport från British House of Commons. Efter att en stor mängd mejl spridits på nätet anklagades Jones av klimatskeptiska bloggare för att ha förvanskat data och försökt påverka den vetenskapliga granskningsprocessen, något som nu alltså ännu en gång visar sig vara ogrundat.

DeSmogBlog har en sammanfattning och länk till dokumentet.

10 år, 482 miljarder och samma usla klimatpolitik

Jag har försökt gräva fram siffror för vad regeringens trafikpaket på nästan en halv biljon kronor kommer att ge i frågan om koldioxidutsläpp. Det har inte varit lätt. Regeringen klimatproposition anger att den icke-handlande sektorn skall minska sina utsläpp med 40% varav 2/3 inom landet. Det betyder avsevärda minskningar av transportsektorns CO2-utsläpp. Regeringens PM om infrastrukturpaketet nämner dock inte ens ett ord om det.

Men i dokumentet "Nationell plan för transportsystemet 2010–2021, Samlad beskrivning, Effekter av nationellplan och läns planer" från de fyra trafikverken står följande att läsa:

Den sammanlagda påverkan som planförslagens investeringar har på transportsektorns totala koldioxidutsläpp beräknas bli marginell. Detta bör dock ses i ljuset av att planerna samtidigt syftar till att öka tillgängligheten och skapa större sammanhängande arbetsmarknader, vilket i sig leder till ökad efterfrågan på transporter. Inom planförslagens åtgärdsområden och sektorsåtgärder ingår åtgärder som har en stor potential att minska utsläppen, men omfattningen har inte kunnat fastställas.
Det är anmärkningsvärt att man gör en plan för de i klimatdiskussionen så kritiska åren fram till 2020, budgeterar 482 miljarder, och inte lyckas bättre än så här. Den enkla omskrivningen av det som står ovan är att de förbättringar som bättre kollektivtrafik och eventuellt bättre bilteknologi kan ge, helt äts upp av att ökad biltrafik.

När ska regeringen förstå det som experterna säger, nämligen att vi måste ändra beteende och köra mindre? Istället skall det byggas fler motorvägar. Var de ambitiösa målen i klimatpropositionen bara spel för gallerierna? Om de 40 procenten inte skall nås i trafiksektorn, vilken sektor skall då sänka sina utsläpp extra mycket för att vi skall kunna fortsätta köra bil?

Länktips:
Uppdrag gransknings genomgång av klimatkonsekvenserna från i december.
Många intressanta dokument från vägverket

tisdag, mars 30, 2010

Småpartier på fallrepet alltmer desperata

Centern har tidigare annonserat att man tänker utmana Miljöpartiet som grönt alternativ. Det hade varit roligt att se C komma med egna fräscha förslag till hur vi kan bygga ett miljövänligare samhälle. I en debattartikel i Göteborgsposten igår visar partiets partisekreterare Anders Flanking hur lite substans det finns i den påstådda ambitionen.

Flanking skriver nämligen en hel debattartikel och lyckas inte en enda gång komma med något som helst förslag. Det enda som framkommer är att "Centerpartiet ser bilen som en frihetsmaskin" - en slogan som lika gärna kunde kommit från bilindustrin.

När jag först läste om Centerns idé om att profilera sig grönt tyckte jag det lät spännande, men om detta är det bästa man kan åstadkomma så blir jag besviken. Om Flanking vill vinna röster bland gröna unga storstadsväljare (där de har ganska exakt noll procent idag) så behövs något bättre än en floskelfylld flört med medelålders bilburna förortsmän.

Slå gärna mot MP, men gör det i så fall med bättre förslag till hur vi ska rädda miljön. Istället väljer Flanking att dra fram gamla klyschor som "Det är inte bilen som är problemet – det är de fossila bränslena." Kruxet med det argumentet är uppenbart - inte ens bilbranchen tror på något avgörande genombrott för fossilfria bilar inom 20 år. Det som idag kallas miljöbilar är inte ens CO2-snåla nog att kompensera för det växande antalet bilar. (Läs gärna även David Jonstads blogg Effekt.)

C:s problem är inte MP. Deras problem är en miljöminister och en allianspolitik som gett oss vargjakt, nedmonterat strandskydd, misslyckad klimatkonferens och nya motorvägar i Stockholm. Det är ingen hedervärd lista.

På samma debattsida samma dag finner vi lustigt nog också ett inlägg med rubriken "Tvång är tvång, inte jämställdhet" av Göran Hägglund. Lustigt är det, eftersom det är en artikel om ett helt annat ämne (kvotering), men med precis samma tomma retorik och brist på egna idéer som i Flankings intill. Och samma höga svansföring i en fråga där det egna partiet är som sämst.

För det första handlar diskussionen inte om tvång. Den handlar om villkoren för föräldraförsäkringen. Den handlar, mer precist, om hur vi ska hantera det faktum att ett oproportionerligt antal treåringar inte varit hemma en enda dag med sin far. I KDs värld vet föräldrarna alltid barnets bästa. Statistiken visar just att så inte är fallet. De flesta föräldrar agerar utifrån familjeekonomins bästa, inte barnets. Kd väljer helt sonika att ignorera problemet.

Som sammanmfattning kan man säga att när någon inleder med "Vi är för jämställdhet, men..." eller "Vi är för en bra miljö, men..." så ska man dra öronen åt sig. Det betyder oftast motsatsen. Och det är oftast populistens signum.

söndag, mars 07, 2010

Ordinflation del 3 - kaos

Kaos. Väderkaos. Vi fick snö i södra Sverige. Någon gång kom det till och med ett par decimeter på en natt. Men när jag klev ut på morgonen kunde jag fortfarande cykla till jobbet. Det var tyst, vitt och vackert. Kaos?

Kaoset vi talar om handlar om en sak: tranporter. Bilar och tåg fixar inte två decimeter snö. Men det är sällan kaos. Någon blir sen till jobbet. Någon får sitta i en SJ-vagn ett par timmar utan att få gratis kaffe. Är det Kaos?

Kolla in valet i Irak. Jordbävningen på Haiti. Det är kaos. Duggregn i frusen form är inte kaos, det är vinter.

Ordinflation del 2 - kris

Kris. Det är kris. Tydligen. Tar en liten promenad i stadens shoppingscentrum en lördag, och känner mig inte övertygad. För jag ser ingen skillnad mot hur det såg ut i högkonjunktur. Människor med tunga bördor av nya toppar, skor och elektronik. Fik fulla med folk trots att en latte kostar 35 spänn. Stora bilar. Kommers. Jag undrar vilket ord vi ska använda i en riktig kris. det vi nu ser är en statistisk ekonomisk inbromnsing. Kanske, under några månader, till och med recession. Men kris? Är inte det som i Zimbabwe? När pengar i praktiken blir värdelösa. När butikshyllorna är tomma. När löner fryser inne för att staten inte har några pengar. Kris.


Ordinflation del 1 - våldtäkt

Redan när lagändringen var på gång var jag tveksam: samlag med barn under 15 kom att jämställas med våldtäkt i april 2005. Man ville så gärna visa på barnets okränkbarhet och det vidriga i att utnyttja barn att man ville göra en markering. Men jag tror man gjorde rejält fel från lagstiftarens sida.

I begreppet våldtäkt ligger just våld - psykiskt eller fysiskt - och att offret försätts i vanmakt. När en full sjuttonåring har sex med en full fjortonåring så är det förstås fel. Det ska också vara olagligt. Men att som idag rubricera det som våldtäkt är att totalt missbruka begreppet, så som jag och förmodligen många uppfattar det.

Vad får det för konsekvenser? Jo, om jag förr läste i bladet att XX dömts för våldtäkt mot barn, då var det klart för mig att det handlade om ett riktigt svin som gott kunde få hamna utan fönsterplats i en riktigt svettig del av helvetet. Om jag idag läser samma rubrik så tänker jag kanske "aha, ännu en full tonårskille som gått för långt". Jag slutar läsa ordet "våldtäkt" med samma aversion, för nu rymmer det så enormt många nivåer av brottslighet.

För att bara göra det tydligt: Ja, all sex med barn är fel och definitionsmässigt ofrivillig. Men det är skillnad på 55-årig psykopat som förgriper sig på en treåring, och två fulla tonåringar som har förvirrad sex. Detta ska lagens språk och straffsatser förmå reflektera.

(Tilläggas bör att en dom i HD 2007 frikänt en 17-årig pojke som haft sex med en 14-årig flicka. Men lagens formulering kvarstår, vilket ytterligare späder på otydligheten.)

RUT, ROT och rävspel

Ingen har väl missat det evinnerliga tjatet om RUT - eller skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Liberala ledarredaktioner sitter just nu och och gottar sig åt vad de hoppas ska visa sig vara en socialdemokratisk dundertabbe. Men de kanske ska vänta med jublet. Sossarnas utspel kan visa sig vara mycket mer genomtänkt än vad politiska kommentatorer just nu tror. Det kan vara så att vänstern nu låter den här frågan brinna ut i god tid före valet, och gör den till en icke-fråga när det väl gäller.

För mig är frågan om RUT inte en moralisk fråga. Jag kan i högsta grad tänka mig att köpa mig fritid genom att anlita städhjälp. Privatpersoners konsumtion av tjänster är ett miljövänligt sätt att bränna lönen på, och samtidigt kan det öka livskvaliteten för den som skapar sig lite fritid där storstädningen tidigare åt upp timmar. Anlita gärna städhjälp hemma!

Frågan är om dessa tjänster ska subventioneras, inte om de ska få köpas. Då blir frågan varför just städbranschen ska gynnas. Alliansen basunerar ut att det minsann är för att arbetslösa invandrarkvinnor ska få jobb och för att fattiga pensionärer och barnfamiljer ska orka med livet. Kanon. Det lustiga är att mitt i allt detta så är det som vanligt samma gamla grupp som är den verkliga vinnaren: den välbetalda villaägaren. Det är han som har råd, som har ont om tid och som har så myckt boyta att det är lönt att ta hjälp med städning. Det råkar vara samma figur som också har fått rekordlåga boendekostnader, feta ROT-avdrag på renoveringsjobb, och lägre fastighetsskatt.

Argumentet att det skapar nya jobb är uselt. Ta vilken bransch som helst, subventionera med halva kostnaden på produkterna, och jag LOVAR att den branschen växer. Jag har några förslag: subventionera elbilar (med halva kostnaden), låt oss dra av 75% av månadskort på kollektivtrafiken, låt oss dra av hälften av kostnaden på service av cykeln, och varför inte göra ett fett avdrag för träningskort? Allt detta skulle skapa jobb, förbättra miljön och ge folkhälsovinster. Inte bara berika villaägare.

I slutändan bryr jag mig minimalt om hela frågan. Som vanligt inför stundande val seglar det upp sådana här skitfrågor. Medan världen står i brand har vi en fantastisk förmåga att debattera ordningen i skolan, priset för en städtant, och annat meningslöst. Var är de stora frågorna?

söndag, februari 07, 2010

Är C ett trovärdigt alternaliv till Mp?

Jag röstade en gång i tiden på Centerpartiet, imponerad av deras miljöprogram. Något senare lämnade jag tonåren och såg igenom retoriken lite bättre, men jag har alltid önskat att det fanns ett liberalt miljöparti. Även om jag inte själv hade röstat på det, så hade det kunnat vara ett bra alternativ för många liberalt sinnade som vill värna om miljön.

Nu försöker C ta upp kampen med det i opinionen dubbelt så stora Miljöpartiet, och jag borde kanske applådera ambitionen. Men Centerns pånyttfödda miljöintresse känns lamt - ännu ett desperat försök att hitta en plats i ett Sverige där Moderaterna dominerar regeringen totalt och de rödgröna regerar i opinionsundersökningarna.

När partiet sitter på både miljödepartement och jordbruks-dito, då är det inte så trovärdigt att måla upp sig själva som miljöns frälsare. Det är nämligen alltför enkelt att se vad statsråden Carlgren och Erlandsson faktiskt åstadkommit.

På miljösidan:
  • nedmontering av strandskyddet (det värsta som hänt inom miljöpolitiken enligt Naturskyddsföreningen)
  • vargjakt (katastrofal inledning på det internationella mångfaldsåret, dessutom totalt sågat av all biologisk expertis utom den som är direkt kopplad till jägarförbundet)
  • en misslyckad klimatkonferens i Köpenhamn (kanske inte Carlgrens fel, men ingen direkt fjäder i hatten)
  • förbifart Stockholm (en mångmiljardsatstning på bilism i en tid då vi vet att sådana satsningar fortsätter mura in oss i ett bilburet samhälle, och inte minskar trängseln)

På jordbruksidan:
  • nedlagd djurskyddsmyndighet (och en återgång till den helt orimliga lösningen att samordna tillsyn med näringslivsintressen under jordbuksverket, med välkända konsekvenser)
  • fortsatt katastrofal utveckling på fiskeområdet, i EU och inom landet

Kanhända är Carlgren inte så miljöfientlig som det kan se ut - Reinfeldt och Borg styr ju som bekant regeringen med hårda nypor och troligen har miljöministern fått acceptera en miljöpolitik som dikterats av ett systerparti som innan 2006 knappt visste vad miljöpolitik var. Men då faller skuggan på C, som alltså fått chansen att påverka i rätt riktning, men slängt fram en ministerkandidat som helt enkelt varit för svag i en allians där vassa armbågar är viktiga. Sveriges miljö har fått betala priset för centerns fummel i politiken.

Om C på allvar är intresserade av att konkurrera med Mp med verkligt offensiva miljöförslag, då är det bara att önska all lycka. Att få se miljön som största valfråga (och inte en post-val fråga som 2006) är min önskedröm.

onsdag, januari 27, 2010

Forskare sågar vargjakten (igen)

Ur DN Debatt idag:
Sverige har inlett det internationella biodiversitetsåret 2010 på ett synnerligen pinsamt sätt. Licensjakten på varg har försatt det starkt inavelsskadade och utrotningshotade svenska vargbeståndet i ett ännu sämre genetiskt läge. Det är inte biologiskt möjligt att skjuta stammen till bättre hälsa som miljöminister Andreas Carlgren tycks tro. Vad vargstammen behöver för att bli livskraftig är en väsentligt ökad storlek och en naturlig kontaktmöjlighet för genetiskt utbyte med andra vargbestånd.

tisdag, januari 26, 2010

Slaktarna kan aldrig föra djurens talan

Efter höstens stora avslöjande om djurplågeri på ett antal svenska grisgårdar kommer nu köttbranschen med ett förslag som skall förbättra djurskyddet. Förslaget går ut på att gårdarna kontinuerligt skall granskas av ett oberoende certifieringsföretag vilket blir en stor förändring från i dag när branschen i princip är satta att granska sig själva. (GP 26 jan)

Är Göteborgspostens ledarredaktion helt inkompetent eller tycker de illa om djur? Vari ligger skillnaden mellan att "granska sig själva" och att anlita ett företag att göra det? Hur bra brukar det gå när man har skall bedöma sin uppdragsgivare? Och hur bra blir det när branschen i fråga är samma bransch vars främsta företrädare nu riskerar åtal för djurplågeri?

Det är ju så uppenbart det bara kan bli - köttbranschen har allvarliga legitimitetsproblem och griper efter halmstrån. Detta är precis samma trick som klädföretag försökt dra till med när de avslöjats med att utnyttja barnarbetare. "Vi inför nya policies! Vi sanerar oss själva. Snälla, lagstifta inte!"

Om det gällde något så etiskt ointressant som köttkvalitet vore det en sak. När det gäller välfärden hos samhällets svagaste - de som inte kan tala för sig själva - då skall staten granska industrin. Slaktarna kan aldrig föra djurens talan.

tisdag, januari 19, 2010

Argumenten tryter för vargjakten

Argumentationen för vargjakt fortsätter att vara vek. Idén om att man kan förbättra vargstammens genetiska "hälsa" genom att minska stammens storlek förkastas av biologer. Läs gärna tex Erik Svensson, professor i ekologisk zoologi, och Marcus Ljungqvist, doktorand i evolutionär ekologi. Färre vargar kan omöjligen öka den genetiska mångfalden. Däremot kan den, förutsatt att vi satt ett godtyckligt politiskt tak på stammens storlek såsom riksdagen gjort, skapa utrymme för nya utländska vargar inom ramen för taket.

Om man accepterar det helt godtyckliga taket på drygt 200 vargar, så återstår problemet att tillföra obesläktade individer. Man talar (bland annat i rovdjurspropositionen från 2008) om att underlätta invandringen, men hur? Det är en gåta. Sådan invandring har bevisligen inte förekommit mer än i något enstaka fall de senaste decennierna (annars skulle vi inte ha inavelsproblemet). En stor orsak till detta torde vara tjuvjakt på vargarnas vandringsväg norrifrån.

Det enda sättet att underlätta invandring, bortsett från ren import, torde vara att mycket kraftfullt öka polisresurserna mot tjuvjakt. Sätt in tio heltidstjänster (gärna från en separat enhet frikopplad från lokalpolisen) dedikerade mot tjuvjakten, och höj straffen rejält, så skulle signalen vara tydlig! Vem lägger det förslaget?

Det andra skälet till jakt som förfäktas av bland annat miljöministern och jägarförbundets ordförande, är tanken att den kan skapa "acceptans". Detta argument måste skärskådas. Som jag ser det så är det katastrofalt i två hänseenden. För det första offrar man just det som man skulle skydda, utan att dessförinnan ha försäkrat sig om att nya individer kan tillföras. Skjuta vargar för att skydda vargar? Visst låter det underligt?

För det andra kan jag inte se hur varghatet i dalarna, värmland och längre norrut skulle stillas av att tjuvjakt legitimeras. Samma tjuvjakt som man i åratal försökt bekämpa rättsligen, med lite framgång. I vilket annat sammanhang ger vi de kriminella rätt på detta sätt? Snarare skapar vi en situation där tjuvjägare och deras tysta stödtrupper i dessa landsändar kan hävda att de hade rätt hela tiden. En analogi vore att slänga ut lite flyktingar, för att de mest främligsfientliga ska lugna sig och acceptera mer invandring. Skulle det funka?

Acceptans för vargen skapas genom attitydpåverkan över lång tid. Utbildning, en rikspolitik som lyssnar på landsbygdens verkliga problem, generösa ersättningar vid skador på tamdjur, förbättrade jaktmetoder som minskar risken för jakthundar, osv. Det är åtgärder som skulle kunna leda till långsiktig samexistens mellan varg och människor i stora delar av landet. Lägg till detta en tydligt markering från statsmakten att utrotningshotade djur aldrig får bli villebråd.

2009 näst varmaste året hittills

NASAs siffror för 2009 har fallit på plats och det framgår att 2009 globalt sett var det näst varmaste året sedan mätningarna inleddes 1880.

Tittar man på bara södra halvklotet så var 2009 det varmaste på 130 år.

Något att fundera över när ett par kalla januariveckor i norra Europa får alla att glömma vad som pågår med planeten.

söndag, januari 10, 2010

Legaliserad tjuvjakt

Det har lagt sordin på stämningen hela veckan. Varje gång jag öppnar en tidning ser jag gubbjävlar med bössor poserandes framför lemlästade vargar. 12000 sådana fegisar har fått härja runt i en allmän amnesti på vad som inte kan kallas för annat än legaliserad tjuvjakt.

För en tid sedan hände nämligen något underligt. Riksdagens delmål om 200 vargar förvandlades plötsligt till ett slutmål i sig. Med 270 vargar menade plötsligt den styrande majoriteten att det räckte. Hur det gick till vete fan. Men att det är en flört med en högljudd jaktlobby på landet är väl inte att tänja på fantasin.

Frågar man Olof Lidberg, nestorn på området, så visar det sig att en så liten vargstam faktiskt kan överleva om det tillförs nya individer från Ryssland och Finland. Och visst vore det en möjlig lösning. Sätt in 20 nya vargar och skapa en större genpool, så kanske vår vargstam kan klara sig med få individer.

Men en sådan inplantering tycks helt oacceptabel, särskilt om man frågar samma vargmotståndare som nu vill skjuta. Återstår då naturlig migration, men denna har visat sig i princip obefintlig eftersom varenda varg som sätter sin tass i norrland försvinner spårlöst (förutom skoterspår på skottplatsen förstås).

Alltså har man tagit beslut om att skjuta av en hotad art, baserat på att den kanske skulle kunna överleva om vissa förutsättningar gällde. Det är bara det att dessa förutsättningar inte gäller. En liten detalj bara? Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren har visat noll intresse för den biologiska mångfalden i detta fall. De har kort och gott inte gjort sitt jobb.

Sedan kan man ju fundera på om det (även om vargjakt teoretiskt vore möjlig utan att stammen hotades) är nödvändigt att skjuta varg. Att det kan vara intressant att springa runt i skogen och panga på stora hundar är för mig ett mysterium. Något mindre manligt har jag svårt att föreställa mig.

Prova att kuta runt i vinterskogarna näck och obeväpnade istället. Alla 12000. Kom hem med en enda död varg och ni har min respekt. Annars kom inte hem alls. Gubbjävlar.