Liungman om kosmos

Briljant elbilsteknologi

2010-11-19T21:34:00.006+01:00

Varför vänta på att ladda batterier när man kan byta dom? Det här är riktigt coolt tycker jag. Läs mer på www.betterplace.com.

Nu skäms jag för mitt land

2010-11-18T21:55:00.002+01:00

Hur korrupt är det svenska rättssystemet? Julian Assange begärdes idag häktad, och hela affären får ny medial kraft. När det gäller denna typ av brott, med en politiskt kontroversiell person inblandad, en person vars trovärdighet framstår som viktig, då räcker anklagelsen som sådan. Om den dessutom under en tid tycks få substans genom att klantiga åklagare håller processen vid liv, då blir kostnaden för Wikileaks ännu större. Lyckas man dessutom få honom att gå under jorden, alternativt utlämnas till Sverige för en tid i häkte - ja då är det naturligtvis en stor seger för dem som gärna vill se honom tystad.

Vem skulle ha intresse av det här? Det krävs ju inte precis att man är paranoid för att inse att en man som går i bräschen för en organisation som trotsar världens mäktigaste miltärmakt och underrättelsetjänst, och publicerar det som makten vill hålla dolt, utsätter sig för risker. Hade han varit ryss så hade han tystats med järnrör eller pistolskott. I västvärlden är vi mer sofistikierade, åtminstone mot vita män med medborgarskap. (Andra kan godtyckligt skickas till Guantanamo eller hämtas av CIA.)

Extra elegant är det förstås att få detta skådespel att rullas upp i just Sverige. Dels är det listigt att slå undan fötterna för Assange i landet där han önskat etablera delar av sin verksamhet för att skydda den genom bland annat vårt meddelarskydd. Men det är också snyggt att utnyttja Sveriges rykte som relativt okorrumperat och dessutom jämställt. Hade samma anklagelser dykt upp i Liberia eller Thailand så hade ännu fler kunnat se hur enkelt det hade varit att rigga alltsamman. Men nu händer det ju i trovärdiga, respekterade Sverige. Dessutom har vi en relativt bred definition av våldtäkt, som jag i princip stödjer, men som kan missbrukas av den som vill någon illa. Våldtäkt översätts av engelskspråkig media till "rape", som har en mer våldsbetonad betydelse i de flesta andra länder.

Assange kommer naturligtvis inte att dömas för sitt brott - om det fanns några tillräckligt graverande omständigheter så hade man självfallet tagit in honom på förhör under den månad han befann sig i Sverige, och inte bara läckt hans namn till media. Men det är ointressant för analysen om han döms eller inte. I PR-spelet har han fått stryk. Eller? Det som blir intressant nu blir att se hur många som egentligen låter sin bild av Assange påverkas. Det skall också bli spännande att följa efterspelet. För att det spelats fult, alternativt brustit i kompetens, på hög nivå i svenska rättsväsendet är ganska uppenbart.

Några enkla politiska förslag

2010-10-19T18:32:00.002+02:00

Det finns svåra politiska beslut och det finns lätta. Följande borde vara ganska enkla att få majoritet för:

Gör direktreklam och telefonförsäljning till hemmet förbjudet generellt. Låt den som vill ha reklam rätt in i sitt privatliv gå med i ett "Japp"-register. Avskaffa "Nix".
Förbjud pälsfarmning.
Förbjud mobilsamtal i bilen, möjligen med undantag för handsfree på motorväg.

Sedelärande saga

2010-10-11T19:24:00.004+02:00

En fattig man kan inte betala sina skulder till den lokala klanledaren. Han säljer sin dotter som arbetskraft till klanledaren, som tvingar henne till allt hårdare arbete. När hon är på väg att ge upp får hon hjälp av en mystisk småväxt figur. Men som motprestation kräver han att hon skall ge honom hennes förstfödda. I sin desperation går hon med på avtalet.

När flickan lyckats med sina uppgifter vill den mångfalt äldre klanledaren gifta sig med flickan. Hon föder ett barn, och då dyker den småväxta mannen upp och kräver sin rätt. Flickan lyckas dock avslöja den lilla mannens identitet, som då tar sitt liv.

Är detta talibanernas Afghanistan? Familjeaffärer i de kastlösas Indien? Traficking i östeuropa? Nej, det är en Bröderna Grimm-saga som heter Rumpelstilskin, och som vi kommit över i svensk översättning. Jag kommer inte att läsa den fler gånger för mina barn, även om de säkert skulle kunna lära sig en hel del om den vidriga verkligheten för kvinnor i stora delar av världen.

Slutet? Jo, flickan, den gamla klanledaren och deras barn lever lyckliga i alla sina dagar.

Dags att försvara trängselskatten

2010-10-08T08:05:00.002+02:00

Det är märkbart tyst från Göteborgs politiker. Är det så att man inte vill vara först ut och försvara och förklara sitt beslut? Som tur är så är det inte så svårt, så jag kan göra det åt dem.

Den gängse bilden av trängselskatten tycks vara att man ställer ut betongssuggor på strategiska platser i stan så att ingen kan komma förbi. Den bilden är naturligtvis ganska missvisande. Trängselskatten är inte avsedd att avskaffa biltrafik. Den är avsedd att dra in pengar, förbättra utnyttjandet av befintliga vägar, och minska utsläppen.

Naturligtvis skulle man kunna ta det på skatten. Men vad innebär det annat än att de som inte kör bil i området får betala för Göteborgarnas fina motorvägar, broar och tunnlar? Människor har dessutom ofta svårt att förstå summorna det rör sig om. En enda ny viadukt kan kosta lika mycket som Göteborgs hela barnomsorg. Små dagisgrupper? Bättre akutvård? Vilket vill du helst avskaffa för att vi ska ha råd med större vägar?

För den som vill försvara trängselskatten gäller det att visa på fördelarna. Det är alltför lätt för nejsägarna att älta små men omedelbara problem. Som när GP kommer på att det blir svårt för boende i Änggården att ta sig till Slottskogen. Hur i hela friden skulle trängselskatter göra det svårt att ta sig hundra meter över Dag Hammarskiöldsleden utan bil? Vem i sina sinnens fulla bruk skulle orka sätta sig i bilen och försöka hitta ny parkering när det är två minuters promenad till parken där bilar ändå inte är tillåtna?

Nej, peka på de storskaliga fördelarna istället: bättre miljö, mer förutsägbara restider (suveränt inte minst för företagen), bättre kollektivtrafik OCH utbyggda trafiksystem för bilar.

För den som absolut inte vill betala trängselskatt har jag här några tips på kryphål:

Åk och storhandla på helgen, det är gratis, liksom efter kl halv sju på kvällen.
Ta bussen eller cykla.
Försök ändra arbetstider så att du slipper åka bil i högtrafik.
Åk flera i bilen och dela på kostnaden.

Förhandla, Maria!

2010-09-20T12:04:00.003+02:00

Läser på DN om Miljöpartiets valvåndor. Lika lite som någon annan kan jag tala för partiets medlemmar eller väljare, men jag kan ju säga vad jag tycker.

1. Att inleda förhandlingar kan aldrig skada. Det är utfallet av förhandlingarna som får avgöra. Om MP får igenom ett blågrönt regeringsalternativ med de rätta ingredienserna så vore det bättre än mörkbrunt inflytande eller en svag helblå regering. Och definitivt bättre för miljön.
2. Det finns inget röd-grönt alternativ. Sossarna fick inte väljarnas förtroende. Misstroendevotum tillsammans med SD? Omöjligt. Så en blå regering blir det hur som helst, frågan är om den blir helblå eller blågrön.
3. Jag tror att många röstade för MP trots samarbetet med de röd-gröna, inte tack vare detta samarbete. Man röstar på ett parti och på dess värderingar. Jag tror att MP har fler röster att hämta högerut än vänsterut, delvis för att Centern är ett så uselt alternativ i miljöfrågor. Jag tror inte den politiska kostnaden blir särskilt hög, även om det skulle bli frånfälle på vänsterkanten.

Så, Maria och Peter, släpp stoltheten, visa ert politiska skarpsinne, och ro hem ett samarbete som gör att partiets sex nya riksdagsmandat märks i politiken!

Dags bli republikan?

2010-09-19T21:36:00.002+02:00

Ett vanligt resonemang bland människor omkring mig i det här valet är att man övervägt att rösta blått för att man inte vill se Mona Sahlin som landets frontfigur (alternativt att man inte vill ha Ohly som minister). Valet har i mångt och mycket, inte minst på Moderata valaffischer, handlat om vem som är trovärdigast som statsminister.

Detta är inte konstigt. Människor bryr sig om vem som skall vara vår röst i världen, vem som får hälsa på Obama och åka på toppmöten. Men det är intressant eftersom valet ju egentligen handlar om något helt annat. Det är ett riksdagsval och inte ett regeringsval. Vi väljer sammansättningen i riksdagen, och vi väljer - om vi kryssar - också helt direkt vilka riksdagsmän som kommer att besluta om lagar och budget i vårt land.

Problemet med kombinationen parlamentarism (riksdagsmajoriteten bildar regering), ökande medial personfixering samt blockbildning är att du som väljare kan hamna i ett läge där du är tvungen att välja mellan den du uppfattar som den bästa statsministerkandidaten och det parti vars politik du sympatiserar med. Du kan inte få Reinfeldt och en socialdemokratiskt politik, hur mycket du än skulle önska det.

Detta är inte bara ett konkret problem för socialdemokraterna, utan ett rent demokratiskt dilemma. Människor måste veta vad det är de röstar på. En given lösning är förstås att skilja på valet av statsminster (dvs den som i allt annat än till namnet är statschef) och valet av lagstiftande församling. Och vad är det, om inte annat än republik? Det är också ett argument för republik (eller en liknande konstruktion) som inte har något att göra med om man är för eller mot kungamakten. Vi skulle ju i princip kunna ha ett val till statsminister och ett till riksdagen, medan kungen fortsatte att vara formell statschef.

En sista tanke

2010-09-19T13:54:00.002+02:00

Före valet 2006 var klimatet en ickefråga. Några veckor efteråt uppmärksammades Al Gore, TV visade klimatdokumentärer, och plötsligt visste alla vilka IPCC var. Medvetenheten om en annalkande global klimatkris bredde ut sig.

Inför valet 2010 är det plötsligt tyst om miljön igen. Trots att det brinner i Ryssland, trots översvämningar i Kina och Pakistan, trots utsläppet i Gulfen. Och trots att det vetenskapliga läget stärkts. Mars, April, Maj och Juni var alla de varmaste respektive månaderna någonsin globalt sett (enligt NOAA). Men en kall vinter lokalt i nordvästra Europa lever kvar i minnet och frågan har dött. Att världen i stort slog värmerekord även denna vinter glömdes bort.

Nu går vi istället till val på frågan om vem som skall få några hundralappar mer i månaden efter skatt. Är det undersköterskorna? Pensionärerna? Partierna tävlar i vem som kan erbjuda mest.

I en tid då vi borde diskutera förändrade, klimatsmarta konsumtionsmönster, tycks alla de stora partierna istället elda på en ROT- och RUT-rabatterad köphysteri. Nytt kök och delikatesskinka, större bil och väldiga motorvägar, roligare pektelefon, två duschar om dagen, shoppingresa till New York.

Vi lever i en tid av aldrig tidigare skådad rikedom. Aldrig i historien har vi haft det så materiellt välställt. Ändå är det tydligen politiskt omöjligt att tala om det som vi alla vet, nämligen att denna rikedom, denna tillväxt, uppstått genom att vi likt Phileas Fogg brutit upp däcket på vår båt för att elda ångpannan. I längden får vi betala priset. Inte våra barnbarn, utan vi. Tvåhundra spänn i skattelättnad medan världen brinner.

Möjligheten att rösta i ett demokratiskt val är inte given. I delar av världen kämpar människor för den rätten. Idag kan vi välja att fokusera på att fylla på den egna plånboken med nya skatteavdrag och därmed fortsätta på en ohållbar väg mot en irreversibel världsomspännande miljökatastrof. Eller så kan vi använda vår röst till att rädda jorden, den perfekta, och enda, platsen vi kan leva på. Tänk på det i vallokalen.

Erlandssons bästa insats: billigare gödsel

2010-09-15T21:51:00.006+02:00

Läser en chat på Lantbrukets affärstidning. Jordbruksminister Erlandsson tycker att det bästa han gjort under sina fyra år är att han avskaffat skatten på handelsgödsel.

Gröngölingen: Vad är du mest stolt över efter fyra år som jordbruksminister? [20:11]
Svar: Jag är nog mest stolt över att jag lyckades driva igenom att vi helt skulle avskaffa skatten på handelsgödsel. Det är något som Centerpartiet och jag har slagits för i många år. Det ger 350 miljoner kronor om året i ökad konkurrenskraft och minskade kostnader för de svenska bönderna.

Han har alltså gjort sitt yttersta för att öka användningen av gödsel som inte bara är kraftigt förorenande, utan som kräver enorma mängder energi att framställa.

Gång på gång framgår det hur Centern prioriterar jordbruksnäringen framför Sveriges miljö. Gröna? Nja.

Möjligen valets mest korkade valaffisch

2010-09-12T14:46:00.006+02:00

Hur tänkte de nu? Att småpartier nära 4% gärna tar till desperat populism visste vi. Men att det förment miljövänliga Centerpartiet fallit så här lågt förvånar mig.

För det första: det finns inga utsläppsfria bilar. De trehundratusen miljöbilar som Centern så gärna tar cred för, de är sällan något annat än lite bättre än de riktigt usla miljöbovarna. En miljöbil (förutsatt att det nu inte är en etanolbil som körs på bensin) är inte en cykel. Centern har en fin vision om en fossilfri bilflotta - en vision som jag delar - men vad partiet inte förmår ta till sig är hur långt borta från en sådan vi är. Bilbranschen vet. Och kanske skall du se dig om - känner du nån som kör elbil? Nej, just det.

Men ponera att det helt plötsligt dök upp en suverän, billig elbil med sådan prestanda att den slog sig in på marknaden snabbt. Skulle problemen med bilismen vara lösta då? Knappast. Det bilburna samhället innebär fortfarande en växande trängsel, stora bullerproblem, enormt kostsamma vägprojekt, partikelutsläpp från vägbanor, och inte minst ett gigantiskt energislöseri. Även den bästa elmotor är en energislukare så länge den sitter inbyggd i ett ton plåt och bara transporterar en person.

Centern har förfallit år ett populistiskt flörtande som tyvärr kommer att fungera, för budskapet ställer inget som helst krav på mottagaren. Luta er tillbaka och låt vår fina bilindustri (den som nu ligger decennier efter konkurrenterna på miljöområdet) lösa problemen. Det är inte ert fel att bilar skitar ner.

Slutligen undrar man mot vem man riktar udden. För de förslag som kommer från tex MP handlar om just att beskatta utsläppen. Bensinskatten, tex, förbjuder ju ingen att köra vilken bil de vill. Bara att de som orsakar större utsläpp betalar mer. Eller är det trängselskatten man nu vänt sig mot? Underligt, för sist jag kollade var C med i den uppgörelsen tillsammans med resten av Alliansen i Göteborg.

Presidentval på söndag

2010-09-12T13:52:00.006+02:00

Två partier, retorik som framstår som identisk, och två partiledare som avgör valet. En medial bevakning som likt väljarna ledsnat på de minimala politiska skillnaderna, och som istället fokuserat på spelet - taktiken, opinionsläget, förtroendet för kandidaterna. Vår stundande super-söndag skiljer sig därvidlag inte mycket från ett helt vanligt amerikanskt presidentval.

Men vad är det vi röstar på? Är det statsminsterval vi har på söndag? Knappast. Vi röstar för att avgöra riksdagens sammansättning. Det är riksdagen som beslutar om våra lagar och skatter. Vi röstar alltså för kommande mandatperiods politik, inte i första hand vilket ansikte som skall representera Sverige.

Att personfrågan fått sådan bärighet hänger förstås samman med blockpolitiken. Denna har bidragit till att dölja allt som spretar - allt det som gör att intressanta sakfrågor får flygförmåga. Nu måste Ohly sitta och försvara miljöpartistisk politik, liksom Reinfeldt skall vurma för att centern klarar sina fyra procent. Det är en tråkig utveckling som jag tror kommer att minska valdeltagandet. Men det finns ingen enkel lösning när vi nu fastnat i detta träsk.

De sju etablerade partierna har förvisso olika egna småförslag. En liten bonus här, en liten skattesänkning där, ett burkaförbud där. Men inget av detta känns grundat i ideologi, utan snarare framkrystat av vältrimmade PR-organisationer som vet att man måste släppa populistiska förslag då och då för att synas.

Finns det då inga visioner kvar, när det socialistiska och det kapitalistiska rörts ihop till vad som av de flesta nog uppfattas som en blå-röd röra och alla flörtar med en bilburen, villaägande "arbetarklass"? Finns det inget i dagens politik som vi kommer att minnas om femtio år?

Jag vill mena att det finns en sådan fråga, en verkligt ideologisk och samtidigt livsavgörande fråga som kommer att påverka det politiska fältet i många decennier framåt. Den handlar om tillväxt. Ty den främsta vattendelaren i politiken går i själva verket mellan miljöpartiet och resten. Å ena sidan vi som har insett att en evig BNP-tillväxt på ett basalt, fysiskt plan är omöjlig. Och så de andra som väljer att stoppa huvudet i sanden och upprepa mantrat att tillväxt ger välfärd, trots att dagens rovdrift på planeten är uppenbart ohållbar, ett fruktlöst försök att springa från notan.

Jag hoppas att nästa valrörelse på allvar tar upp frågan om hållbar, grön ekonomi, om alternativa mått på ett samhälles framgång, såsom lycka, eller verklig tillväxt (dvs där vi tagit hänsyn till hur vi tär på vårt naturliga kapital). En övergång till detta nya tankesätt skulle vara något verkligt visionärt, något för historieböckerna. Det skulle färga vårt samhälles utveckling i sekler.

2010 års presidentval kommer dessvärre att vara bortglömt om ett år.

Vindkantring i pälsfrågan

2010-08-11T20:39:00.004+02:00

Ser till min stora glädje att både DNs och Expressens ledare öppet tar ställning för djurskyddet, och mot den eftergiftspolitik som Alliansen drivit gentemot de ca 70 minkfarmarna som ännu är aktiva. Vågar man hoppas att Centern nu tvingas kliva ur LRFs säng och börja sätta kraft bakom orden i djursskyddslagstiftningen?

Det finns skäl att vara pessimist. Jordbruksministern säger i Aftonbladet:

Under mandatperioden har jag jobbat hårt för att stärka djurskyddet.

Själv tycker jag mig minnas att man blixtsnabbt la ner Djurskyddsmyndigheten, så Erlandssons bild av ett starkt djurskydd är lite makabert. Kanske inser dock allianskompisarna nu att Centerns hållning är en belastning.

Noterar också att Göteborgsposten envist klamrar sig fast vid formuleringar om att det bara är ett fåtal minkuppfödare som missköter sig. Man undrar var de fått den bilden ifrån. Det är inte bara Djurrättsalliansen som tydligt visat att vanskötseln är systematisk. Detsamma säger bland annat informationschefen vid Sveriges Veterinärförbund.

Slagkraftig strategi från djurrättsaktivister

2010-08-10T14:26:00.004+02:00

Djurrättsalliansens strategi att dokumentera och offentliggöra djurplågeriet inom delar av den svenska djurindustrin är slagkraftig. Grunden är enkel: de flesta människor anser att den vidriga behandlingen av minkar, grisar, osv är ovärdig vårt samhälle, men vi har en förmåga att glömma bort det systematiska i dessa övergrepp om vi inte påminns. Och påminda blev vi i gårdagens inslag i SvTs nyheter.

Låt oss nu hoppas att Djurrättsalliansen följer upp genom att våga stå upp framför kamerorna och genom att vittna i rättegångar. Det finns inget att frukta. Brottslingarna är de bönder som inte klarar att leva upp till ens minimala krav på djurhanteringen, än mindre den förment progressiva lagstiftningen på området. Inte ens de mest hårdnackat pälsvänliga ledarsidorna kan rimligen anse att ett skutt över ett staket med kamera i hand är ett större brott än att plåga djur.

Och framför allt, låt oss nu hoppas att regeringen, den nuvarande eller den kommande, inser det skamliga i att låta några få arbetstillfällen väga tyngre än djurens basala rättigheter. Stoppa pälsuppfödningen genast!

Läs gärna Camilla Björkbom på Newsmill!

Miljö inte alliansens starka kort

2010-06-21T20:57:00.005+02:00

De borgerliga har presenterat sin miljöpolitik för eventuellt kommande mandatperiod. Den reflekterar något vi redan visste - borgerliga väljare prioriterar miljöfrågan långt, långt ned. (Med undantag av centerpartiska sympatisörer, men varför Carlgren ändå drivit en i princip miljöfientlig politik är ett mysterium, som sagda sympatisörer borde fundera över.)

Den som till äventyrs tror att alliansen under de sista fyra åren faktiskt börjat förstå sig på miljöfrågorna kan gärna kika på följande rapport, en granskning av deras faktiskt förda politik. Den ger inga höga förhoppningar om miljöns framtid vid en alliansseger i valet. Alla vackra ord till trots.

http://www.rodgron.se/wp-content/uploads/2010/04/Granskning.pdf

Centerns och Alliansens miljöpolitik sågad (igen)

2010-04-13T13:57:00.005+02:00

Jag har sagt det förr, men Centerns försök att ta upp kampen med Mp och kalla sig grönt parti är ganska lamt. Läs hur Naturskyddsföreningen sågar den gångna mandatperiodens regeringspolitik i en artikel i DN.

Miljömuppar emellan

2010-04-12T14:04:00.003+02:00

Bilden hittade jag på The New Yorkers hemsida!

All inkompetens som är tillräckligt destruktiv blir oskiljbar från ondska

2010-04-07T20:59:00.001+02:00

Den video från en helikopterattack i Bagdad som offentliggjorts på Wikileaks borde inte överraska någon. Vi visste redan att oskyldiga drabbas i krig, inte minst i de senaste årens sk kirurgiska operationer. Hur många gånger har man inte läst nyheten om hur ännu ett afghanskt bröllopsfölje utraderats av någon oerhört "smart" vapenteknologi (oftast en omskrivning för korkad teknologi som utan vare sig hjärna eller hjärta mördar oskyldiga).

Men någonstans har i alla fall jag levt i villfarelsen att det handlar om tekniska missöden, dåliga underrättelser, eller bara propagandaspel från båda sidor - var det verkligen ett bröllopsfölje, eller var det en kolonn Al Quaida? Fan vet.

Filmen som nu visats lämnar få frågetecken. Det rör sig här om att fenomenal inkompetens leder till att ett femtontal oskyldiga mördas. Två attackhelikoptrar får syn på en grupp personer på ett torg, någonstans i Baghdad. En besättningsman tror sig se vapen (det rör sig i själva verket om kameror). Helikoptrarna ber om tillstånd att öppna eld, efter att ha givit sina överordnade förvånansvärt exakta uppgifter om bland annat AK47:or och raketgevär på marken.

Helikoptrarna öppnar eld med sina fruktansvärt kraftiga 30 mm kanoner, och spränger hela följet i småbitar. En överlevnade rör sig fortfarande, men när en minibuss stannar till för att plocka upp honom skjuts även denna i småbitar.

Egentligen är det inkompetent nog att flyga omkring i villakvarter med vapen som kan skjuta genom betongväggar. Naturligtvis är det kriminellt korkat att öppna eld med dessa vapen mot en folksamling där någon eventuellt ser ut att bära vapen, och där man inte vet något alls om vilka personerna på marken är (de visade sig vara bland annat en fotograf och en chaufför anställda av Reuters) och där inget omedelbart hot fanns mot vare sig helikoptrarna eller tredje part.

Det rör sig antingen om en systematisk taktik att attackera varje tillstymmelse till misstänkt aktivitet på marken - något som i så fall bara kan förklaras med rasism och en syn på lokalbefolkningen som lägre stående. Eller så rör det sig om inkompetens. Piloter och skyttar som inte ser vad som pågår på marken, en kultur som uppmuntrar "skjut först fråga sen", befäl som inte ifrågasätter informationen de får via radio, sjukligt övervåld där alla som ens befann sig i området sågs som "mål", och på tok för tunga vapen även om ändamålet varit militärt relevant.
Den låga begåvningsnivån hos helikopterbesättningen understryks när de till slut förvånat inser att det satt barn i bilen de just pepprat med sina kanoner. "Det är deras fel, de borde inte tagit med barn in i strid" säger någon i inspelningen. In i strid? Bilen anlände och några män försökte, trots att helikoptrarna måste vara synliga i himlen, rädda en svårt skadad.

När så tunga vapen flygs omkring av så inkompetenta människor, hur ska vi då, som en kommentator i TV sa, kunna säga att det rör sig om "fog of war" och förvirring snarare än ondska? Hur ska vi, eller för den delen de anhöriga till de ca 15 oskyldiga som mördades, kunna dra en skiljelinje mellan dumhet och ondska? Om inte detta är krigsbrott, vad är det då?

CRU-professor frias efter mejlgranskning

2010-03-31T13:27:00.002+02:00

Professor Phil Jones, chef för University of East Anglias Climate Research Unit och offer för ett uppmärksammat dataintrång frias helt i en rapport från British House of Commons. Efter att en stor mängd mejl spridits på nätet anklagades Jones av klimatskeptiska bloggare för att ha förvanskat data och försökt påverka den vetenskapliga granskningsprocessen, något som nu alltså ännu en gång visar sig vara ogrundat.

DeSmogBlog har en sammanfattning och länk till dokumentet.

10 år, 482 miljarder och samma usla klimatpolitik

2010-03-31T10:37:00.007+02:00

Jag har försökt gräva fram siffror för vad regeringens trafikpaket på nästan en halv biljon kronor kommer att ge i frågan om koldioxidutsläpp. Det har inte varit lätt. Regeringen klimatproposition anger att den icke-handlande sektorn skall minska sina utsläpp med 40% varav 2/3 inom landet. Det betyder avsevärda minskningar av transportsektorns CO2-utsläpp. Regeringens PM om infrastrukturpaketet nämner dock inte ens ett ord om det.

Men i dokumentet "Nationell plan för transportsystemet 2010–2021, Samlad beskrivning, Effekter av nationellplan och läns planer" från de fyra trafikverken står följande att läsa:

Den sammanlagda påverkan som planförslagens investeringar har på transportsektorns totala koldioxidutsläpp beräknas bli marginell. Detta bör dock ses i ljuset av att planerna samtidigt syftar till att öka tillgängligheten och skapa större sammanhängande arbetsmarknader, vilket i sig leder till ökad efterfrågan på transporter. Inom planförslagens åtgärdsområden och sektorsåtgärder ingår åtgärder som har en stor potential att minska utsläppen, men omfattningen har inte kunnat fastställas.

Det är anmärkningsvärt att man gör en plan för de i klimatdiskussionen så kritiska åren fram till 2020, budgeterar 482 miljarder, och inte lyckas bättre än så här. Den enkla omskrivningen av det som står ovan är att de förbättringar som bättre kollektivtrafik och eventuellt bättre bilteknologi kan ge, helt äts upp av att ökad biltrafik.

När ska regeringen förstå det som experterna säger, nämligen att vi måste ändra beteende och köra mindre? Istället skall det byggas fler motorvägar. Var de ambitiösa målen i klimatpropositionen bara spel för gallerierna? Om de 40 procenten inte skall nås i trafiksektorn, vilken sektor skall då sänka sina utsläpp extra mycket för att vi skall kunna fortsätta köra bil?

Länktips:
Uppdrag gransknings genomgång av klimatkonsekvenserna från i december.
Många intressanta dokument från vägverket

Småpartier på fallrepet alltmer desperata

2010-03-30T21:02:00.005+02:00

Centern har tidigare annonserat att man tänker utmana Miljöpartiet som grönt alternativ. Det hade varit roligt att se C komma med egna fräscha förslag till hur vi kan bygga ett miljövänligare samhälle. I en debattartikel i Göteborgsposten igår visar partiets partisekreterare Anders Flanking hur lite substans det finns i den påstådda ambitionen.

Flanking skriver nämligen en hel debattartikel och lyckas inte en enda gång komma med något som helst förslag. Det enda som framkommer är att "Centerpartiet ser bilen som en frihetsmaskin" - en slogan som lika gärna kunde kommit från bilindustrin.

När jag först läste om Centerns idé om att profilera sig grönt tyckte jag det lät spännande, men om detta är det bästa man kan åstadkomma så blir jag besviken. Om Flanking vill vinna röster bland gröna unga storstadsväljare (där de har ganska exakt noll procent idag) så behövs något bättre än en floskelfylld flört med medelålders bilburna förortsmän.

Slå gärna mot MP, men gör det i så fall med bättre förslag till hur vi ska rädda miljön. Istället väljer Flanking att dra fram gamla klyschor som "Det är inte bilen som är problemet – det är de fossila bränslena." Kruxet med det argumentet är uppenbart - inte ens bilbranchen tror på något avgörande genombrott för fossilfria bilar inom 20 år. Det som idag kallas miljöbilar är inte ens CO2-snåla nog att kompensera för det växande antalet bilar. (Läs gärna även David Jonstads blogg Effekt.)

C:s problem är inte MP. Deras problem är en miljöminister och en allianspolitik som gett oss vargjakt, nedmonterat strandskydd, misslyckad klimatkonferens och nya motorvägar i Stockholm. Det är ingen hedervärd lista.

På samma debattsida samma dag finner vi lustigt nog också ett inlägg med rubriken "Tvång är tvång, inte jämställdhet" av Göran Hägglund. Lustigt är det, eftersom det är en artikel om ett helt annat ämne (kvotering), men med precis samma tomma retorik och brist på egna idéer som i Flankings intill. Och samma höga svansföring i en fråga där det egna partiet är som sämst.

För det första handlar diskussionen inte om tvång. Den handlar om villkoren för föräldraförsäkringen. Den handlar, mer precist, om hur vi ska hantera det faktum att ett oproportionerligt antal treåringar inte varit hemma en enda dag med sin far. I KDs värld vet föräldrarna alltid barnets bästa. Statistiken visar just att så inte är fallet. De flesta föräldrar agerar utifrån familjeekonomins bästa, inte barnets. Kd väljer helt sonika att ignorera problemet.

Som sammanmfattning kan man säga att när någon inleder med "Vi är för jämställdhet, men..." eller "Vi är för en bra miljö, men..." så ska man dra öronen åt sig. Det betyder oftast motsatsen. Och det är oftast populistens signum.

Ordinflation del 3 - kaos

2010-03-07T20:53:00.002+01:00

Kaos. Väderkaos. Vi fick snö i södra Sverige. Någon gång kom det till och med ett par decimeter på en natt. Men när jag klev ut på morgonen kunde jag fortfarande cykla till jobbet. Det var tyst, vitt och vackert. Kaos?

Kaoset vi talar om handlar om en sak: tranporter. Bilar och tåg fixar inte två decimeter snö. Men det är sällan kaos. Någon blir sen till jobbet. Någon får sitta i en SJ-vagn ett par timmar utan att få gratis kaffe. Är det Kaos?

Kolla in valet i Irak. Jordbävningen på Haiti. Det är kaos. Duggregn i frusen form är inte kaos, det är vinter.

Ordinflation del 2 - kris

2010-03-07T20:47:00.004+01:00

Kris. Det är kris. Tydligen. Tar en liten promenad i stadens shoppingscentrum en lördag, och känner mig inte övertygad. För jag ser ingen skillnad mot hur det såg ut i högkonjunktur. Människor med tunga bördor av nya toppar, skor och elektronik. Fik fulla med folk trots att en latte kostar 35 spänn. Stora bilar. Kommers. Jag undrar vilket ord vi ska använda i en riktig kris. det vi nu ser är en statistisk ekonomisk inbromnsing. Kanske, under några månader, till och med recession. Men kris? Är inte det som i Zimbabwe? När pengar i praktiken blir värdelösa. När butikshyllorna är tomma. När löner fryser inne för att staten inte har några pengar. Kris.

Ordinflation del 1 - våldtäkt

2010-03-07T20:27:00.009+01:00

Redan när lagändringen var på gång var jag tveksam: samlag med barn under 15 kom att jämställas med våldtäkt i april 2005. Man ville så gärna visa på barnets okränkbarhet och det vidriga i att utnyttja barn att man ville göra en markering. Men jag tror man gjorde rejält fel från lagstiftarens sida.

I begreppet våldtäkt ligger just våld - psykiskt eller fysiskt - och att offret försätts i vanmakt. När en full sjuttonåring har sex med en full fjortonåring så är det förstås fel. Det ska också vara olagligt. Men att som idag rubricera det som våldtäkt är att totalt missbruka begreppet, så som jag och förmodligen många uppfattar det.

Vad får det för konsekvenser? Jo, om jag förr läste i bladet att XX dömts för våldtäkt mot barn, då var det klart för mig att det handlade om ett riktigt svin som gott kunde få hamna utan fönsterplats i en riktigt svettig del av helvetet. Om jag idag läser samma rubrik så tänker jag kanske "aha, ännu en full tonårskille som gått för långt". Jag slutar läsa ordet "våldtäkt" med samma aversion, för nu rymmer det så enormt många nivåer av brottslighet.

För att bara göra det tydligt: Ja, all sex med barn är fel och definitionsmässigt ofrivillig. Men det är skillnad på 55-årig psykopat som förgriper sig på en treåring, och två fulla tonåringar som har förvirrad sex. Detta ska lagens språk och straffsatser förmå reflektera.

(Tilläggas bör att en dom i HD 2007 frikänt en 17-årig pojke som haft sex med en 14-årig flicka. Men lagens formulering kvarstår, vilket ytterligare späder på otydligheten.)

RUT, ROT och rävspel

2010-03-07T19:52:00.003+01:00

Ingen har väl missat det evinnerliga tjatet om RUT - eller skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Liberala ledarredaktioner sitter just nu och och gottar sig åt vad de hoppas ska visa sig vara en socialdemokratisk dundertabbe. Men de kanske ska vänta med jublet. Sossarnas utspel kan visa sig vara mycket mer genomtänkt än vad politiska kommentatorer just nu tror. Det kan vara så att vänstern nu låter den här frågan brinna ut i god tid före valet, och gör den till en icke-fråga när det väl gäller.

För mig är frågan om RUT inte en moralisk fråga. Jag kan i högsta grad tänka mig att köpa mig fritid genom att anlita städhjälp. Privatpersoners konsumtion av tjänster är ett miljövänligt sätt att bränna lönen på, och samtidigt kan det öka livskvaliteten för den som skapar sig lite fritid där storstädningen tidigare åt upp timmar. Anlita gärna städhjälp hemma!

Frågan är om dessa tjänster ska subventioneras, inte om de ska få köpas. Då blir frågan varför just städbranschen ska gynnas. Alliansen basunerar ut att det minsann är för att arbetslösa invandrarkvinnor ska få jobb och för att fattiga pensionärer och barnfamiljer ska orka med livet. Kanon. Det lustiga är att mitt i allt detta så är det som vanligt samma gamla grupp som är den verkliga vinnaren: den välbetalda villaägaren. Det är han som har råd, som har ont om tid och som har så myckt boyta att det är lönt att ta hjälp med städning. Det råkar vara samma figur som också har fått rekordlåga boendekostnader, feta ROT-avdrag på renoveringsjobb, och lägre fastighetsskatt.

Argumentet att det skapar nya jobb är uselt. Ta vilken bransch som helst, subventionera med halva kostnaden på produkterna, och jag LOVAR att den branschen växer. Jag har några förslag: subventionera elbilar (med halva kostnaden), låt oss dra av 75% av månadskort på kollektivtrafiken, låt oss dra av hälften av kostnaden på service av cykeln, och varför inte göra ett fett avdrag för träningskort? Allt detta skulle skapa jobb, förbättra miljön och ge folkhälsovinster. Inte bara berika villaägare.

I slutändan bryr jag mig minimalt om hela frågan. Som vanligt inför stundande val seglar det upp sådana här skitfrågor. Medan världen står i brand har vi en fantastisk förmåga att debattera ordningen i skolan, priset för en städtant, och annat meningslöst. Var är de stora frågorna?

Är C ett trovärdigt alternaliv till Mp?

2010-02-07T12:53:00.006+01:00

Jag röstade en gång i tiden på Centerpartiet, imponerad av deras miljöprogram. Något senare lämnade jag tonåren och såg igenom retoriken lite bättre, men jag har alltid önskat att det fanns ett liberalt miljöparti. Även om jag inte själv hade röstat på det, så hade det kunnat vara ett bra alternativ för många liberalt sinnade som vill värna om miljön.

Nu försöker C ta upp kampen med det i opinionen dubbelt så stora Miljöpartiet, och jag borde kanske applådera ambitionen. Men Centerns pånyttfödda miljöintresse känns lamt - ännu ett desperat försök att hitta en plats i ett Sverige där Moderaterna dominerar regeringen totalt och de rödgröna regerar i opinionsundersökningarna.

När partiet sitter på både miljödepartement och jordbruks-dito, då är det inte så trovärdigt att måla upp sig själva som miljöns frälsare. Det är nämligen alltför enkelt att se vad statsråden Carlgren och Erlandsson faktiskt åstadkommit.

På miljösidan:

nedmontering av strandskyddet (det värsta som hänt inom miljöpolitiken enligt Naturskyddsföreningen)
vargjakt (katastrofal inledning på det internationella mångfaldsåret, dessutom totalt sågat av all biologisk expertis utom den som är direkt kopplad till jägarförbundet)
en misslyckad klimatkonferens i Köpenhamn (kanske inte Carlgrens fel, men ingen direkt fjäder i hatten)
förbifart Stockholm (en mångmiljardsatstning på bilism i en tid då vi vet att sådana satsningar fortsätter mura in oss i ett bilburet samhälle, och inte minskar trängseln)

På jordbruksidan:

nedlagd djurskyddsmyndighet (och en återgång till den helt orimliga lösningen att samordna tillsyn med näringslivsintressen under jordbuksverket, med välkända konsekvenser)
fortsatt katastrofal utveckling på fiskeområdet, i EU och inom landet

Kanhända är Carlgren inte så miljöfientlig som det kan se ut - Reinfeldt och Borg styr ju som bekant regeringen med hårda nypor och troligen har miljöministern fått acceptera en miljöpolitik som dikterats av ett systerparti som innan 2006 knappt visste vad miljöpolitik var. Men då faller skuggan på C, som alltså fått chansen att påverka i rätt riktning, men slängt fram en ministerkandidat som helt enkelt varit för svag i en allians där vassa armbågar är viktiga. Sveriges miljö har fått betala priset för centerns fummel i politiken.

Om C på allvar är intresserade av att konkurrera med Mp med verkligt offensiva miljöförslag, då är det bara att önska all lycka. Att få se miljön som största valfråga (och inte en post-val fråga som 2006) är min önskedröm.

Forskare sågar vargjakten (igen)

2010-01-27T21:37:00.001+01:00

Ur DN Debatt idag:

Sverige har inlett det internationella biodiversitetsåret 2010 på ett synnerligen pinsamt sätt. Licensjakten på varg har försatt det starkt inavelsskadade och utrotningshotade svenska vargbeståndet i ett ännu sämre genetiskt läge. Det är inte biologiskt möjligt att skjuta stammen till bättre hälsa som miljöminister Andreas Carlgren tycks tro. Vad vargstammen behöver för att bli livskraftig är en väsentligt ökad storlek och en naturlig kontaktmöjlighet för genetiskt utbyte med andra vargbestånd.

Slaktarna kan aldrig föra djurens talan

2010-01-26T21:55:00.007+01:00

Efter höstens stora avslöjande om djurplågeri på ett antal svenska grisgårdar kommer nu köttbranschen med ett förslag som skall förbättra djurskyddet. Förslaget går ut på att gårdarna kontinuerligt skall granskas av ett oberoende certifieringsföretag vilket blir en stor förändring från i dag när branschen i princip är satta att granska sig själva. (GP 26 jan)

Är Göteborgspostens ledarredaktion helt inkompetent eller tycker de illa om djur? Vari ligger skillnaden mellan att "granska sig själva" och att anlita ett företag att göra det? Hur bra brukar det gå när man har skall bedöma sin uppdragsgivare? Och hur bra blir det när branschen i fråga är samma bransch vars främsta företrädare nu riskerar åtal för djurplågeri?

Det är ju så uppenbart det bara kan bli - köttbranschen har allvarliga legitimitetsproblem och griper efter halmstrån. Detta är precis samma trick som klädföretag försökt dra till med när de avslöjats med att utnyttja barnarbetare. "Vi inför nya policies! Vi sanerar oss själva. Snälla, lagstifta inte!"

Om det gällde något så etiskt ointressant som köttkvalitet vore det en sak. När det gäller välfärden hos samhällets svagaste - de som inte kan tala för sig själva - då skall staten granska industrin. Slaktarna kan aldrig föra djurens talan.

Argumenten tryter för vargjakten

2010-01-19T20:39:00.005+01:00

Argumentationen för vargjakt fortsätter att vara vek. Idén om att man kan förbättra vargstammens genetiska "hälsa" genom att minska stammens storlek förkastas av biologer. Läs gärna tex Erik Svensson, professor i ekologisk zoologi, och Marcus Ljungqvist, doktorand i evolutionär ekologi. Färre vargar kan omöjligen öka den genetiska mångfalden. Däremot kan den, förutsatt att vi satt ett godtyckligt politiskt tak på stammens storlek såsom riksdagen gjort, skapa utrymme för nya utländska vargar inom ramen för taket.

Om man accepterar det helt godtyckliga taket på drygt 200 vargar, så återstår problemet att tillföra obesläktade individer. Man talar (bland annat i rovdjurspropositionen från 2008) om att underlätta invandringen, men hur? Det är en gåta. Sådan invandring har bevisligen inte förekommit mer än i något enstaka fall de senaste decennierna (annars skulle vi inte ha inavelsproblemet). En stor orsak till detta torde vara tjuvjakt på vargarnas vandringsväg norrifrån.

Det enda sättet att underlätta invandring, bortsett från ren import, torde vara att mycket kraftfullt öka polisresurserna mot tjuvjakt. Sätt in tio heltidstjänster (gärna från en separat enhet frikopplad från lokalpolisen) dedikerade mot tjuvjakten, och höj straffen rejält, så skulle signalen vara tydlig! Vem lägger det förslaget?

Det andra skälet till jakt som förfäktas av bland annat miljöministern och jägarförbundets ordförande, är tanken att den kan skapa "acceptans". Detta argument måste skärskådas. Som jag ser det så är det katastrofalt i två hänseenden. För det första offrar man just det som man skulle skydda, utan att dessförinnan ha försäkrat sig om att nya individer kan tillföras. Skjuta vargar för att skydda vargar? Visst låter det underligt?

För det andra kan jag inte se hur varghatet i dalarna, värmland och längre norrut skulle stillas av att tjuvjakt legitimeras. Samma tjuvjakt som man i åratal försökt bekämpa rättsligen, med lite framgång. I vilket annat sammanhang ger vi de kriminella rätt på detta sätt? Snarare skapar vi en situation där tjuvjägare och deras tysta stödtrupper i dessa landsändar kan hävda att de hade rätt hela tiden. En analogi vore att slänga ut lite flyktingar, för att de mest främligsfientliga ska lugna sig och acceptera mer invandring. Skulle det funka?

Acceptans för vargen skapas genom attitydpåverkan över lång tid. Utbildning, en rikspolitik som lyssnar på landsbygdens verkliga problem, generösa ersättningar vid skador på tamdjur, förbättrade jaktmetoder som minskar risken för jakthundar, osv. Det är åtgärder som skulle kunna leda till långsiktig samexistens mellan varg och människor i stora delar av landet. Lägg till detta en tydligt markering från statsmakten att utrotningshotade djur aldrig får bli villebråd.

2009 näst varmaste året hittills

2010-01-19T20:34:00.005+01:00

NASAs siffror för 2009 har fallit på plats och det framgår att 2009 globalt sett var det näst varmaste året sedan mätningarna inleddes 1880.

Tittar man på bara södra halvklotet så var 2009 det varmaste på 130 år.

Något att fundera över när ett par kalla januariveckor i norra Europa får alla att glömma vad som pågår med planeten.

Legaliserad tjuvjakt

2010-01-10T17:09:00.003+01:00

Det har lagt sordin på stämningen hela veckan. Varje gång jag öppnar en tidning ser jag gubbjävlar med bössor poserandes framför lemlästade vargar. 12000 sådana fegisar har fått härja runt i en allmän amnesti på vad som inte kan kallas för annat än legaliserad tjuvjakt.

För en tid sedan hände nämligen något underligt. Riksdagens delmål om 200 vargar förvandlades plötsligt till ett slutmål i sig. Med 270 vargar menade plötsligt den styrande majoriteten att det räckte. Hur det gick till vete fan. Men att det är en flört med en högljudd jaktlobby på landet är väl inte att tänja på fantasin.

Frågar man Olof Lidberg, nestorn på området, så visar det sig att en så liten vargstam faktiskt kan överleva om det tillförs nya individer från Ryssland och Finland. Och visst vore det en möjlig lösning. Sätt in 20 nya vargar och skapa en större genpool, så kanske vår vargstam kan klara sig med få individer.

Men en sådan inplantering tycks helt oacceptabel, särskilt om man frågar samma vargmotståndare som nu vill skjuta. Återstår då naturlig migration, men denna har visat sig i princip obefintlig eftersom varenda varg som sätter sin tass i norrland försvinner spårlöst (förutom skoterspår på skottplatsen förstås).

Alltså har man tagit beslut om att skjuta av en hotad art, baserat på att den kanske skulle kunna överleva om vissa förutsättningar gällde. Det är bara det att dessa förutsättningar inte gäller. En liten detalj bara? Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren har visat noll intresse för den biologiska mångfalden i detta fall. De har kort och gott inte gjort sitt jobb.

Sedan kan man ju fundera på om det (även om vargjakt teoretiskt vore möjlig utan att stammen hotades) är nödvändigt att skjuta varg. Att det kan vara intressant att springa runt i skogen och panga på stora hundar är för mig ett mysterium. Något mindre manligt har jag svårt att föreställa mig.

Prova att kuta runt i vinterskogarna näck och obeväpnade istället. Alla 12000. Kom hem med en enda död varg och ni har min respekt. Annars kom inte hem alls. Gubbjävlar.

Klimathotet som medel för att tvinga fram nya skatter

2009-12-20T19:57:00.005+01:00

Det finns en envis föreställning om att klimathotet fabricerats för att tvinga på världen globala skatter, och kanske till och med en global regering. Särskilt i USA tycks detta vara ett favorittema bland hårdföra förnekare. Senast jag hörde den var på SvT när en "skeptiker" släpades ut skrikandes från en boksignering med Al Gore.

Idén är förstås löjlig. Den vilar på minst en av två föreställningar: den ena är att naturvetenskapen säger till politikerna hur de ska utforma klimatpolicies. Den andra är att politiker gillar skatter.

Den första idén är galen av det enkla skälet att naturvetenskapen har fullt upp med uppgiften att förutsäga vad som kommer att hända med klimatet. Visst finns det forskare som engagerar sig i frågan om vad målen med klimatpolicies borde vara. Men oerhört få har en offentlig åsikt om hur de målen ska nås. Koldioxidskatter? Cap & trade? Personlig koldioxidbudget? Detta är frågor som ekonomer och politiker ägnar sig åt, men som klimatologin klädsamt undviker. (Denna idé förbiser förstås också de faktiska forskningsresultat som föreligger, helt oavsett forskares eventuella ideologi.)

Den andra premissen är om möjligt ännu tokigare och tyder på en total förvirring kring hur politiken fungerar i de flesta länder. Ingen politiker, någonstans, kommer idag till makten på löften om höjd skatt. På vänsterkanten vill man gärna åstadkomma ekonomisk utjämning, eller förstärkning av offentlig sektor, och då är skatter ofta ett medel. Man lovar alltså till exempel bättre läkarvård, och tvingas därför höja skatterna. Men att gå ut och säga "vi vill beskatta er, men ni kommer inte att få ut något av det, möjligen era barnbarn" är ingen valvinnare. Någonstans.

Klimathotet är i själva verket politikernas mardröm. För vem vill egentligen säga till sitt folk: "vi måste minska tillväxten, höja energipriserna, köra mindre bil, äta mindre kött, tacka nej till flygresor, ta pengar från vård och skola och ge till tredje världen"? Trots det finns det åtskilliga politiker runt om i världen som gör just det. Kanske beror det på att det fortfarande finns intelligenta människor med ansvarskänsla för planeten på ledande positioner. Men det går trögt.

Klimatskeptiskt lobbyist agerar journalist åt Världen Idag

2009-12-09T20:20:00.007+01:00

Tidningen Världen idag har gjort ett intressant val av reporter till COP15. Den populära och uttalat klimatskeptiska lobbyisten Maggie Thauersköld Crusell har lyckats få tidningens uppdrag att skildra klimatkonferensen. Ett minst sagt kontroversiellt val av chefredaktören Felicia Svaeren, som tydligen fått kritik, för hon försvarar sitt val:

Av 500 reportrar som är ackrediterade till Kimatkonferensen kommer troligen en majoritet av dem att helt undvika att rapportera från något annat håll än att klimathotet är ett faktum.

Det har hon säkert helt rätt i. Om en seriös reporter åker till en konferens om avsakaffande av landminor, så bör dennes grundförutsättning vara att landminor finns. Det tror inte Thauersköld. Läs på hennes blogg:

Det är bara klimathotet som är påhittat.

Dessutom handlar ju konferensen om politiska och ekonomiska lösningar på krisen. Att då tro att läsarna i första hand intresserar sig för vad en grupp helt marginaliserade forskare och debattörer tycker i den vetenskapliga frågan (som ju alltså inte är ämne för COP15) är minst sagt underligt.

Svaeren fortsätter:

Däremot är det oavsett vem som rapporterar, viktigt att kritiskt granska allt det som händer som är av vikt oavsett vilket håll det kommer ifrån och det litar jag på att Maggie Thauersköld Crusell klarar med bravur. Anledningen till att hon bloggar för Världen idag, Aftonbladet och framträder i TV och andra arrangemang är för att hon är skicklig och kan frågan.

Maggie är skicklig, det skall medges. Som lobbyist. Det är ingen hemlighet att hon är drivande i Stockholmsinitiativet (en sammanslutning av skeptiska vetenskapsmän och skribenter), en flitig skribent på Newmill och att hon driver bloggen The Climatescam (ett vattenhål för hårdföra klimatskeptiker). Ändå lyckas hon alltså med att erövra redaktionellt utrymme.

Kan hon frågan? Det må vara hänt. Men hennes så kallade faktaruta, med påståenden som att mer koldioxid bara ger mer växtlighet, är ett skämt eller en partsinlaga. Hon gör antaganden om att läsaren måste vara så okunnig att han/hon inte vet att frågan handlar om växthuseffekten och inte CO2s eventuella giftighet. Det är polemik på låg nivå och inte meningsfull fakta. Och hennes redaktionella text påstår:

... det är inte förekomsten av växthusgaser som är problemet, utan den eventuella avsaknaden av dem.

Detta torde överaska merparten av världens forskare som år för år observerar allt högre halter. Det torde också en gång för alla visa på Thauerskölds okunnighet alternativt vilja att förvirra. Jag vet inte vilket chefredaktören borde oroa sig mest för.

Viktig, vacker och rörande dokumentär om hajar

2009-12-06T17:12:00.002+01:00

Den gick på SVT den 5/12. (Osmakligt nog direkt följd av filmen Jaws...) Den som missade den kolla in trailern här.

Och så en recension av Effekt!

2009-10-19T15:15:00.002+02:00

Klimatmagasinet Effekt är ett angeläget projekt i en tid av uppgivenhet inför till och med det otillräckliga koldioxidmålet 450 ppm. Kvalitén är dessutom lika hög som vilket månadsmagasin som helst.

Jag blir särskilt glad av att läsa Anders Wijkmans begåvade, kritiska och välformulerade kritik till tillväxtsamhället och BNP-begreppet. Artikeln är full av viktiga fakta, nya tankesätt och pedagogiska förklaringar. Ett exempel som tål att citeras:

När vi soltorkar våra kläder tillmäts solens gratisarbete inget värde. Om vi däremot använder en torktumlare blir den en pluspost i BNP, både vid inköp och drift.

Framför allt undviker Wijkman att fastna i ideologisk sörja. Detta är en styrka hos en person som vandrat från Moderaterna via Röda korset, Naturskyddsföreningen och Kristdemokraterna till Tällberg foundation.

Det är med viss besvikelse jag vänder blad för att läsa David Ericssons "Tankar på motorvägen". Oorganiserat och svårt att förstå vart han vill. Den viktiga poängen tycks vara att en lastbil drar lika lite som en SUV. Förutom att det inte är sant (lastbilar finns i alla storlekar, men få drar under två liter), så bör man titta på totalförbrukning, inte bränsleåtgång per mil. Ett jetplan drar heller inte särskilt mycket per personkilometer. Men vi förflyttar varor och människor mycket längre nu än innan flyget slog igenom. Och om inte lastbilar funnits, vem hade importerat tomater från Spanien?

Men sedan blir jag glad igen. Intervjun med klimatkommunikatören Solitaire Townsend (vilket mumsigt namn!) är fantastisk. Townsend förklarar att man måste veta vem man talar till, att effektiv kommunikation kräver marknadsundersökning. Sedan bränner det till lite när David Jonstad frågar:

Kan det finnas exempel på områden där folk faktiskt måste göra uppoffringar för att vi ska kunna tackla klimatkrisen?

Townsend svarar med en motfråga:

Varför skulle du vilja säga det till någon?

Det roliga är att hennes hårdföra sågning av all kommunikation som innebär krav på uppoffringar tycks ta Jonstad lite på sängen. Mellan raderna känns det som att han får en stor aha-upplevelse. Denna intervju ger i vart fall mersmak. Ta med Townsend igen i nästa nummer! Låt henne förklara de grundläggande angreppsätten för att kommunicera hotet till olika grupper!

Äntligen Effekt i brevlådan!

2009-10-18T19:38:00.000+02:00

Klimatmagasinet Effekt har kommit ut med sitt första nummer! En jätteinsats av de inblandade, och en mycket angelägen uppgift. Har bara hunnit skumma tidningen än så länge, så jag får återkomma med en recension. Redan nu vågar jag i alla fall säga: Grattis redaktionen för ett storartat jobb!

Ljudet av ett regeringsdugligt parti

2009-10-11T11:05:00.001+02:00

På Volvo jobbar sextio ingenjörer med att få bilen att låta exakt rätt. Det handlar om det där solida, dova dunk-klick som visar att det är kvalitet i kärran och inte bara snygg lack. Sextio högutbildade människor ska se till att det låter rätt. Det är ganska mycket i ett krisdrabbat företag, där man dessutom ofta tvingas till massiva återkallelser av bilmodeller på grund av fel som upptäcks för sent.

Men det är känslan i köpögonblicket som räknas, inte tabeller som visar på att japaner bygger mer tekniskt sofistikierade bilar av högre kvalitet till ett lägre pris. Nej, ljudet, som tidigare var ett faktiskt bevis på hantverksskicklighet, har nu förvandlats till en förlängning av den glittrande lacken och fotomodellen på motorhuven.

Ibland undrar jag hur många som har motsvarande jobb inom regeringen. Ballonger och knappar och affischer har vi genomskådat. Nu ska själva politikens innehåll designas så att det låter så där regeringsdugligt. Dunk-klick. Någon hittar på och lanserar ord som "utanförskap". Någon planerar olika reformer och paketerar dem som "jämställdhetsbonus" eller "miljöbilsbonus". Idéer som borde vara lätta att genomskåda som politisk styling, men som funkar ändå.

Folk vill ha förmåner, inte förbud. Morot inte piska. Det må vara samma sak, men vi röstar hellre på den som kallar det för jämställdhetsbonus än den som kallar det kvotering. Förbjuda skitiga bilar? Nej. Men att ge pengar tíll de lite mindre skitiga? Ja.

Jobbavdrag är en briljant idé eftersom vissa får MER men ingen får mindre. Vilket så klart är en lögn. Eftersom all inkomst är relativ inkomst - både mentalt (vi jämför oss med grannarna) och ekonomiskt (pga inflation). Får alla utom arbetslösa och pensionärer mer pengar så betyder det att dessa grupper faktiskt fått mindre. Spelar ingen roll, för mer pengar i fickan den 25:e låter så bra att man lätt ignorerar att detta kostar pengar i budgeten.

De nya reglerna om strandskydd flyttar beslut om dispens till kommunerna, medan det hela tiden finns motsvarande tryck att flytta vargförvaltningen närmare byalagen och längre från Stockholm. Det låter bra. Dunk. Beslut närmare de som påverkas. Klick. Att det kommer att fördärva våra kuster och sjöstränder där lokalpolitiker vädrar arbetstillfällen, och ta död på vargstammen i de få områden de finns, det verkar mindre viktigt. Funktion är inte det man eftersträvar, utan ljudet av bra politik.

Ett amerikanskt flygbolag lär ha uttalat att man villa anställa "pilots that sound like they could fly a plane". De ska behärska konsten att småprata om vädret i Phuket medan vingarna brinner. Så känns den moderna politikerns roll ibland.

Jag vill ha en elbil, nu!

2009-10-06T11:45:00.005+02:00

Thinks kommande femdörrars Ox. Läckerbit.

Min lilla Kia Picanto är fin. Men med facit i hand efter mina första tre år som bilägare inser jag att jag kör mycket mer än jag tänkt. Det är jag nog inte ensam om. Plötsligt blev man liksom miljöbov, även om det bara rör sig om 1500 mil om året. Det är i alla fall ett ton soppa extra som jag nu bränner. Till saken hör också att det inte handlar om jobbpendling, utan mest om att ta mig ut för klättring, kajakpaddling, eller resor till släkt och vänner. Ren lyx, alltså. Och samtidigt en livsnödvändighet för en frilufsnörd.

Så jag vill ha en elbil. Nu. Inte 2012, då allt tydligen ska hända på elbilsfronten. Den behöver inte gå mer än tio mil. Den får vara liten. Den behöver inte ha prestanda att tala om, mer än att klara 110 på motorvägen. Men den måste gå att ladda utan att jag har eget garage. Den ska vara pålitlig. Och jag måste ha råd.

Några tips någon?

Lomborg och science fiction

2009-10-05T09:36:00.006+02:00

Den danske statsvetaren Björn Lomborg påstår inte längre att växthuseffekten inte finns. Hans kritik går idag ut på regeringar satsar fel i arbetet mot klimatförändringarna. I Forbes 21/9 skriver han:

Yet, carbon cuts have become the mantra of the political elite. We need another way that is politically feasible, economically responsible and morally right.

Hans recept är statsfinansierad forskning på ny teknik. Som exempel nämner han forskning på University of Texas:

[Eric] Bickel explores the costs and benefits of so-called marine cloud whitening, a well-established tech-proposal in which boats would spray seawater droplets into clouds above the sea to make them reflect more sunlight back into space--augmenting the natural process where evaporating ocean sea salt helps to provide tiny particles for clouds to form around. He concludes that about $9 billion spent developing this technology might be able to cancel out this century's global warming.

Jag har inte tittat på tekniken han refererar till (den, och några andra förslag, beskrivs här), men kan bara konstatera att:

Om det går att göra fort nog
Om det blir så billigt (eller om det blir dyrare men går att finansiera)
Om det funkar
Om det inte har farliga bieffekter

... så låter det ypperligt! Jag läser en hel del science fiction, så jag är mentalt öppen för visionära storskaliga idéer. Ändå tror jag att Lomborg är helt fel ute. Vi tar det en gång till: forskare menar att en tidigare otestad teknologi för klimatkontroll på planetär skala går att få fram på så kort tid (låt oss säga några decennier) att vi inte dessförinnan åsamkar klimatet irreversibla förändringar.

Forskare på jakt efter anslag målar gärna upp drömscenarior. Men vi vet att det tagit ett par decennier att borra ett hål i Hallandsåsen, och vi vet att fusionskraft alltid varit 30 år bort. Bör vi satsa jordens framtida klimat på förhoppningen att just denna teknologi blir klar snabbt, och inom en budget i storleksordningen en tusendel av kriget mot terrorismen?

Jag vill inte gå in närmare på just den teknik Lomborg refererar till - jag tror att han mest vill exemplifiera möjligheten till teknologiska lösningar. Men även på princiell nivå tror jag han är fel ute. Ny teknik tar alltid tid att rulla ut. I det här fallet talar vi alltså om planetär skala och tidigare otestade metoder. Vi talar förstås också om risken för att det slår fel. En parallell: i försök att utrota skadedjur runtom på jorden har man gång på gång misslyckats, eftersom de nya djur man introducerat för att äta upp råttorna/kaninerna/sniglarna, ofelbart började äta nåt annat, med resultatet att man försämrade situationen. Systemet man vill "fixa" var helt enkelt för komplext för att förutse resultaten. Hur testar man planetär klimatstyrning i kontrollerad form? Flera forskare har pekat på riskerna (ekonomiska så väl som klimatologiska) med denna typ av "easy-way-out" lösning.

Jag anser visst att man ska satsa på teknologiska lösningar. Men de ska finansieras, och då är koldioxidskatter en logisk väg. Och att lägga alla ägg i en skakig teknikoptimistisk korg vore vansinne, eftersom vi inte vet vart forskning och framsteg bär och hur fort. Fram tills dess att vi har långt framskriden forskning som pekar på säkra lösningar, så måste vi minska vår användning av fossilt bränsle med ekonomiskt tvång. Skatter, ransonering, lagstiftning. Vilket jag personligen tror är precis den piska som behövs för att företagens forskning ska leverera nya lösningar.

Tillägg: Varje teknologisk lösning som likt Bickels ovan enbart motverkar temperaturhöjning kommer att missa målet. En viktig del av koldioxidens negativa påverkan handlar inte om värme, utan om kemisk påverkan såsom försurning av världshaven.

Ärkeskeptikern Shermer inte kritisk nog

2009-10-02T18:06:00.003+02:00

Micheal Shermer på Skepticblog skriver om cost-benefit analys. Skall vi lägga stora summor pengar på klimathotet, eller finns det viktigare saker att satsa på där pengarna gör mer nytta?

Shermer är alltså inte "klimatskeptiker" i den svenska meningen, utan driver en sajt där han skärskådar vetenskapliga myter och missförstånd i vid bemärkelse. För en tid sedan gick han över till att acceptera AGW-hypotesen. I detta senaste inlägg anammar han dock Lomborgs analys och menar att det finns bättre sätt att använda tusental miljarder kronor än att försöka rädda klimatet.

Should we (can we?) really allocate the equivalent of a Manhattan Project to lower CO2 emissions 50 percent by 2050 and 80 percent by 2100, as the IPCC recommends in order to divert disaster? My answer is no. Why? Because the potential benefits for the costs incurred are simply not warranted.

Han räknar upp andra viktiga områden, såsom fattigdomsbekämpning, vaccinationsprogram, frihandel, AIDS, osv, och menar att dessa är mer brådskande, och framför allt att man får mer nytta, krona för krona, om pengarna satsas här istället. Att väga olika investeringar mot varandra är en självklar del i att välja strategi i de globala utmaningarna. Men fallgroparna är många, och ärkeskeptikern Shermer lyckas inte peak ut dem dem.

För det första är det missvisande att ställa just fattigdomsbekämpning mot klimatåtgärder. Dels för att det blir precis meningslöst att göra kortsiktigare åtgärder mot fattigdom, svält och sjukdomar idag, om vi inom några decennier kommer att se alltsammans raseras när människor drabbas av klimatförändringarna. Det är som att välja mellan täta läckan i skrovet eller styra skutan bort från farliga rev. Att välja det ena eller andra är meningslöst.

Att sedan ekonomiskt jämföra dessa åtgärder klingar också falskt. Det finns åtskilliga andra kostnader i samhället som vi skulle kunna "offra" för att ha råd med klimatåtgärder. Att välja frågan "ska vi rädda klimatet eller ska vi rädda miljontals fattiga barn i tredje världen" är ju bara simpel retorik. Varför inte väga kostnaderna mot vad global upprustning och krigföring kostar? Varför anta att klimatåtgärder ligger i samma budget som bistånd?

Dessutom är ju många av de alternativa investeringarna (låt oss säga skydd av regnskog och plantering av ny skog) precis det som också måste göras för att minska vår klimatpåverkan. Att utveckla vårdresurserna eller utbildningen i tredje världen är precis det som behövs för att öka dessa samhällens motståndskraft inför klimatförändringar. Klimatåtgärder och "klassiskt" bistånd går helt enkelt ofta hand i hand.

För det andra: cost-benefit är som sagt ett sätt att åskådligöra alternativ. Men många av komponenterna i en sådan analys måste till sin natur hamna bortom väldefinierade ekonomiska marknadsvärden. Hur värderar man ett liv, ett förlorat hem, rent vatten, en ny konflikt när naturresurser tryter eller förändras? Här måste Lomborg, Stern och alla andra som gör en sådan analys rimligen använda sig av många antaganden och vidlyftig ad hoc. Jag vill veta hur man tänkt. Det här är en gissning, men det känns inte otroligt att här finns ett enormt utrymme för godtycke och rena värderingar. Att tala om ekonomiska "data" är att överdriva.

Michael Shermer kunde gott använt sitt skarpsinne och kritiska tänkande till att granska just dessa frågor. På vilka antaganden bygger man en cost-benefit analys? Lomborg kommer till en slutsats, Stern och många andra menar att krafftfulla åtgärder tidigt är billigare än att vänta. Vem har rätt?

Hur mycket plats får människan ta?

2009-09-25T13:02:00.001+02:00

I en artikel i Nature (A safe operating space for humanity) presenterar professor Johan Rockström, mfl ett ramverk för hur vi kan se på planetens begränsingar för mänsklig civilisation på jorden. Det är ett spännande arbete som, om det drivs vidare, skulle kunna resultera i förbättrade verktyg för att kontrollera global miljöpåverkan.

Artikeln föreslår sju begänsande faktorer för vårt resursutnyttjande och tillväxt, nämligen klimat, biologisk mångfald, kvävecykeln, fosforcykeln, ozonlagret, försurning av världshaven, sötvatten, markanvändning, aerosoler och kemiska föroreningar. Mest intressant är att författarna menar att vi redan överskridit de föreslagna gränsvärdena vad gäller klimat (eller koldioxidhalt), förlust av biologisk mångfald och påverkan på kvävecykeln.

Författarna påpekar också att statusen för respektive system inte är frikopplat från övriga:

Not all processes or subsystems on Earth have well-defined thresholds, although human actions that undermine the resilience of such processes or subsystems — for example, land and water degradation — can increase the risk that thresholds will also be crossed in other processes, such as the climate system.

Har inte läst hela texten, men upplever att valet av just dessa sju begränsningar känns lite godtyckliga. Överlappar inte klimat och försurning av världshaven, tex? Klimat och aerosoler? Osv..

Man kan inte ha kakan och äta den

2009-09-22T09:04:00.002+02:00

Ytterligare ett steg i jobbavdraget ska ge mer klirr i plånboken. Samtidigt ska det ge fler jobb, påstås det. Den ekvationen går inte ihop.

Som GP korrekt skriver i en ledare idag så innebär sänkta skatter att reservationslönen sjunker, dvs att löntagaren kan acceptera en lägre lön före skatt, eftersom slutsumman blir densamma. Med andra ord sjunker företagens kostnader för anställning. Då kan det eventuellt bli fler jobb, om inte andra faktorer visar sig utgöra flaskhals i ekonomin.

Men då är det alltså inte de som jobbar som får mer pengar, utan de som äger företag. Inget fel med det, men det är oärligt att framställa det som att regeringen kommit på ett magiskt sätt att både dela ut pengar och minska arbetslösheten.

För övrigt har jag ett förslag på hur det hela kan finansieras utan lån. Avskaffa reseavdraget - spara 14 miljarder. En ypperlig miljöinsats dessutom.

Klimatskepsis och dansk populism

2009-09-21T13:20:00.002+02:00

Enligt en artikel i DN vill Pia Kjærsgaards Dansk Folkeparti hålla ett alternativt klimatmöte i Köpenhamn. Läs: ett möte för dem som ännu inte förstått klimathotet. Eller som gruppordföranden i partiet säger till DN:

– Vår roll i klimatfrågan är densamma som i utlänningsfrågan. Vi ställer de frågor som många vanliga människor går och funderar på, säger Kristian Thulesen Dahl, gruppordförande för Dansk folkeparti.

Samma roll som i utlänningsfrågan? Ok, hur ska vi översätta populistisk rasism till klimatfrågan? Att utifrån fördomar, brist på förståelse och hänsynslös röstvärvning ignorera intellektuell värdighet och solidaritet med nödlidande. Jag förstår.

Avhandling om klimatfrågan i Europa möts med tjo och tjim

2009-09-17T11:43:00.002+02:00

En delstudie till en avhandling vid Linköpings universitet har orsakat en del tjo och tjim bland klimatskeptiker idag. Det är doktoranden Jacob Nordangård som behandlar frågan om hur klimatförändringarna så snabbt kom att bli politiskt hetstoff, framför allt i Europa.

Det är en spännande frågeställning, och Nordangårds arbete är intressant. När avhandlingen är klar så kan den säkert bidra till förståelsen kring hur en idé slår rot och når de internationella förhandlingsborden.

Bland skeptiker tolkas arbetet som en bekräftelse på att klimatfrågan är en bluff som politikerna utnyttjar för egna syften. Jag vill inte "rain on your parade", men en sån tolkning är nog att ta i. För det första har vi bara sett en delstudie i ett arbete som efter att det bemötts, granskats och publicerats troligen kommer att revideras en del. För det andra så är det väl inga underliga slutsatser som dras i studien?

För att en ny och politiskt omvälvande tanke skall växa sig stor så snabbt behövs en gynnsam grogrund. Tankegångar som “bara” är vetenskapliga, och som resulterar i exempelvis ett fungerande kärnkraftverk, de kräver inte så mycket mer för att accepteras. Men idéer med globala samhälleliga konsekvenser - såsom bilden av solsystemet, slaveriets avskaffande, evolutionsteorins framväxt, osv (dessutom svåra att konkret förevisa för undrande lekmän) - kommer alltid att vara beroende av det rådande samhällsklimatet för att ta rot. Klimatfrågan föll, enligt Nordangård, i god jord.

Inget av detta behöver betyda att klimathotet bygger på dålig vetenskap. Det skulle däremot kunna förklara varför så lite konkret skett hittills på den globala arenan - kanske struntar makthavare i klimatet och är mer intresserade av globalisering som sådan?

Den triumfatoriska tonen på bland annat The Climate Scam ter sig ibland lite makaber. Tillåt mig gissa att klimathotet kommer att bestå, både som fysiskt fenomen och som politisk fråga.

Om mig

2009-09-13T21:04:00.005+02:00

[Det här inlägget är bara ett första utkast till en längre presentation]

Min syn på klimatfrågan
Den vetenskapliga metodiken kan ha sina brister, men att det är det bästa vi har för att beskriva och förstå världen omkring oss. Därför litar jag i allmänhet på vad den etablerade forskningen säger oss - till exempel att planeterna rör sig i elliptiska banor runt solen, att arterna uppstått genom evolution, och att människans utsläpp av växthusgaser påverkar jordens klimat.

Klimatfrågan kan lösas. Den kan lösas med minimal inskränkning av vår välfärd, om vi är smarta och börjar nu. Om vi under några decennier måste minska vår materiella tillväxt för att rädda planeten från långtgående klimatförändringar så är det bara att sätta igång - att vänta blir dyrare.

Min syn på djurs rättigheter
Djur som hundar och hästar har förmågan att lida. Detta är allmänt accepterat, vilket utmynnat i bland annat våra lagar mot djurplågeri. Det finns inget skäl att tro att grisar eller kor skulle vara annorlunda. Och gränsdragningen "neråt" mot enklare organismer blir lätt väldigt flytande. Hur är det med fisk? Insekter? Musslor? Jag vet inte, men det finns goda skäl att anta att även dessa utrustats med smärtförnimmelse. Därför utgår jag från den grundläggande principen att alla djur kan lida.

Lidande är dåligt. Om jag kan undvika att åsamka en annan varelse lidande så gör jag det. Det är i många fall lätt. Jag äter inte kött eller fisk. Jag borde inte äta mjölk eller ägg. Jag undviker läderprodukter, men är inte 100% konsekvent, tyvärr.

Testning på djur är i många fall helt onödigt. Ofta rör det sig om testning av produker vi inte behöver, som ytterligare nya kosmetika, eller botemedel mot åkommor som vi lika gärna kan bota med livsstilsförändringar. I andra fall om testning av ämnen som redan undersökts, men där dokumentationen inte nått ut. I ytterligare en del fall kan djurtestning vara, i mina ögon, moraliskt försvarbart. Det skulle i terorin kunna röra sig om studier av kommande livsviktiga mediciner som kan rädda väldigt många människoliv. Men då skall bevisbördan ligga på den som testar. Den eventuella vinsten i att ett botemedel blir uppfunnet skall vägas mot djurens lidande, djurens lidande skall minimeras, och alternativa sätt att testa användas i första hand. Grundregeln skall vara att djurförsök är förbjudna, med ett nogrannt dispensförfarande för det fåtal fall då det trots allt kan vara nödtvunget.

Björn Lomborg och framtiden

2009-09-11T21:05:00.000+02:00

Detta är ett inlägg från 2008, flyttat hit från min gamla blogg Miljöbevakningen.

Nu har jag läst hela Lomborg / Yohe / Stern artikeln i SciAm (rekommenderas, läs den här). Lomborg framstår som något vettigare nu (eller så är det bara för att jag upptäckt att det finns så många andra totala knäppgökar i den här diskussionen).

Så här sammanfattar jag det han säger:

Klimatförändringar finns
Man ska satsa pengar där det gör mest nytta
Koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter gör liten nytta och kostar mycket
Satsa istället på att forska fram ny teknik snabbare
Investera i ny teknik först när den är konkurrenskraftig

Mina invändningar:

Viktigast: den mesta teknologi tas fram av kommersiella företag. Det är inte i första hand mer statliga forskningspengar som behövs, utan kommersiella drivkrafter och vinstmöjligheter. Att straffa ut fossila bränslen skattevägen är då smart policy. Yohe har här en poäng. Skatten behöver inte vara hög, bara företagen vet att den kommer att höjas varje år. Då blir inriktningen på företagets forskning given - var först med klimatvänlig teknik!
Varje kilo koldioxid vi släpper ut stannar i atmosfären (eller i alla fall i den korta kolcykeln). Om vi inväntar ny teknik kommer koldioxidhalten att ha stigit. Alltså måste den nya tekniken innefatta även sätt att ta bort koldioxid ur atmosfären på stor skala.
Ny teknik är en chansning. Vi vet inte om den finns därute nånstans, eller om vi om femtio år står med byxorna nere.
Ny teknik tar låååång tid att fasa in. Tex flygplansflottor, bilflottor, husbestånd och kraftstationer. Tiotals år minst.

Gräva ner koldioxiden - är det räddningen?

2009-09-11T21:00:00.000+02:00

Detta är ett inlägg från 2008, flyttat hit från min gamla blogg Miljöbevakningen.

Jakten på ljuspunkter i klimatdiskussionen fortsätter. Har börjat kika lite på idén med CCS, Carbon Capture and Storage. Idén är i grund och botten enkel: man filtrerar ut koldioxiden vid kolkraftverken och skickar ner den i underjordiska håligheter, exempelvis gamla oljefält. Se bland annat den här artikeln i Scientific American.

CCS-tekniken sätter man stor tilltro till, men jag är, föga överasknande, inte särskilt hoppfull. De tekniska problemen är många:

* Bygga en infrastruktur för att transportera 3 miljoner ton koldioxid (20 gigantiska oljetankers) årligen från varje 500 megawatts kraftverk. Det finns 500 sådana bara i USA.
* En förlust av ca 40% av kraftverkets effekt
* Hitta lämpliga ställen att pumpa ner koldioxiden
* Ingen praktisk möjlighet att komma åt koldioxiden från mobila källor, som bilar. Här används merparten av all olja.

Min huvudsakliga invändning är dock mer av principiell art. Om vi antar att privata företag skulle driva CCS-project i stor skala, vilken drivkraft har de att göra ett bra jobb? Här talar vi om att permanent gräva ner koldioxiden. Den får inte ploppa upp igen om hundra år. Alla sådana här platser måste alltså övervakas under en mycket lång tid för att upptäcka eventuellt läckage. Det får inte förekomma något fusk. Jag tror att det blir enormt svårt att genomföra. Jag kan inte se hur marknaden här skulle kunna bli självreglerande. Varje läckage blir ju en ren vinst för den som då kan pumpa ner ytterligare gas i jordskorpan.

Om någon säger till dig att han kan ta hand om din spillolja mot en rimlig ersättning, och du väljer honom för att han är billigare än de andra, tror du att han är den som är mest noggrann i hanteringen? Eller hamnar oljan i närmaste dike? Vi vet ju precis hur illa det har gått med u-länder som erbjudit sig att ta emot giftigt avfall billigt.

Jag tror att den här tekniken kommer att självdö som ekonomiskt ohållbar. Det finns enklare lösningar.

Nytt batteri baserat på alger

2009-09-10T19:41:00.000+02:00

Batteriteknologin som utvecklas på Ångströmslaboratoriet i Uppsala innebär supersnabb laddning. Riktigt häftigt!

Läs mer på Ny Teknik.

Fel fråga om trängselskatten i Göteborg

2009-09-10T09:08:00.001+02:00

I Göteborgsposten idag talar man om att det kommer att kosta 15 kronor per dag att bila över kommungränserna med trängselskatt. Detta för att pengarna ska räcka till Västlänk och Marieholmstunnel.

Jag menar att denna vinkling i frågan är bakvänd. Nivån på avgiften bör inte läggas för att täcka vissa infrastukturprojekt. Avgiften bör läggas i sådan nivå att den påverkar människors långsiktiga val (boende, bilägande, osv) och kortsiktiga val (när och hur åker jag till jobbet). För det senare krävs differentierade avgifter över tid: dyrt vid rusning, gratis på natten, och nånting däremellan på dagarna. Avgiften skall helt enkelt styra oss mot ett smartare utnyttjande av befintliga vägar och ett mer miljövänligt beteende.

Avgifterna skall förstås täcka systemets egna kostnader, och därutöver dra in pengar för att göra det lättare för den som väljer att ställa bilen, dvs tätare avgångar och fler linjer i kollektivtrafiken från pendlingsorterna. Blir det sedan pengar över så kan de förstås användas till både vägtunnlar och tågtunnlar. Men det bör inte vara den styrande parametern.

Sedan bör man kanske påpeka att 15 kronor om dagen (eller 3300 för ett år) inte är särskilt mycket för den som jobbar. En halv cafe latte, ett längre samtal på mobilen, eller varför inte en liter bensin - det är vad du får för de pengarna idag.

Blogipedia - anställ en datalingvist

2009-09-09T11:55:00.000+02:00

På bloggsökmotorn Blogipedia kan man söka på personnamn, och få upp omdömen om den personen från den sk bloggosfären. Idén är väl lite kul, men genomförandet är minst sagt bristfälligt.

För det första tycks sökmotorn bara söka efter meningar byggda som "John Liungman är supersmart" (nu hoppas jag förstås att Blogipedia ska lägga upp denna välunderbyggda beskrivning av mig själv). Om någon skriver "Jag tycker absolut inte att John Liungman är supersmart" så loggas det ändå som "John Liungman är supersmart". (Se där, om jag nu upprepar denna mening så kanske min rankning förbättras?) Den grammatiska analysen är ju minst sagt bristfällig.

Prova att söka på Gösta Wallin, professor emeritus. Svaret blir “är den bästa att debattera CO2 frågor”. Kolla sen på blogginlägget som uppges som källa (moderna myter). Wallin nämns då i först kommentarerna, och då med meningen “För övrigt tycker jag inte Gösta Wallin är den bästa att debattera co2-frågor.”

Vad är poängen med en sån här sökmotor om man inte brytt sig om den mest basala språkanalys av det som skrivs?

Ska förresten testa om jag kan få in ytterligare några omdömen om mig själv:
"Det finns de som tycker att John Liungman är snygg."
"Det är en total lögn att påstå att John Liungman är världsmästare i vågsurfing."
"Ingen skulle kunna komma på idén att påstå att John Liungman är en opartisk och saklig debattör med stor sakkunskap om nästan allting."

Sä där jag. Måste man pinga dom nu, eller?

Japan lovar ambitiösa klimatmål

2009-09-08T11:46:00.000+02:00

Japans nya premiärminister Yukio Hatoyama vill sänka Japans CO2-utsläpp med 25 procent till 2020 (relativt 1990). Ett mycket ambitiöst mål som sätter press på de andra ekonomiska stormakterna inför Köpenhamnsmötet. Samtidigt kan man tillägga att man bara tangerar IPCCs rekommendationer om sänkningar på 25-40%.

Läs mer på The Guardian.

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

2009-09-05T14:27:00.008+02:00

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".]

Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt.

Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP.

Anti-intellektuell är också det ständiga tjatet om att skepticism ska driva forskning, inte konsensus. Ingen påstår att konsensus ska driva forskningen framåt - den är ju bara ett resultat av det faktum att väldigt många kommer till samma slutsats från en mängd olika infallsvinklar. Skeptisk ska man vara. Det betyder att man skall skärskåda nya påståenden, inte blunda för data.

Till försvar för sin "skepticism" tar de båda författarna att det finns före detta professorer ("emeritus") som uttalar kritik mot rådande konsensus. Dessa skulle stå friare i tanken än de som är anställda på universiteten. Vad betyder detta? Att om du jobbar aktivt inom ett fält, anställd av ett universitet, så ska du ges lägre trovärdighet än den som är pensionerad? Ska IPCC ignorera en överväldigande bevismassa från aktiva forskare, och lyssna bara till pensionärer? Kan det möjligen vara så att före detta experter har svårare att hänga med i och ta till sig det paradigmskifte som skett, och att de nu känner sig friare att uttala sig obundet av vetenskapens rigida krav?

Klimatforskare skriver sällan kritiska inlägg i ekonomifrågor, av det enkla skälet att de inte kan ämnet. Många ekonomer borde dra lärdom. Ekonomer har för övrigt ett notoriskt taskigt track record när det gäller prognosmakeri även när de håller sig till sitt eget ämne. Det hade varit uppfriskande om de hade accepterat slutsatserna av naturvetenskaplig forskning som de inte förstår sig på, och istället fokuserat på hur ekonomin kan möta kommande utmaningar.

För en längre utredning kring förnekelsemekanismen se inlägget Förnekelsens dynamik på denna blogg. För ett utmärkt svar på Lundgren/Radetzkis inlägg, se Uppsalainitiativet.

I kvällstidningen intet nytt om flunsan

2009-09-04T12:56:00.001+02:00

"Han dog i svininfluensan på 45 minuter efter att han fått diagnos" (och hade cancer)
"3 gravida döda i svininfluensan i USA"
"Joel, 2, får inte vaccin" (se här, eller låt hellre bli)

Tabloidernas rubriker och löpsedlar fjantar vidare på influensatemat, i en kampanj som mer och mer liknar desinformation. Fastän det fortfarande är otroligt många fler som dör på vägarna, och i resistenta bakterieinfektioner (se f.ö. en ovanligt vettig artikel på temat i SvD).

Om man läser noga kan även kvällstidningarnas reportrar konsten att hålla sig till fakta. Kika långt ner i texten om Joel och du ser snart att reportern mycket väl vet varför Joel inte får vaccin (det är otestat på små barn, och i den mån små barn drabbas är det för att de ingår i väldefinierade riskgrupper som ändå vaccineras). Men man börjar alltid med en sensationskapande rubrik, och följer upp med en human touch story där man intervjuar ännu en okunnig person.

Jag tror att det stora problemet just nu är att redaktörerna är djupt oroliga för att det inte tycks bli så mycket ond bråd död. Därför har de givit tydliga order till redigerarna. Är det nu inte panik på gatorna så ska vi nog se till att det blir det snart...

Ge oss Säveån tillbaka!

2009-09-03T10:08:00.016+02:00

Vattenkraft är en fantastisk energikälla. Den ger enorma mängder energi, den genererar relativt små mängder klimatskadliga utsläpp, och den är praktiskt taget outtömlig.

Samtidigt går det inte att förneka baksidan med detta resursutnyttjande. Stora, känsliga naturområden utsätts för massiv påverkan. Där vattnet leds om torrläggs värdefulla älvsträckor, och i reservoarerna skapas onaturliga nivåvariationer. I Akkajaure invid några av sveriges viktigaste och äldsta nationalparker stiger och sjunker vattnet med 30 meter över en säsong.

Hillefors grynkvarn norr om Stenkullen i Lerum

I södra sverige är anläggningarna sällan så stora, men de är desto fler. Om man ser sig om bland Götalands vattendrag kan man konstatera att i stort sett alla gamla forsar är utbyggda med småskaliga kraftstationer. Det finns praktiskt taget ingen orörd fallhöjd kvar. Bara i Säveån, som ringlar sig längs med E20 från Vårgårda ner till Göteborg, står idag 15 kraftverk på en sträcka av 5-6 mil. Fem av dessa ger mindre än 100 kW. Endast Hedefors och Jonsered ger mer än 1000 kW.

Varje kraftverk med tillhörande damm är ett stort ingrepp i naturen. Fiskvandring påverkas, liksom vegetation och fågelliv. Och sist men inte minst förfulas området när en naturlig forssträcka upphör att existera.

Säveån är ett Natura2000-område med stora värden för natur och rekreation. Om någon skulle söka tillstånd att dämma upp en forssträckning här idag för att få ut ett par hundra kilowatt elström så skulle de vara chanslösa. Men många av de 15 kraftstationerna bygger på flera hundra år gamla dammar och kvarnar, så de har fått stå, och ibland moderniserats. Flera drivs mer eller mindre som kulturhistoriska hobbyprojekt.

Det är dags att röja undan några av dessa förfulande byggen och vandringshinder. Jag föreslår Hillefors kvarn som första restaureringsobjekt. Hillefors ligger mitt i Säveåns naturreservat. Verket ger i snitt 125 kW på årsbasis (vilket är att jämföra med ett typiskt modernt vindkraftverk som ger ca 200-300 kW). Att ta bort dämmet skulle ge en sammanhängande naturlig åsträcka med inslag av forsar från Floda till Lerum - ett för allmänheten lättillgängligt område för vandring, paddling, fiske och bad. Naturreservatet skulle knytas ihop till en enhet istället för att klyvas i två av en gammal industrianläggning.

Från bland annat USA finns erferenheter från just sådan här restaurering. Äldre tiders silver- och guldutvinning har där skapat problem med giftigt sediment i dammarna, något som kräver speciella lösningar för att inte sprida kvicksilver och andra kemikalier när dammen rivs. Naturligtvis måste sådana problem undersökas även i Sverige. Men det är av avgörande betydelse att mänsklig påverkan i naturen inte överallt ökar, utan att vi lär oss hur vi kan vända på den utvecklingen där så behövs. Om detta visar sig svårt så är det ju bara en tydlig signal om hur försiktiga vi måste vara med nya ingrepp.

Vikingarna inte så tuffa

2009-08-19T20:34:00.008+02:00

Kanske är det för att jag bor i en storstad, men jag tycker mig märka att vårt avlånga folk inte är så tuffa längre, åtminstone inte i ute naturen. Några exempel:

Löpsedlarna häromdagen. "Det svenska extremvädret". Öh? Hur tänkte de nu? Att det haglade nån decimeter i Trollhättan var visst grejen. Oj oj oj. Måste varit jobbigt i flera minuter tills allt samman smälte i sommarvärmen. I Taiwan (samma dag) dog det hundratals människor och tiotusental blev hemlösa i tyfonen Morakot. Det föll 2 meter regn på 60 timmar. Det är extremväder.

Jätteextremt i Trollhättan
Stod vid entrén till Trädgårdsföreningen en solig dag. En liten sjuk mus satt och skakade bredvid grinden, och folk såg helt chockade och förfärade ut, men ingen gjorde nåt. Vaktmästaren var visst tillkallad på akut utryckning. Jag tog en plastpåse över handen och lyfte undan den lilla stackaren till en buske där naturen kunde få ha sin gång. Framstod antagligen som Göteborgs svar på Crocodile Dundee.

Skohyllan på Intersport. För att få ordning på sina hundratals modeller av gympadojor har de hylla med skylten "Outdoor" på. Här borde det väl stå några justa skor för anmarch till fjällturen, en löprunda i leran eller åtminstone ett par bruna gympaskor. Icke. Vita små damskor, öppna över fotryggen, med små vita fluffränder på sidorna. Outdoor kanske betyder ute på balkongen?

I ett nummer av Turistföreningens årsbok nämndes det att för femtiotalet år sedan var den kortaste dagsturen från Abisko fjällstation 15 km. Idag går medelturisten 7,5 km.

Kan man sluta sig till att fordom förhärdade vikingar blivit lite försoffade i flatscreen-tevens tidevarv?

Könsstympning i Sverige - jajemänsan!

2009-08-13T21:23:00.005+02:00

Jo då. Könsstympning är idag inte bara laglig, utan landstingen uppmuntras nu att låta sina läkare utföra omskärelse.

Av pojkar alltså. Könsstympning av flickor anses sedan länge helt förkastligt, och detta med all rätta. Kvinnlig könsstympning är förvisso, åtminstone i vissa former, mycket allvarligare än manlig omskärelse. Men all dylik misshandel av bebisar borde förkastas i ett civiliserat samhälle.

Den annars knivskarpe Hans Rosling lägger i Aktuellt (13/8 09) fram papperbunt efter pappersbunt med forskningsrapporter som visar på en minskad smittorisk i HIV för omskurna män. Nu hör till saken att denna forskning kommer från Sydafrika och Uganda - länder med en frekvens av HIV (och andra könssjukdomar) som ligger hundrafalt över det som gäller i Sverige. I Sydafrika dör 1000 personer i AIDS varje dag. I Sverige rapporterades sammantaget under hela 2007 ca 71 fall av AIDS. Den högre risken att jag får HIV jämfört med min omskurne kompis är således helt försumbar i vårt land.

Om vi med trovärdighet skall kunna stoppa den vidriga könsstympningen av småflickor, måste vi förkasta alla argument som har med "respekt för föräldrarnas kultur" att göra. Detta argument väljer vi att ignorera då det gäller flickorna, och i konsekvenens namn borde vi göra detsamma med pojkarna. Respekt för kultur kan aldrig försvara misshandel, lika lite som den kan försvara homofobi, kroppsbestraffning, kvinnoförtryck eller tortyr.

Låt varje man i myndig ålder (eller till och med från femton års ålder) gå och skära av en bit av förhuden på eget bevåg istället. Då bejakar vi pojkens, inte förälderns, kultur. Då låter vi individen utvärdera om en försumbar minskning av HIV-risken är intressant nog för att han skall välja att skära sig i snoppen.

Vågar vi gissa att väldigt få då skulle låta omskära sig själva?

Det oskyddade strandskyddet

2009-08-12T12:54:00.003+02:00

När Marianne Samuelsson gjorde bort både sig själv och sitt parti med sin svamliga hantering av strandskyddsdispenser på Öland lyckades spin-doktorerna på högersidan se till att debatten kom att handla om hur en enskild chef missbrukat sitt ämbete. Samuelssons fick gå och så var problemet ur världen.

Problemet är långt allvarligare., men det vill förstås regeringen inte diskutera. Med de nya strandskyddsreglerna förs beslut om dispens ner på kommunal nivå. Om en representant för centralmakten (dvs länsstyrelsen), som dessutom representerar det parti som starkast försvarar naturvärden, så lätt böjer sig för lokala intressen och fumlar bort strandskyddet på vägen, hur skall då lokala politiker av blandad färg förmå bättre?

Luddiga valplattformar

2009-06-11T20:54:00.004+02:00

Flera kandidater till EU-parlamentet anförde luddiga men på ytan sympatiska åsikter inför valet. Fraser som "vi måste komma ihåg att EU är ett freds- och demokratiprojekt" och "vi är för Europa" förekom inte sällan. Det är föga förvånande. Om man inte har så mycket att säga om de verkliga besluten inom EU, eller om man anser att de frågorna är för svåra för väljarna att ta till sig, så är det klart att lite bredare penseldrag lockar.

Det trista är att det belönades av väljarna. "Freden i Europa" angavs till exempel som en av de viktigaste frågorna av en majoritet väljare. Och en allmänt positiv inställning till EU drog röster till både Fp och Mp.

Varför, undrar jag? Det kommer inte en enda gång under de närmaste fem åren ske en omröstning i parlamentet som gäller "freden i Europa" eller huruvida man är för eller mot EU. Unionens vara eller inte vara, eller dess påstådda roll som fredsprojekt, kommer inte en enda gång att kräva en knapptryckning. Dessa luddfrågor skiljer inte kandidaterna åt. I parlamentet avhandlas konkreta frågor som invandring, fiske, klimat, konsumentfrågor. Dessa är oerhört viktiga, och här skiljer sig ledamöterna åt i sin politik. Om vi väljare bara orkade läsa på lite så skulle detta val ha varit betydligt intressantare.

Ja! Två (kanske tre?) mandat!

2009-06-08T08:35:00.006+02:00

Underbart! Heja Schlyter och Lövin! Hoppet om ett grönt Europa lever!

Om nu bara alla gröna partier i EU kunde dubbla sina mandat så skulle saker börja hända...

Läs mer på DN .

Grattis Piraterna!

2009-06-08T08:26:00.004+02:00

Läste idag, dagen efter Europavalet (lite sent skall erkännas) Piratpartiets program. Jag måste säga att det är mycket som är vettigt. Alltihop, faktiskt. Som Miljöpartist ser jag därför potentiella samarbetspartners. PP är nya i politiken och har ännu ingen politik alls på många områden. De ligger i sina kärnfrågor nära MP. De är obundna av blockpolitik. Och de har unga väljare.

Det borde rimligen göra dem mottagliga för MPs syn på frågor som klimatpolitik. Det tycker jag att Schlyter och Lövin ska jobba på. Ta tillfället i akt, gratulera kapten Krok och spela realpolitikspelet!

Dotter försvunnen

2009-05-06T10:53:00.005+02:00

Ah, äntligen hemma efter 3 månader i Thailand. Resa med två ungar är förvisso roligare än att sitta i vintermörkret med två ungar, men ändå tidvis tungt. 36 timmar utan sömn på hemresan till exempel.

Denna hemresa väckte för övrigt vissa frågor om de globala bokningssystemen för flyget. När vi bokade om vår hemresa lyckades Cathay Pacific halt tappa bort vår yngsta dotter. (Ok, hon är liten, men nu var det tack och lov hennes plats på flyget vi pratade om.) Detta gällde vid varenda transferdesk i halva världen kändes det som. Och sen tyckte tydligen Cathay att om man bokar om sin biljett så vill man säkert äta kött fast man var vegetarian på den gamla biljetten.

Hur svårt ska det vara?

Nyhet: Närproducerad banan och mango

2009-01-16T10:23:00.004+01:00

Den ständiga konsumentupplysningen på den här bloggen fortsätter. Köpte just Sempers barnmat "Banan och mango - ekologisk & närproducerad". Närproducerad? Den mesta banan vi köper kommer från sydamerika eller västindien så vitt jag vet. Kanske nordafrika också eventuellt? Hur nära är det?

Och mango? Från vadå? Skånska växthus nära dig? "Närproducerat", my ass. Nån borde stämma skiten ur dom! (Ursäkta språket - men ibland blir man förbannad.)

Eldrift i segelbåten

2008-11-18T13:44:00.006+01:00

Vi var klara för att korsa atlanten. Båten var fullastad med färska grönsaker från snabbköpet i Las Palmas, bananstocken hängde i kajutan och stämningen var på topp. Nu hade vi tre veckor på öppet hav framför oss.

Efter bara ett par timmar kände vi doften: diesel. Jag kollade under durkarna och mycket riktigt - hela kölsvinet, och allt som stuvats däri, var insmort i kladdig diesel. I timtal fick jag, och den enda andra besättningsmedlemmen som stod ut med lukten och gunget och värmen utan att kräkas, torka diesel från Fanta-burkar, kablar, vattenflaskor och konservburkar.

Diesel i all ära, men i tider då vi insett problemet med fossila bränslen i bilar, då undrar man vad som hänt till sjöss? En snabb titt på nätet visar att det är ganska mycket: eldrift, dieselektrisk drift, bränsleceller, osv.

För mina egna tänkta ändamål - svensk skärgårdssegling i en liten båt med regelbundna bryggbesök - så skulle ren eldrift kännas kanon. Här är ett exempel: http://www.electric-sailboat.com/page1/page1.html. En elmotor med batterier är kompakt, enkel, tyst, vibrationsfri och energieffektiv. Dessutom är den fri från illaluktande diesel och kladdig motorolja! Den ger heller inga avgaser som förpestar tillvaron i medvind eller stiltje.

Nackdelarna då? Den begränsade räckvidden förstås. Några batterier räcker inte lika långt som en hundraliterstank med diesel, även om man skulle kunna använda batterier som barlast och ha ganska stor kapacitet. Men tanken är, som sagt, att jag använder motorn i hamn för manövrer, och i övrigt seglar. Så fort jag har brygg-el kan jag "tanka". Det är ju så de flesta svenskar seglar i alla fall, eller hur? Till detta kan man lägga till ytterligare finesser som tex laddning med hjälp av propellern - dvs låt motorn fungera som generator när seglen driver på bra (se tex här). Och varför inte solceller dessutom? Kanske ett extrabatteri för att inte riskera stopp i ett utsatt läge.

En mer avancerad lösning är dieselelektrisk drift. Då har man en generator som driver elmotorn. Fördelen med detta är att man spar bränsle genom att man kan optimera varvtalet på generatorn, oberoende av propellerns varvtal. Läs mer om detta på http://www.ossapowerlite.com/tech_library/fuel_efficiency/fuel_efficiency.htm. Man blir också väldigt fri i hur man placerar dieselgeneratorn i relation till propellern, och man kan driva två elmotorer med en generator (tex i en katamaran). Detta används bland annat på många större kryssningsfartyg idag. Men nu är vi inne på dyrare system och mycket elektronisk reglerteknik, något som jag skulle undvika i en liten segelbåt där saltet alltid är närvarande.

Fantastisk intervju med Odell

2008-11-15T21:11:00.003+01:00

Vill bara skicka en stor kram till Tomas Ramberg på Sveriges Radio. Hans lördagsintervju med finansmarknadminister Mats Odell var ett exempel på påläst, skarp och ihärdig journalistik. Alltför ofta missar reportrar att pressa på när makthavare försöker glida undan. Men när Odell försökte slingra sig ur frågan om hans ansvar för astronomiska pensionsprogram på statsägda Nordea, då hängde Ramberg på som en iller. Bra jobbat.

Bravo centern!

2008-11-15T21:02:00.003+01:00

Kul att centern börjar prata om fossilfri bilflotta! Bravo. Ambitiöst datum också: 2025. Att ta bort skatten på miljöbilar är en bra idé. Men detta måste förstås matchas av en höjning av bensinskatten. Annars får vi ju totalt sett ett minskat skattetryck på bilar, och (believe it or not), inga bilar är miljövänliga.

Och att påstå att miljöbilspremien "ställt om stora delar av konsumenternas beteende" är väl att ta åt sig väl mycket av äran. Kanske Al Gore, IPCC och en allmänt större förståelse för klimatproblemet också bidragit till förändringen i bilköpen. För övrigt köper fortfarande 70% av bilköparna en bil som inte är miljöbil.

Men ändå, en bra ansats, Maud!

Det finns inget elbehov

2008-11-03T21:13:00.003+01:00

I den ständiga diskussionen om klimatet och nya energikällor, senast nu i frågan om Vojmåns eventuella avledning (se här), återkommer påståenden om hur stort vårt elbehov är. Varje omnämnande av elbehov ska man passa sig för. Uttrycket i sig antyder att vi måste producera minst denna mängd energi och gärna mer varje år.

Vi har inget elbehov. Vi har en efterfrågan på el. Denna efterfrågan beror på priset. Varje utbyggnad av miljöfarlig men billig el (tex nya dammar i våra älvar) innebär att vi håller nere priset och således håller upp efterfrågan. Ett högre pris sänker efterfrågan.

Alltså kan vi inte stirra oss blinda på nuvarande konsumtion (ca 160 TWh/år). Denna åtgång hänger helt på nuvarande pris. Till exempel står bara direktverkande el för uppvärmning för ca 20 TWh. Ett betydligt högre pris skulle troligen helt eliminera denna konsumtion på sikt.

Svårt test för katolsk präst

2008-11-03T21:02:00.004+01:00

Tidningen Dagen skriver:

Vatikanen satsar på psykologiska test för att förhindra vigning av präster med avvikande sexuella böjelser, som pedofili, och psykopatiska defekter.

Funderar på hur någon ska kunna bli katolskt präst nu. Jag menar, finns det något mer "sexuellt avvikande" än vuxna män som praktiserar total avhållsamhet?
Rekryterar man sin personal på grundval av förvirrad sexualitet så får man nog leva med återkommande skandaler.

Lärorikt om varghatet

2008-10-24T10:37:00.003+02:00

Var inne och kommenterade på olika bloggar i samband med kungens uttalande om varg. Hamnade naturligtvis i fejd med en bunt varghatare här. Jag kan än idag inte säkert säga om de driver med mig och har humor, eller om de är allmänt sinnesslöa. Avgör själva. Kul och skrämmande på en gång.

Fler grodor om vargar

2008-10-17T19:59:00.011+02:00

S-politikern Karl Gustav Abramsson bidrar till grodkören i den nu pågående vargdebatten. Saxat ur SvD:

- Hans [kungens] uppfattning delas av många. Jag tycker det var bra att han sade vad han tycker i frågan.
Karl Gustav Abramsson, som kommer från Vilhelmina i Västerbotten, tycker själv att licensjakt på varg borde införas. (...) Men många menar ju att kungen ska hålla sig från känsliga politiska frågor.
– Jag ser inte detta som en politisk fråga. Kungen har sagt det här i egenskap av
jägare och bygger det på initierad information som han har fått av andra jägare.

För det första: att en åsikt "delas av många" är inget skäl för kungen att uttala sig. Kungen skall hålla sig till att representera riksdagen, samt Världsnaturfonden där han är frontfigur. Båda tycker annorlunda.
För det andra: Om detta inte är en politisk fråga så vet jag inte vad som är. RovdjursPOLITIK kallas det. Riksdagen stiftar LAGAR om rovdjursförvaltning.
För det tredje: Kungen talar ALDRIG i annan egenskap än den av landets monark. Han är kung när han vaknar, kung när han borstar tänderna, kung när han snyter sig och kung när han är ute på älgjakt. Det är det som skiljer kungakronan från andra jobb.

2 nu, 7 nästa år, sen exploderar det! (Knugen förklarar hur bra det kommer att gå för vargen)

2008-10-16T20:12:00.007+02:00

Kungen är mitt uppe i en trevlig jakt med lillprinsen och, låt oss anta, ett ganska stort följe grevar, baroner, SÄPO-folk och så några bönder i drevkedjan. Det är lika osmakligt som vanligt, men uthärdligt så länge han inte försöker blanda sig i nån sorts debatt.

Den här gången var det vargarna det handlade om. Enligt kungens egen teori (i Rapport 16/10) förökar sig vilda djur så effektivt att populationen växer explosionsartat per automatik.

"Det är bara att räkna: det är två nu, det blir då sju nästa år (...) och sen exploderar det."

Då är det ju enkelt att räkna ut att hela Sverige kommer att översvämmas av dreglande bebisätande bestar inom några år.

Jag bara undrar: har den här mannen tagit sin jägarexamen? Då borde han ju ha en vag idé om ekologi. Verkligheten för vargstammen består i själva verket av tjuvjakt, trafikdöd, inavel och ett otal andra allvarliga hot mot artens överlevnad. Det är därför det efter de 30 år vargen funnits i Sverige inte blivit fler än 130 vargar (2005/2006), vilket inte ens når upp till riksdagens etappmål (som alltså inte har något att göra med när stammen tål jakt). Tillväxttakten i stammen har halverats under 2000-talet. Vargen är per definition akut hotad.

Kungen, som påstås vara naturvän, är på detta område skamligt okunnig, och spär på den redan väl utbredda "gräv-och-håll-käft" attityden. Jag föreslår att vår monark i framtiden ligger lågt med sin biologiska okunskap. Eller helt enkelt litar på den riksdag som beslutat att målsättningen för vargstammen är att den skall kunna sprida sig på naturlig väg.

Ta bort bilskatten!

2008-10-15T20:35:00.003+02:00

Oj då. Vad skriver jag? En miljöpartist som vill ta bort bilskatten? Rubriken kan låta tillspetsad, men är faktiskt helt allvarligt menad.

Idag kör många bil i onödan. Den enkla ekonomiska förklaringen är att bilen dras med stora fasta kostnader men relativt små rörliga. Det lönar sig alltså inte att ta bussen, för bensinen kostar mindre än bussbiljetten, och skatt och försäkring får jag betala även om bilen står i garaget.

En fullt rimlig åtgärd vore alltså att slopa hela bilskatten, men att överföra hela detta skattetryck på bränslet. (Ok, killen är miljöpartist trots allt...) Då blir det förstås billigare att skaffa en bil att ha stående, men ekonomiskt intressant att utnyttja andra resesätt när det är möjligt.

Invändningen är förstås att vi inte vill göra så att fler skaffar bil. Fler bilar leder väl till ett mer bilburet samhälle? Nja. Ingen kommer att undgå att känna till att det kostar desto mer att köra bilen, och den rationella medborgaren kommer att tänka sig för lika mycket inför bilköpet. Dessutom tror jag att folk som känner behovet kommer att köpa bil oavsett bilskatt. Prislappen i affären avgör, inte de eventuella små tilläggen som smyger sig in i kalkylen. Dom är vi bra på att ignorera.

Det fina i kråksången är att jag tror att detta skulle kunna vara politiskt gångbart:

Det skulle minska användningen av bränsleslukande bilar och gynna alternativen, utan att hindra någon från att skaffa bil.
Det går lätt att argumentera för att samhällets kostnader för biltrafik (miljöförstöring, vägslitage, olyckor, renhållning, osv) är ganska linjärt kopplat till antalet körda mil.
Det totala skattetrycket på bilisterna förblir detsamma (bäva månde billobbyn!)
Vi ökar individens frihet! Du får möjlighet att minska dina kostnader genom att köra mindre eller med snålare bil!

Föräldrar och akvariefiskeffekten

2008-10-15T19:57:00.004+02:00

En bekant fick barn. Välutbildad, man, chef, antagligen en bra lön. Bor i lägenhet.
- Ska du va hemma nåt i höst då? frågar jag.
- Nej, herregud, det har vi inte råd med.
Jag baxnade. Men det är troligen helt rationellt, och symtomatiskt på en bristfällig föräldraförsäkring.

Om vi har en man med 50 000 i lön och en kvinna med 25000, och de ska fördela föräldrapenningen kortsiktigt rationellt, så finns det bara en faktor att väga in. Hur stor blir inkomstförsämringen under föräldratiden beroende på vem som är hemma? Självklart skall då den som har en inkomst långt över inkomsttaket fortsätta jobba. (Skillnaden blir dock betydligt mindre än många tycks tro, men det är en annan historia.)

Det finns naturligtvis mer att ta hänsyn till, lika rationellt, men mer långsiktigt. Hur påverkas karriären för respektive förälder? Hur påverkas jämställdheten i förhållandet? Hur påverkas relationen till barnen? Hur påverkas förhållandet, när den ena torkar kräk hela dagarna och den andra sitter på viktiga sammanträden? Hur påverkas arbetsplatsen?

Men i (det förhoppningsvis gemensamma) beslutet om hur tiden hemma skall fördelas handlar det ofta bara om pengafrågan. Dels för att man som nybliven förälder omöjligen kan föreställa sig vilket arbete det är att ta hand om barn och hem, och således kommer att underskatta "kostnaden" för den hemmavarande. ("Äsch, jag tycker det är så mysigt med vår lille bebis så jag VILL vara hemma!"). Dels för att man som enskild individ sällan ser det systematiska i sitt beteende. ("Vi är jättejämställda, men vi behöver pengarna, och han har så svårt att vara borta från jobbet.") Men kanske framförallt därför att det omedelbara behovet av pengar är det som lyser starkast. ("Visst, jag kan vara hemma några månader, men då får vi skjuta på semesterresan/nya köket/bilköpet.")

Jag kallar det akvariefiskeffekten, och den går att se överallt i samhället. Ni vet, guldfiskar äter ihjäl sig om man matar dem för mycket. Den kortsiktiga reflexen att äta maximalt är starkare än det långsiktiga behovet av att överleva. Människor är på många sätt likadana. Vi tar beslut utifrån omedelbara behov och belöningar. Vi kan inte, och kan inte förväntas, prioritera vare sig vårt eget långsiktigt bästa eller samhällets.

Därför behövs en kvotering av föräldradagarna. Det är bäst för individerna (fast de sällan ser det själva) och det är bäst för samhället, att män och kvinnor tar samma plats hemma och samma plats i arbetslivet. För de som viftar med ordet "frihet" och menar att det bör vara upp till varje familj säger jag bara: föräldrapenning är ett generöst och ytterst kostsamt bidrag (nära 30 miljarder). Bidraget finansieras av staten och kan således rimligen kopplas till villkor som gynnar hela samhället. Och friheten består förstås. Den som vill kan naturligtvis låta bli att ta ut sin hälft av föräldrapenningen.

Borgarna slänger istället fram "jämställdhetsbonus" som alternativ, men det är ju på det hela taget samma sak- en kvotering light. Den som delar mer jämt får mer pengar. Skillnaden är den att i jämställdhetsbonusen kommer pengarna långt efter att de behövdes (alltså i efterhand, då man vet vem som tog vilka dagar). Det är inget fel med jämställdhetsbonus förutom att det är ett för svagt instrument för att verkligen påverka jämställdheten.

Banker - varför finns dom?

2008-10-08T12:29:00.004+02:00

Den pågående finanskrisen väcker tankar. Banker är tvetydiga företeelser. Å ena sidan hårt konkurrerande företag på en marknad i ständig gungning. Å andra sidan trygghetsskapande institutioner som vaktar våra besparingar och möjliggör för oss att äga våra hem.

Å ena sidan den råa kapitalismens flaggskepp. Å andra sidan hörnstenar i själva samhällsbygget.

Det är denna dualitet som vi ser braka samman just nu. Banker och låneinstitut har blivit så viktiga delar av samhället att konkurs är otänkbart. Stater blir tvungna att stå för insättningsgarantier, krispaket, och så vidare.

Någonstans måste vi välja. Antingen är en verksamhet lämpad för privat ägande, eller så är den en så viktig samhällsfunktion att den skall drivas av staten. För att passa för privat ägande måste det finnas sund konkurrens, en mångfald av aktörer och en förståelse för att man kan gå i konkurs. De risker man tar måste man stå för, och ta betalt för.

En verksamhet som inte får gå i konkurs med mindre än att själva samhället rasar samman ska naturligtvis inte vara privatägd. Pengar är samhällets blodomlopp. Kanske ska staten driva en större del av den finansiella sektorn?

Hellre gift i nappflaskan än gift i luften

2008-10-08T10:56:00.003+02:00

Gift i nappflaskan? Nyligen gick larmet att ungarnas plastnappflaskor kan avge giftiga ämnen. Detta får genast stor uppmärksamhet.

Självklart är det inte ok att barnen får i sig farliga kemikalier i vällingen. Samtidigt kan jag konstatera att jag, och mina två små barn, andas Sveriges sämsta luft. Längs E20 mellan Partille och Göteborg ligger ett gult inversionslock dag efter dag. Tog en promenad i Utby häromdagen, tvärsöver motorvägen, och det luktade rentav illa av avgaser långt frampå förmiddagen då vinden äntligen började fläkta bort skiten. Då återstod det otroligt högljudda vägbullret som ligger som en matta över den delen av stan dygnet runt.

Göteborg misslyckas att nå luftkvalitetsmålen år efter år. Människor dör redan idag av den usla luften. Hur våra bebisar kommer att må som vuxna, efter att ha vuxit upp med sån skit i lungorna, återstår att se. När ska Göteborg börja ta sina egna gränsvärden på allvar?

De kraftigaste orkanerna blir ännu värre

2008-09-04T14:43:00.005+02:00

I Nature kan man läsa en intressant artikel om orkaner och global uppvärmning:

http://www.nature.com/news/2008/080903/full/news.2008.1079.html

Alltför ofta får vi höra experter och tyckare säga något i stil med: "Det går inte att säga att den-eller-den orkanen orsakades av växthuseffekten". Tekniskt sett har de förstås rätt. Klimatrelaterade fenomen beror på så ofantligt många variabler att meteorologerna även på kort sikt har svårt att hänga med.

Å andra sidan gäller detta i andra sammanhang också. Om gamla mormor dör av lungcancer efter 60 år av rökning så kan vi ju inte säkert säga att det just i hennes fall var rökningen som tog kol på henne. Men vi vet att rökning statistiskt ökar risken för lungcancer. Vi skulle inte tveka att säga att hon borde slutat röka för länge sen, och vi skulle troligtvis ta dödsfallet till intäkt för att avråda våra barn från rökning.

På samma vis är det med extremt väder. Jag brukar jämföra med en person som bär på ett ölglas. Om han spiller ut öl, beror det då på att glaset var för fullt? Eller beror det på att han snavade på en mattkant eller blev knuffad? Vem vet? Men skulle det vara en bra eller dålig idé att fylla glaset ytterligare lite närmare kanten?

Bara för att något beror på många faktorer bör vi så klart inte spä på effekten. Även om orkaner kan ha många orsaker måste vi se till att den parameter som vi påverkar - koldioxiden och således värmen i atmosfären - inte växer.

Dags för ett EU-vänligt miljöparti

2008-09-04T14:06:00.004+02:00

Det finns åtminstone tre starka skäl för Miljöpartiet att överge utträdeskravet. Inget av dem bygger på att man måste gilla EUs nuvarande inriktning eller struktur.

För det första: EU kommer att finnas kvar oavsett vad miljöpartiet tycker. EU skulle finnas kvar även om EU-motståndarna i Sverige var i majoritet och Sverige gick ur. EU finns och är en politisk nivå som inte går att bortse från. Många av oss skulle önska en annan politik, med starkare värn för miljön, mindre barriärer utåt, mindre av subventioner till jordbruk i rika länder, och så vidare. Den politiken går att förändra på sikt, men bara om vi är med, som nation och som parti.

För det andra: Vi har inte tid att ödsla energi på frågan om EUs vara eller inte vara. Klimatfrågan måste få ett kraftfullt svar inom en tioårsperiod. Då måste vi agera inom existerande internationella organ. EU har visat mer ambition än andra ekonomiska stormakter när det gäller den globala uppvärmningen. Det är inte nog, men det ger hopp.

För det tredje: Miljöpartiet har allt att vinna på att bli ett modernt parti utan meningslösa portalparagrafer med krav som man i praktiken inte driver. Massor av svenskar har förtsått miljöhotet och vill rösta grönt. De har också sedan länge accepterat EU som en del av den politiska verkligheten och även av sin egen vardag. De röster vi har att vinna är fler än de vi förlorar på en ny linje.

Miljöpartister, rösta Nej till utträdeskrav!

Organdonation baklänges

2008-09-03T22:16:00.004+02:00

En kvinna dog nyligen efter en svampförgiftning. En organtransplantation hade räddat henne. Men donator saknades denna gång, som så ofta.
Här är mitt enkla förslag: Alla svenskar görs till potentiella organdonatorer efter sin död, om de inte specifikt angivit motsatsen i ett register. De som väljer att inte donera får heller inte rätten att ta emot organ om brist råder. De hamnar så att säga sist i kön.
För mig är det en självklarhet att alla vi som vill vara del av samhället och utnyttja vårdens resurser också ställer upp med det lilla vi kan göra efter döden, nämligen ger av vår kropp för att rädda andras liv. Den som aktivt väljer att inte donera gör det av abstrakta och oftast vidskepliga skäl som omöjligen kan väga tyngre än den rent faktiska risken att en annan människa dör. Den som gör det valet kan inte förvänta sig större generositet från andra.

Pinsamt styrelseproffs

2008-06-17T21:50:00.006+02:00

I en intervju i DN 14 juni får en av näringslivets tungviktare, Sverker Martin-Löf, chansen att breda ut sig om klimatfrågan. Han hävdar att det finns brister i vetenskapens klimatprognoser.

"Jag uppfattar att det finns en hel del substans som ligger bakom till exempel det amerikanska synsättet, vilket leder till att de inte skrivit på Kyotoavtalet."

Han får frågan om han kan ge exempel på dessa brister och svarar:

"Vore det så självklart som det ibland framställs är det ju väldigt konstigt att man inte brutit igenom [i förhandlingarna med USA]."

Martin-Löfs hela argumentation bygger alltså på att eftersom USA inte skrivit på Kyoto så måste det vara något fel på vetenskapen.

Detta är ju egentligen utmärkt goda nyheter. Om förnekarna inte på en direkt fråga kan framhålla ett enda exempel på en vetenskaplig svaghet i klimatprognoserna så har de ju i princip gett upp.

Martin-Löf vet naturligtvis lika väl som vi att brist på politisk vilja inte behöver betyda brist på vetenskapliga bevis. Samtliga stora amerikanska forskningsinstitutioner står bakom påståendet att vi har global uppvärmning och att mänsklig aktivitet är orsaken. FNs klimatpanel konstaterar detsamma. Samtidigt är USA enormt fossilberoende på nationell nivå, och dess ledning har fingrarna långt nere i oljeindustrins syltburk.

Att Bushadministrationen inte skrivit på Kyoto är inte underligt, och beror alltså inte på att den är mer vetenskapligt bevandrad än Kyotoprotollets 178 deltagande länder (samt hela det vetenskapliga etablissemanget). Vi talar om samma administration som trots sin egna underättelsetjänsts tydligt kommunicerade vetskap om motsatsen valde att invadera Irak med hänsvisning till förekomst av massförstörelsevapen.

Varför bättre lastbilar är sämre

2008-04-09T23:01:00.003+02:00

Avfallshanteringsföretaget Renova och Volvo har tagit fram en sopbil med hybridteknik. Det har många fördelar, inte minst då det spar pengar åt Renova, samt minskar buller och avgaser i stan. Men bränslesnålare lastbilar kommer tyvärr aldrig att minska transportsektorns totala utsläpp. Häng med nu.

Tunga transporter är en stor klimatbov, och utsläppen ökar hela tiden. En populär lösning på problemet sägs vara effektivare transporter. Bättre logistik, snålare motorer och större lastbilar (föreslogs nyligen efter en massiv brainstorm av industri och universitet) ska komma till räddning när lastbilarna får klimatkritik. (Lustigt nog ligger dessa förslag alltid i linje med branchens intresse, nämligen BILLIGARE transporter. Därav naturligtvis entusiasmen över miljöteknik.)

Problemet för oss som oroar oss för klimatförändringar är att effektivare lastbilstransporter kommer att leda till fler, inte färre, lastbilstransporter. Sambandet är inte så svårt att förstå. Minskad bränsleåtgång per enhet gods gör att Schenker och resten tjänar mer pengar och/eller kan sänka priserna. Då ökar lastbilarnas konkurrenskraft gentemot exempelvis tåget. Mer gods flyttas till motorvägarna. Resultatet blir en större total bränsleanvändning.

Har jag hittat på det här? Nej, sambandet är välkänt. Jevons paradox härstammar från 1800-talet och Englands gruvindustri. När man lärde sig använda kolet effektivare ökade användningen. En modernare tolkning är den sk Khazzom-Brookes postulat. Den säger i princip att ett antal besparingar i energi på mikronivå inte alltid kommer att resultera i en besparing på makronivå.

Bättre teknik är önskvärt. Men därutöver krävs kraftfull reglering av de totala utsläppen, tex i form av utsläppstak, handelssystem för klimatgaser, och beskattning. Den som tror att ny teknik allena kommer att rädda oss måste tänka om.

Syrefattigt på reklammakarnas kreativa möten?

2008-03-26T22:26:00.004+01:00

Nivea Oxygen Power verkar vara en kanongrej. Krämen gör tydligen att vem som helst ser ung och snygg ut. Hur? Jo, genom den revolutionerande tillsatsen av "15% rent syre".

Niveas TV-reklam skapar många frågor. Hur rent är egentligen syret om det bara är 15%? Vore det inte bättre med 100%? Hur ser orent syre ut, och vad skulle det innebära för krämens effekt?

Och sist men inte minst, eftersom vanlig luft innehåller hela 21% "rent syre", varför behöver jag köpa en kräm?

Bojkotta OS

2008-03-18T21:51:00.004+01:00

Har ännu en gång sett Frida Metso Johansson hålla fanan högt mot SOK-basen. Hon är briljant (och det sitter långt inne eftersom hon ju är centerpartist). Självklart ska vi inte belöna diktaturen Kina med roliga marknadsföringsevents utan motkrav. Självklart är det såväl politikers som idrottsmäns ansvar att göra det man kan för att upprätthålla mänskliga rättigheter i världen.

Bojkott är inte alltid rätt vapen. Särskilt inte mot nationalistiska diktaturer där ledarna inte vill annat än visa hur ond omvärlden är och hur viktigt det är att sluta leden. Men Kina är något annat. Kina vill vara med i den globala ekonomin. Kina vill framstå som respektabelt och accepterat på världsarenan. Då kan en bojkott vara precis rätt sak.

Varför ska då just idrottarna "drabbas" av kravet på bojkott? Tja, varför inte? De är priviligierade som får ägna sina liv åt att leka. Varför inte då göra gott när man har chansen? Det kostar på, javisst. Kanske en missad medalj i hyllan. Men vem har sagt att det alltid ska vara lätt att göra det rätta?

Jag hoppas innerligt att åtminstone EN idrottsman under spelen utför någon sorts manifestation mot förtrycket.

Var köper jag "Bojkotta OS" t-shirten?

Miljöpartist på riktigt

2008-03-16T21:52:00.004+01:00

Idag blev jag invald i styrelsen för Miljöpartiet i Göteborg. Roligt att få förtroendet, särskilt som det fanns andra mycket mer politiskt erfarna kandidater. Så nu finns det ingen återvändo!

Uppdrag granskning, köttet och klimatet

2008-03-13T22:51:00.006+01:00

Tack SvT för att ni tar upp köttkonsumtionen i samband med klimatfrågan. Som miljöpartist blir man dock lite ledsen av hur vi framstår i programmet (och i Rapport dagen efter). Vi ser ju lika okunniga ut som Jordbruksministern.

Sanningen är dock att målet minskad köttkonsumtion finns med i partiprogrammet (Uppdrag granksning glömde nämna det...). Dessutom har Mp lagt en riksdagsmotion om skatt på animalieproduktionens miljöpåverkan. Lokalt agerar vi ännu längre.

Men trots allt är det sant: kött är en känslig fråga även inom Mp. Alla är inte vegetarianer ens hos oss. Samma problem tror jag Naturskyddsföreningen har, vars CO2 kalkylator inte ens frågar om matvanor. Kunskapen om miljöproblemen finns, men risken med att gå ut för hårt med budskapet "sluta äta kött" är att man stöter sig med de skäggiga medlemmar som hellre trampar runt med gummistövlar och letar småfåglar än ändrar sin livsstil. Härvidlag är vi ganska amerikanska. Rör inte vår "way of life". Trist.

Journalister: våga vara journalister!

2008-03-09T21:47:00.005+01:00

SVT har låtit Sifo undersöka vad svenskarna tror är den främsta orsaken till regeringens minskande stöd. Journalistik på en härligt kosmisk metanivå, där man alltså gör en opinionsunderökning om en opinionsundersökning. Vad är nästa scoop, tro? Varför tror svenskarna att andra svenskar tror att regeringens motgångar beror på försämringar i trygghetssystemen?

Ibland kunde man önska att den politiska journalistiken, istället för att referera landets makthavare som vore de schlagerdeltagare, gjorde sitt jobb och ägnade kraft åt att undersöka verkligheten/sakfrågorna.

Ett exempel: när Folkpartiet nyligen gick ut och krävde att man tog bort dispensmöjligheten från skolplikten (dvs alla måste vara med på gympan) så grundade det man detta på en undersökning gjord av Sara Högdin vid Stockholms universitet. Undersökningen är i sig intressant, men grundar sig på endast dryga tusentalet elever vid fyra skolor. Detta får jag i Göteborgsposten veta bara tack vare en välskriven kulturkrönika av Petter Larsson, någon dag efter att Fp släppt denna sin senaste "dummism". Fp har alltså, trots ett verkligt svagt faktaunderlag, lyckats sätta dagordningen och lyft ett troligtvis obetydligt problem till rampljuset.

Ett exempel till: VAB-dagarna. Regeringen med Husmark Pehrsson i spetsen har hävdat att fusket med VAB-dagar är utbrett. 22,5 procent av alla utbetalningar eller 650 miljoner kronor, är siffror man slängt sig med. Idag framkommer att dessa siffror är starkt ifrågasatta av många instanser, däribland Försäkringskassan som ju sköter utbetalningarna. Men då har bollen redan börjat rulla, och regeringen har lanserat ett förslag om skärpt kontroll.

Det finns säkerligen många fler exempel - de ovan är ju bara sådana som media trots allt uppmärksammat, om än något sent.

Varför blir det då så här? Jag misstänker att det finns en rädsla bland svenska reportrar att framstå som tendentiösa om de ifrågasätter politikers verklighetsbeskrivning och intar en egen hållning. Neutralitet går före korrekt rapportering, och resultatet blir att man bara refererar parternas påståenden. Har man inget sagt så har man inget sagt. Det är synd. Forskning kan man alltid skärskåda på ett sakligt sätt, och det är tillgängligt och enkelt.

Vad som saknas är starka research-avdelningar som så fort opinionsbildare påstår sig skildra någon sorts verklighet (forskning, statistik, osv) tar reda på fakta och bemöter eller nyanserar bilden. Ibland kan det röra sig om politikers avsiktliga feltolkande av forskningsresultat i syfte att främja sin egen agenda, och det bör naturligtvis kvävas i sin linda. Det kan också handla om okunniga och/eller tidspressade politiker som inte hinner sätta sig in i hela sammanhanget. Då är journalistiken än mer viktig.

Varför det är dumt att subventionera det näst sämsta

2008-03-06T21:59:00.003+01:00

Parkeringsdebatten har avlöst trängselavgiftdebatten i Göteborg. Folk är upprörda över att miljöbilar får ockupera boendeparkeringar och korttidsplatser hur länge som helst. Diskussionen sätter fingret på ett grundläggande problem i hur vi stödjer olika miljöåtgärder.

Att göra det billigare att parkera i stan är förstås ett sätt att få folk att köpa miljöbil. Och det tycks ha varit framgångsrikt, sett ur det perspektivet. Men nu var ju inte det grundläggande syftet att få fler att åka miljöbil, utan att få till en bättre lokal och global miljö. Resultatet av denna subvention ser vi nu, i form av dels att folk drar sig mindre för att ta miljöbilen till centrum, dels att folk som annars inte hade skaffat bil nu sett möjligheten att ha råd. Jag vet, jag är en av dem. Parkeringssubventionen blir alltså kanske rentav kontraproduktiv.

En liknande effekt kan vi vänta oss i andra sammanhang. Om vi gör kollektivtrafiken gratis kommer det visserligen kanske att locka en del bilpendlare till ett bättre beteende. Men troligt är också att fler kommer att resa i "onödan", och att fler som annars skulle cykla eller gå istället tar vagnen. Miljöbilspremien är ett annat exempel. Ja, vi får fler miljöbilar. Samtidigt är det ju ett stöd till bilindustrin som kommer att resultera i billigare och totalt sett fler sålda bilar.

Problemet med all sådan här positiv särbehandling av miljöbilar är att man missgynnar de verkligt miljövänliga alternativen, nämligen apostlahästarna och cykeln. Ett alternativ skulle kunna vara att göra stöden mer specifika. Ge miljöbilspremie till den som byter en bil äldre än tio år (eller nån väl vald parameter) mot en miljöbil. Ge parkeringsrabatt till den som redan har boendeparkering. Och så vidare. Men risken är att man komplicerar systemet för mycket.

Den enda sant verkningsfulla metoden tror jag är att höja de rörliga kostnaderna för att köra bil, dvs högre bränsleskatter. Differentiera naturligtvis mellan fossila och ickefossila bränslen. Men se till att alla kostar. Lägg till detta kilometerskatt på kommersiell trafik och fler rörliga kostnader såsom kilometerbaserad försäkring och skatt på privatbilar. Sänk eventuellt de fasta kostnaderna om nödvändigt. Då styr vi om beteende så att det kostar mindre att äga men mer att köra bilen. Det lönar sig att låta den stå.

Tyvärr kommer alltid subventioner att vara populära hos väljarkåren, trots att marknadsliberala ekonomer hatar dem. Hellre morot än piska. Jag menar, vem ifrågasatte miljöbilspremien? 10000 i rabatt, härligt! Man glömmer så lätt bort de enorma summorna som man på detta vis tagit från andra delar av budgeten och delat ut till bilindustrin.

Vi behöver fler piskor. Och för det krävs modiga politiker.

Krångligt med negationer

2008-03-01T14:26:00.003+01:00

Apropå debatten om Mp:s ja eller nej till utträde ur EU uttryckte Per Gahrton på DN Debatt stöd för Maria Wetterstrand. Läs själva. Det jag tycker var roligt var DN:s ingress som använde följande skruvade formulering:

"...Per Gahrton, som tidigare varit negativ till att stryka utträdeskravet".

Phew. Utträdeskrav, ok. Stryka det, ok jag är med, än så länge. Negativ till att stryka. Nu är jag lost. TIDIGARE negativ till att stryka. HJÄÄÄÄLP! (Hur är det med språkvården på DN?)

Starkt av Wetterstrand

2008-03-01T13:29:00.004+01:00

Maria Wetterstrand gick nyligen ut (se här) med att hon bytt ståndpunkt och nu inte längre står bakom Mp:s krav på utträde ur EU. Mycket starkt tycker jag. Både i sak och i ryggrad.

För det första är det proffsigt, hederligt och demokratiskt att vara öppen med att man som språkrör inte delar partiets åsikt i en viktig fråga. I motsats till vad en del miljöpartister tycks mena, så är detta inte ett demokratiskt svek utan en berömvärd öppenhet. Maria vet säkert att hon kan komma att ifrågasättas som språkrör på kommande kongress, men väljer att vara öppen ändå.

För det andra har hon rätt i sak. EU har många fel och brister. Det är bra att Mp finns och kan peka ut dessa, och medverka till förändring. Men EU har också många fördelar, särskilt för oss som insett att klimatfrågan måste lösas internationellt. EU har visat en vilja att sätta press på industrin och på medlemsländerna när det gäller tex CO2 utsläpp. Visst kunde man önska sig mer, men ingen annan stormakt har så kraftfullt drivit på klimatarbetet.

EU kommer att finnas kvar många decennier framåt, helt oavsett hur mycket krut vi i Mp bränner på att försöka gå ur. Klimatarbetet är brådskande - de närmaste 15-20 åren kan vara avgörande - och då finns inte tid att käbbla om något som inte kommer att ändras. Vi måste arbeta med de institutioner som finns tillhands. Dessutom är jag övertygad om att vi vinner massor av potentiellt gröna väljare på att sluta förneka något som många, särskilt unga, ser som en fullkomligt naturlig del av den internationella arenan.

Dyrt flygplan

2008-02-24T21:27:00.003+01:00

En amerikansk B2-bombare kraschade häromdagen på Guam. Kostnad: 14 miljarder. 14 000 000 000 kr. Som åttio JAS Gripen, skrev morgontidningen. Eller som en tredjedel av vår försvarsbudget.

Jag skulle vilja jämföra med nåt annat. Hur många dagisavdelningar? Hur många fältsjukhus? Brunnar med rent vatten? Behandlingar med bromsmedicin mot AIDS? Men jag orkar inte kolla upp vad dessa kostar. Kan bara konstatera att vi människor prioriterar på ett underligt sätt.

Värst på Kuba

2008-02-22T15:50:00.007+01:00

Satt på BB igår kväll och såg programmet Debatt som handlade om Castro. Frida Johansson Metso, för det mesta briljant i sin argumentation (inte minst kritiken mot OS i Kina), sa att "varje demokratiskt vald ledare är bättre än en diktator". Det kan låta vettigt. Men jag vill gärna inflika att det mest flagranta människorättsbrottet på jorden just nu sker på Kuba. Inte på Castros Kuba, utan i Guantanamo Bay, en militärbas som kontrolleras av ett demokratisk land.

För den som torteras spelar det liten roll om förövaren får betalt av en diktator eller en demokratiskt vald president.

Det blev en flicka

2008-02-22T15:46:00.005+01:00

Majken fick en lillasyster igår. Solveig föddes 21 februari på Östra Sjukhuset i Göteborg, väger 3570 g och är frisk som en nötkärna. Alla mår efter omständigheterna väldigt bra. Inte minst jag.

Förlossningar är underliga. Så självklart naturliga, så oförklarligt magiska.

Därför är trängselavgifter en bra idé

2008-02-20T20:06:00.005+01:00

Läste i Göteborgsposten att socialdemokraterna nu kan tänka sig en utredning om trängselskatt i Göteborgsområdet. En trevare, kanske, men i kombination med KDs öppning genom Martin Hellström i december så anar man ändå en ökande medvetenhet om att miljön och trafikproblemen i Göteborg kräver mer än bara nya älvförbindelser.

Läser sedan med en allt mer uppgiven känsla kommentarerna till den socialdemokratiska debattartikeln. Om det finns någon fråga där politikerföraktet frodas så är det här. (Kan någon berätta för alla arga bilister att svenska kommunpolitiker mycket sällan får betalt? Politik på kommunnivå är en fritidssysselsättning för alla utom ett litet fåtal. Och skatter går, hör och häpna, inte in i politikernas fickor.)

Vad gäller sakfrågan frodas även okunskapen. Så jag tänkte här förklara varför trängselavgifter kan vara en bra lösning, i hopp om att även pendlande förortsbor ska kunna se fördelarna.

Trängselavgifter utnyttjar befintliga vägar bättre
Trängselavgifter handlar om att utnyttja existerande vägutrymme bättre. Det är fundemental ekonomisk klokhet att se till att fasta tillgångar utnyttjas på det mest effektiva sättet. Detta åstadkommer man genom att variera priset över tiden. Har du ett hotell? Då tar du mer betalt vid högsäsong och mindre vid lågsäsong. På så vis får du kunder hela tiden. Har du ett tåg? Ta mer betalt på fredagseftermiddagar och mindre på tisdag lunch. En fjällstuga? Dyrt på påsklovet, billigt i december.

Vägar är oerhört dyra. Att dimensionera vägnätet efter rusningstrafik är helt enkelt ogörligt. Mycket klokare då att styra om trafik så att den rullar jämnare över dygnet. Ta mer betalt när resursen (utymmet på vägen) är mer eftertraktad. Mindre vid andra tider. Detta är huvudsyftet med trängselavgifter.

Trängselskatter är inte orättvisa
Ett återkommande argument är att trängselskatter skulle vara orättvisa. Den som har pengar kan fortsätta köra som han vill, medan den mindre bemedlade tvingas åka pendeltåg. (Detta argument tappar något i trovärdighet då det i allmänhet kommer från borgerligt håll, där marknadsmässiga priser annars är legio.) Detta är förvisso sant. Men det är inte mer orättvist än något annat här i världen. Den som har pengar kan hyra fjällstuga över nyår och påsklovet, köpa en dyr tågbiljett på fredag eftermiddag, och ta in på hotell mitt under VM. Han har också råd att betala höjda bensinpriser och varför inte köpa en bekvämare bil. Pengar köper sådan frihet. Men det omvända gäller också. Den som inte har pengar, eller som inte värderar ankomst på jobbet prick åtta lika högt, kan med trängselskatten ta bilen vid lågtrafik och betala mindre.

Det finns inga bra alternativ
Mer pengar till vägbyggen är ett förslag. Det skulle kanske, på kort sikt, lösa upp knutarna vid rusning. Men det löser inga miljöproblem, vare sig lokala eller globala. Ett större vägsystem ger på sikt mer trafik, när nya grupper längre från staden börjar kunna bilpendla tidseffektivt. Så småningom fylls även det nya utrymmet, och vi får nya trafikproblem, men med ännu mer utsläpp och ännu mer trängsel och trafikproblem i centrum. Men det viktigaste här är att det kostar, och det kostar astronomiskt. Bilisterna skriker efter nya broar, tunnlar och mot, men de glömmer att det rör sig om mångmiljardinvesteringar. Pengarna finns inte. Och om de fanns vore det alltså rent slöseri att använda dem på ett överdimensionerat och underutnyttjat vägsystem i storstäderna.

Mer kollektivtrafik är ett annat förslag. Det är en bra idé. Men den kräver finansiering och utrymme. Bussarna som idag fastnar i centrum måste kunna ta sig ut. Därför är det en självklar del av trängselavgiftsidén att den ska betala för ny kollektivtrafik. På så vis betalar nedsmutsaren sina medtrafikanter för att de ska ta bussen. I gengäld får han åka till jobbet utan köer.

Trängselavgifter är en bra idé som rimligen behöver utredas, och det är det S nu öppnar för. Kanske kan en sådan utredning innebära att fler börjar fundera över problematiken och vilka alternativ som finns. Om trängselskatter i Stockholmsstil inte lämpar sig för oss, så kanske det finns varianter att ta till. Men något behöver göras, det borde inte minst de stillastående bilisterna i Tingstadtunneln inse.

Vad alla verkligen behöver

2008-02-01T14:14:00.000+01:00

En resa till värmen måste alla kunna unna sig. 21 grader inomhus (man ska ju inte behöva frysa). En varm dusch om dagen, kanske två om man tränat. Fräscha skidkläder till sportlovet. Lite italiensk parmaskinka till tisdagsmiddagen.

I miljödebatten slänger vi oss gärna med olika uttryck för vad vi "behöver", eller "måste kunna unna oss". Påståenden om förmenta behov är viktiga då de ligger till grund för många viktiga beslut. Hur mycket el måste vi producera? Hur vi ska beskatta transporter? Hur stor del av vår inkomst vi har råd att dela med oss av?

Men vad är egentligen verkliga behov, och vad är lyx? Finns det någon skiljelinje? När, om någonsin, kan man säga att man har tillräckligt?

Jag tror att lyx är relativt. Det ligger kanske, tyvärr, i vår natur att sträva efter mer, och att tröttna på det vi redan har i överflöd. Det jag upplever som trist vardag (en varm dusch på morgonen, holländska grönsaker till lunchen, lite TV på kvällen) är en hutlös lyx för den som bor i ett flyktingläger i Darfur (eller för en kung för 200 år sedan). Det som är normalt för en oljemiljardär (ytterligare ett privatplan) är otänkbart för mig.

Men att vi vill ha det betyder ju inte att vi måste ha det, eller ens att vi blir lyckligare av det. Vi borde således kunna backa oss bakåt i kedjan av växande krav på tillvaron och nå någon slags minimum där vi antagligen skulle vara ungefär lika lyckliga. Jag tror för min del inte att det går att gå hur långt som helst. Någonstans når vi en närmast biologisk basnivå i våra krav på tillvaron. Där har vi våra behov.

Tak över huvudet, värme, näring, rent vatten och sjukvård - kanske är detta grundkraven. Personligen tycker jag här att just sjukvård är det som sticker ut. Allt det andra är otroligt billigt. Jag skulle kunna bo i ett tält vid en bäck och äta enkel mat, bara jag visste att jag fick toppmodern behandling om jag råkade sätta yxan i benet. Till detta kommer förstås social samvaro som ett omistligt behov (liksom andra icke-materiella saker som frihet, kultur, kärlek, osv).

Jag tror att den sorts materiella välfärd vi tillåter oss i västvärlden är ohållbar, av skäl som vi kan diskutera på annan plats. Då kommer naturligtvis frågan om vi måste tillbaka till stenåldern, till en miljömässigt hållbar minimalistisk tillvaro där livet kommer att te sig mycket hårdare.

Det tror inte jag.

För det första: en stor del av vår lyxkonsumtion är skadlig för oss som individer, familjer och samhällen, lokalt och omedelbart. Genom att minska på alkoholen, tobaken, skräpmaten och de onödiga bilresorna (där cykeln hade gett mer motion), så kan vi få ett friskare och rikare liv med mindre ekologiskt fotavtryck. Med färre välfärdssjukdomar (ett ord som i sig är talande) får vi det bättre, inte sämre.

För det andra: många reella nedskärningar i vår materiella välfärd skulle vara omärkliga. 18 istället för 21 grader inomhus är bara en vanesak, men skulle spara ofantliga mängder energi.

För det tredje: en del uppoffringar som visserligen är kännbara är trots allt inte plågsamma. Att tvingas ställa in shoppinghelgen i New York är trist, men kan knappast kallas "tillbaka till stenåldern" (möjligen tillbaka till 1990, då sådana resor fortfarande var otänkbara för gemene man) . Dessutom står det oss fritt att istället konsumera tjänster som ger minimal miljöpåverkan. Köp massage, gå på bio, hoppa bungyjump, gå en kurs. Eller varför inte jobba mindre och växla pengar (och klimatpåverkan) mot tid?

Behovet av verkliga uppoffringar lyser med sin frånvaro. Vi pratar inte svält, sjukdom, kyla och ensamhet. För mig låter livet i ett hållbart samhälle som ett rikare liv, inte ett fattigare.

Äntligen antropocentrisk

2008-01-29T21:27:00.001+01:00

Idag blev jag förskräckt vittne till en ganska otidsenlig debatt. Det var professorn Gösta Walin och språkröret Maria Wetterstrand som debatterade klimatförändringar. Inledningsvis kan man väl säga att SvT, som efter programmet Planeten förra året fick många kängor för att vara miljökramare, nu slagit över lite väl långt åt andra hållet.

Det blir exempelvis lite märkligt när Stina Dabrowski plockar in en politiker för att försvara de senaste vetenskapliga rönen mot tre vetenskapsmän (Gösta Walin, Björn Lomborg och en till i publiken). Vetenskapssamhällets tunga institutioner som IPCC, Nasas toppforskare James Hansen, National Academy of Sciences och The American Meteorological Society står alla entydigt bakom påståendet att människan har påverkat klimatet (se fler institutioner här). Walin, Lomborg mfl representerar alltså en mikroskopisk minoritet (mer exakt: Lomborg ifrågasätter inte längre klimatförändringarna, utan snarare hur vi hanterar dem). Dabrowskis val av kombattanter må skapa lite drama, men någon sann bild av åsiktsläget är det inte. Värt att nämna är dessutom att Walin är aktiv i Junilistan (se tex här) och inte alls opolitisk. Om han nu är kvar. Han tycks inte gilla att inordna sig.

Gösta Walin menar att koldioxid är bra. Och det är det förstås. Precis som vatten är bra. Tills båten sjunker. Hans lite gymnasiala resonemang om att växter gillar koldioxid och att mer koldioxid därmed skulle innebära att livet på jorden blev angenämare kan rimligen bara tilltala den som inte har några som helst kunskaper. Låt oss nöja oss här med att konstatera att sambandet är mycket komplext (och att Walin inte är biolog och alltså är långt hemifrån i det här resonemanget). Koldioxid behöver exempelvis inte vara flaskhalsen för ökad produktion i växtriket. Likaledes är det inte alls säkert att mindre genomflöde av vatten i växten är bra i alla biotoper. I regnskogar, exempelvis, kan effekten bli den rakt motsatta.

Walin menar också att varma perioder historiskt sett har varit "bra" perioder. Här måste man nästan fnissa lite åt bristen på perspektiv och svara långsamt och tydligt: JA, OM MAN BOR DÄR DET ANNARS ÄR KALLT. Exempelvis i skandinavien. För den som bor i områden runt Sahara eller vid Medelhavet är en varm period synonym med torka och svält. Större delen av jordens befolkning bor där det redan är relativt varmt. Dessa är också de fattigaste och mest utsatta. (Se s 20 i IPCCs fjärde rapport här.)

Ytterliggare ett argument är att jordens urtidshistoria uppvisar perioder med mycket högre andel koldioxid än vi har idag. Det är förstås sant. Men man måste hålla tungan rätt i mun när det gäller tidsperspektiven. Den moderna människan brukar man datera till för ca 200 000 år sedan. Vår civilisation är, generöst räknat, 10 000 år gammal. Under denna period har vi aldrig haft liknande nivåer av koldioxid. Vad som hände för 10, 100 eller 1000 miljoner år sedan blir en ganska akademisk fråga. Visst, LIVET klarar sig i alla möjliga och omöjliga atmosfäriska sammansättningar. Men den moderna människan och hennes civilisation (odlingar, vägar, städer, transportsystem, matvanor, immunitet mot sjukdomar, osv) har vuxit fram i en just denna tid med just detta klimat. Eskimåer behöver is och sälar för att överleva, inte ett isfritt Arktis. Masajer har inget behov av regnskog.

Just den nuvarande balansen av gaser i atmosfären, just denna temperatur, just denna flora och fauna, har gynnat människan både som organism och som samhälle. Det är detta klimat som vi upplever som angenämt och som vi vill fortsätta leva i. För en gångs skull så får man lov att vara antropocentrisk.

Förnekelsens dynamik

2008-01-25T20:21:00.001+01:00

Jag ville veta mer om oceanografen Gösta Wallin och satt och surfade runt. Det gick dåligt. Ingenstans hittade jag hans publikationer. Jag hittade en Göran Wallin vid Göteborgs Universitet som också berör klimatfrågor, men det var fel person. Jag hittade till slut en artikel av sagda forkare och insåg att jag liksom många bloggare fått stavningen fel. Så kan det gå. Men på vägen runt webben hann jag plöja många blogginlägg från den sidan i klimatdebatten som vi här kan kalla "skeptikerna" i hopp om att inte lägga för mycket värdering i det (i motsats till min rubrik som ju är lite tillspetsad...).

Gösta Walin tänkte jag skriva mer om framöver, när jag hunnit kika mer på det han gjort inom sitt eget fält, som tycks vara oceanströmmar och kolcykler. Men i min lilla odyssé bland skeptikerna började tankarna snurra om mer generella fenomen än just Gösta Walin.

Vad är det för världsbild som driver åsiktsbildningen bland de som uttrycker sin skepsis på insändarsidor, debattforum och bloggar? Hur kommer det sig att påståenden som jag själv ser som självklara och utagerade fortfarande ses som hotfulla och kontroversiella inom denna sfär? Alla som skriver kan inte rimligen vara sponsrade av Exxon.

En tankegång som jag skönjer, mer eller mindre tydligt, är att det finns någon sorts styrning miljörörelse-media-politiker-forskare. Just Gösta Walin formulerar det så här:

I grova drag går det till så här. Vetenskapare levererar en hypotes som under normala betingelser skulle få leva som alla andra hypoteser, granskas, förkastas, modifieras eller kanske bekräftas. Men nu händer något annat. De prematura tankarna har fångats upp av ideologiska krafter, främst miljörörelsen som bedriver effektiv lobbyism. Massmedierna följer upp och sedan är det bara för politikerna att rätta in sig i ledet. Sanningen är därmed fastställd innan den vetenskapliga processen hunnit verka. De som vågar opponera blir idiotförklarade och/eller skällda för att vara köpta. De som framhärdar riskerar ställning, anslag, karriär och anseende. Det har förekommit att dissidenter liknas vid förintelseförnekare. --- Läs hela artikeln

Här har vi alltså en miljörörelse som, driven av någon sorts politisk agenda, feltolkar vetenskapliga rön och genast vinner medias gunst. Hjälplösa politiker har sedan inget annat att göra än lyda. Dessa politiker styr sedan forskningen.

Jag ifrågasätter den här synen på hur forskning och samhälle samverkar. För det första bortser den från oerhört starka intressen som motarbetar idén om klimatförändringar. Dessa, bland annat oljeindustrin, har lobbat hårt i decennier. De har, i motsats till miljörörelsen, både motiv och medel. Pengar saknas inte. För det andra så kan jag inte se på vilket sätt media kramar miljörörelsen. Jag läser Göteborgsposten. Mycket kan man anklaga deras debattredaktion för, men att de skulle skämma bort Miljöpartiet eller Greenpeace? Det händer bara inte. Och efter vad jag läst står DN och SvD minst lika långt från den gröna opinionen. För det tredje tycker jag inte att den politiska nivån varit så enormt snabb att anamma människans klimatpåverkan som ett faktum. Idag tycks det ha hänt på bred front, men å andra sidan har vi idag en regering i Sverige som inte precis profilerar sig på frågan. Och om vi ser oss om i världen, tex mot USA (både forskningsintensivast och utsläppsintensivast) så har vi ju även där en, låt oss säga, motsträvig ledning. George W. Bush är ju ingen pådrivare i klimatfrågan precis.

Nej, jag tror att det finns en rimligare förklaring. Tidigare idéer om klimatets utveckling har under lång tid stått emot en växande bevismängd. Tills ganska nyligen höll det gamla paradigmet emot av ren tröghet - inget ovanligt i vetenskapens historia. Till slut blev trycket för hårt och vi fick ett paradigmskifte. Plötsligt ser man jordens olika system i nytt ljus. Miljörörelsen, som varit mer öppen för de nya idéerna och låg några år före tycks då ha tvingat igenom sin ståndpunkt. Men i själva verket är det bara en överväldigande och växande mängd tecken som plötsligt kommit i dagen. Det är vetenskapen som startat denna process, ingen annan. Det Walin och många skeptiska bloggare missförstått är ordningen på hur förändringen gått till.

En vanlig invändning här är att det finns forskare, som Walin, som inte håller med i klimatlarmen. Det är sant. Det finns forskare som ifrågasätter det mesta, även sådant som de flesta av oss uppfattar som sanningar. Det är bra. Det gjorde Einstein. Det är ifrågasättandet som gör dem till bra forskare. Men att det finns invändningar betyder inte nödvändigtvis att den mer spridda uppfattningen är fel, eller hur? I fallet med klimatförändringarna är dessutom konsensus oerhört stark. Frågan är om något annat forskningsområde granskats i sådan detalj. IPCC går regelbundet igenom tusentals forskningsrapporter med koppling till klimatet. Experter granskar och värderar all denna forskning, deras slutsatser (sk Summaries for policymakers) granskas sedan av regeringarnas representanter. Förutom IPCC kan man peka på att alla större amerikanska vetenskapliga institutioner har accepterat klimatförändringarna som vetenskapligt faktum. Läs gärna MIT-forskaren Naomi Oreskes. Hon fann att bland 928 vetenskapligt granskade artiklar om klimatfrågan, hämtade ur en databas med 8500 vetenskapliga tidskrifter, förekom inte en enda som förnekar att människan påverkar klimatet. Läs en kort sammanfattning här.

Att det för en lekman kan tyckas som att det finns många som har avvikande åsikter beror troligen på att många uttalar sig utanför sitt fält. Walin rör sig säkert hemtamt inom havsforskning, men han uttalar sig även om tex biologi som är långt från hans fält. Lomborg är inte ens naturvetare utan snarare statsvetare. Alla, även professorer, får uttala sig om vad de vill, men i den populära debatten får de tyvärr mer tyngd än de kanske är värda. Just i egenskap av uppstickare får de också oproportionerligt mycket medial uppmärksamhet. Jag tycker att man ska ta dem för vad de är - avvikande röster. Att de hörs är inget bevis på att konsensus är felaktigt.

Själva idén om paradigmskifte är ganska väletablerad. Relativitetsteorin var ett sådant skifte där tiden som absolut plötsligt ifrågasattes. Det är förstås olyckligt att det fungerar så, att vetenskapen har denna tröghet. Det är också olyckligt att oliktänkande kan tryckas undan genom att pengar undanhålls. Men om man ifrågasätter de nya rönen om klimatet så måste man ifrågasätta HELA den vetenskapliga processen som den ser ut idag. Återigen, inom få områden har granskningen varit mer gedigen än när det gäller klimatet. Läs själv, IPCCs sammanfattning av den fjärde syntesrapporten är helt läsbar för en vanlig dödlig, hittas här. På IPCCs hemsida kan du också läsa om hur själva processen fungerar.

Myten om ökat elbehov

2008-01-23T21:56:00.002+01:00

Kärmkraftsförespråkare vädrar morgonluft, och allt som oftast dyker följande argument upp: Eftersom vi kommer att styra över allt mer trafik till kollektivtrafik behövs mer el till tåg, spårvagnar och elbilar. Då behövs mer kärnkraft.

Jag har inte hunnit gräva färdigt i all statistik. Men enligt Banverket stod den spårburna trafiken 2002 för 1,6 TWh elföbrukning. För att sätta det i perspektiv: elektrisk uppvärmning av svenska bostäder drar ca 22 TWh elström.

Så ta ropen på mer elkraft med en nypa salt. Järnväg är enormt energieffektivt, även om det kräver el. Bara genom att minska mängden direktverkande el i våra hus kan vi spara mångfallt mer än vad en ökad tågtrafik kräver.

(En liten not vid sidan om: hörde för länge sedan att tågtrafikens elanvändning ungefär motsvarade biltrafikens - alltså den som framför allt vägbelysning och motorvärmare står för. Detta har jag inga belägg för, men någon annan kanske kan verifiera eller bestrida?)

Underbara nya gratissamhälle

2008-01-23T20:21:00.001+01:00

Visst är det underbart? Morgontidningen är gratis. Favoritsajten på nätet är gratis. Eposten är gratis. Mobiltelefonen fick du gratis. Hockeymatchen får du se gratis på TV . Mjukvaran du tankade ner är gratis. Maten på afterwork är gratis. Plötsligt tycks precis allt ha blivit gratis.

Men, kära vänner, som ni redan vet: det finns inga gratisluncher. "There´s no such thing as a free lunch" konstaterade både science fiction författaren Robert A. Heinlein och den nyliberala ekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman. Allt som är skenbart gratis betalas någonstans av någon.

Alla mina exempel ovan är alltså snarare exempel på hur man döljer kostnaden än bjuder på en måltid. Mobiltelefonen och potatissalladen på afterwork handlar om att flytta kostnaden i tiden. Köp nu, betala senare (på ölnotan eller på telefonräkningen). Eftersom människor är kortsiktiga så lockas vi av dessa erbjudanden och blundar för det faktum att räkningen bokstavligen kommer som ett brev på posten.

Morgontidningen betalas genom annonser, av företag som i slutändan tar ut kostnaden på varans pris. Detsamma gäller hockeymatchen, där sponsorerna som satt sina skyltar på rinken räknar med att exponeringen ger merförsäljning. Den som köper varan betalar även för sändningen av hockeymatchen. Det intressanta här är att man inte bara flyttat kostnaden i tiden, utan också till andra betalande. Det finns ingen som helst garanti att en individ som läser morgontidningen också handlar underkläder på Lindex - det finns bara ett allmänt statistiskt samband att annonsering ger merförsäljning. Så jag kan ta ett ex av Metro och aldrig betala ett öre (om jag är immun mot reklam, eller pank, eller man utan behov av damunderkläder). På samma vis får någon annan, som aldrig läser Metro, betala några öre extra på ett trepack trosor.

Jag är nyfiken på hur det här påverkar vår ekonomi. Kapitalistisk teori bygger någonstans på grundsatsen att en vara får ett pris genom att köpare och säljare möts på en marknad och kommer överens. Att vi är rationella aktörer.

Att vi inte är rationella köpare visas kanske av exemplet med afterwork och mobiltelefonen. Vi tar kortsiktiga beslut därför att vi viktar det som ligger närmast i tiden (ny mobil) tyngre än det som kommer senare (en förhöjd räkning). Men annonsfinansiering och gratis utdelning av tidningar, webtjänster (Facebook, Google) och sportsändningar går längre. Någon annan betalar räkningen. Vad händer då? Jo, antagligen är det lättare att få spridning på en vara som är gratis och som finansieras genom en dold avgift som någon annan betalar. Vi kommer att överkonsumera gratisvaran eftersom vi ser en nytta men ingen kostnad. En invändning mot denna typ av företagsamhet är alltså att den leder till onödig miljöbelastning. Alla olästa Metro som flyger omkring på gatorna kanske kan få utgöra symbol för detta.

En annan invändning borde komma från nyliberalt håll då gratisprodukter innebär att man försämrar marknadssignalerna i systemet. Köpare och säljare kommunicerar dåligt. Lindexkunden betalar för någon okänd persons tidning. (Jag sätter en hundring på att nyliberalerna inte skulle se detta som ett problem. Intervention i marknadens signaler tycks bara vara ett problem om det är staten som ligger bakom, som i fallet offentligt finansierade tjänster som vård och skola.)

Man kan förstås argumentera att det finns fler, mer vardagliga exempel på hur vi luras till att vara mindre rationella konsumenter. Lån för konsumtion är ett. Eller vad sägs om elräkningen? Bränn så mycket el du kan utan information om din konsumtion (eller har du sett ett hus med en elmätare som visar din elanvändning i kronor per timme) och betala först långt senare. Eller vad sägs om att i stort sett alla hyresrätter har värme och varmvatten inbakat i hyran - hur meningsfullt blir det att snåla med badvattnet?

Principen om att gömma eller flytta kostnader för att få oss att konsumera mera tycks mer inarbetad än jag först anade när jag började skriva. Har du fler exempel? Invändningar? Kommentera!

Koldioxiden och det sjunkande skeppet

2008-01-23T13:06:00.000+01:00

I klimatdiskussionen pratar man ibland om att vi måste stabilisera våra koldioxidutsläpp vid en viss tidpunkt i framtiden. 2015 är en återkommande kandidat. Vad menas med detta? Hur ambitiöst är ett sånt mål?

Jag brukar ta till analogin med ett fartyg långt ut på öppet hav, utan livbåtar. De ombordvarande har allt de behöver för att klara sig länge. I kölsvinet finns lite vatten - lite kondens, läckage från när man meckat med motorn och så. En liten pump klarar lätt av att hålla hyfsat torrt.

Men så kommer några förstaklasspassagerare på att egna fontäner är fint att ha, så de borrar små hål i skrovet här och där. Det blir jättefint. Fast vattnet hamnar förstås i kölsvinet, som sakta blir allt våtare.

Så småningom vill allt fler ha fontäner. Passagerarna längst ner i tredjeklass börjar också bli sugna, och några av dem börjar borra de med. I förstaklass har man byggt fina vattenrutchkanor, också de bevattnade genom att man tagit upp hål i skrovet. Nu orkar den lilla pumpen inte alls med, och vattnet stiger allt snabbare. Det märks tydligast i tredjeklass, där de nedersta hytterna börjar bli obehagligt fuktiga.

Besättningen har inga fler pumpar. Det talas om att man kanske kan bygga en stor pump på nåt vis men ingen vet hur. En del föreslår att fontänerna kunde drivas av återanvänt vatten från kölsvinet. Fontänerna har ju blivit en så viktig del av livet ombord. Men det blir så dyrt.

Det börjar bli uppenbart att det inte kan fortsätta så här. Passagerarna längst ned kommer snart att behöva flytta upp till de övre däcken. Fartyget tappar stabilitet, och ju mer vatten som tränger in desto större blir risken att fartyget kapsejsar helt. Den lilla pumpen (liksom allt ljus ombord) kan närsomhelst sluta fungera eftersom batterierna dränkts i saltvatten. Ju djupare fartyget ligger i vattnet desto snabbare forsar vattnet in av egen kraft.

I det här läget börjar kaptenen prata om att stabilisera vatteninsläppet. Inga nya hål får borras (utom av en del passagerare i tredjeklass som inte hunnit få någon fontän ännu) från imorgon. Visserligen strömmar vattnet fortfarande in och inget pumpas ut, men det låter i alla fall bra att man inte ökar antalet hål.

Här kanske vi kan lämna analogin och konstatera att stabiliserade utsläpp av koldioxid inte innebär stabiliserade nivåer i atmosfären. Så här säger John Sterman, chef vid MITs System Dynamics Group (läs mer här):

Atmospheric CO2 concentrations continue to rise even if emissions peak and will peak only when emissions fall to CO2 removal, something like 50-80% below current levels by 2050; warming continues long after concentrations peak, and sea level rise and other impacts continue long after that.

Så länge vi bränner ett enda kilo kol så ökar mängden koldioxid omkring oss. En båt som läcker kommer att sjunka någon gång i framtiden. Därutöver finns också risken att feedbackmekanismer tar över även om vi stoppat alla mänskliga utsläpp. Det kanske kan liknas vid att själva fartyget börjar läcka av sig självt i ventiler och skrovgenomföringar.

Som gammal långseglare påstår jag att man i sådant här läge brukar försöka täta alla läckor så fort man bara kan (dvs stabilisera mängden vatten i båten) och sedan börja pumpa eller ösa med alla medel. Först när koldioxidnivåerna sjunker är det dags att andas ut. Stabiliserade utsläppsnivåer är ett delmål som inte på långa vägar innebär att vi kan känna oss lugna.

Den multiplicerade lögnen

2008-01-22T21:06:00.000+01:00

Det är populärt att lyfta fram att Sverige "bara" står för 0,2 till 0,3 % av världens koldioxidutsläpp, att transporterna står för en tredjedel av dessa, och att utsläppsminskningar inom den sektorn således är ointressanta. "Varför ska just vi bilister/åkare/flygbolag vara de som tar smällen?"

Argumentet börjar kännas tjatigt. Det är också ett flagrant missbruk av statistik. För det första är 0,3 % en hög siffra, med tanke på att vi utgör bara en dryg tusendel av jordens befolkning. Vi släpper alltså ut långt mer än vår beskärda del. Men mer intressant är frågan om vad som kan anses vara försumbara utsläpp. Vi kan ta svenska transporter, multiplicera procenttal och sedan tro oss ha trollat bort problemet. Men vad hindrar kenyanska elproducenter, chilensk gruvindustri eller laotiskt inrikesflyg att göra detsamma? Om vi vill påstå att just svenska bilar skall vara undantagna från en generell utsläppsminskning, så måste vi också kunna visa varför andra brancher i andra länder skall ta smällen istället.

För att bygga en grov analogi så skulle jag kunna hävda att 55-åriga direktörer som kör BMW och äger ett hus värt över 5 miljoner är en så försvinnande liten del av skattebasen att de borde skattebefrias. Godtyckliga subgrupperingar är ett lamt sätt att dölja det faktum att man inte vill dra sitt strå till stacken.

Den bistra sanningen är att det inte finns tydliga punktutsläpp. Varken svenska villor, brittiskt flyg, tysk kolkraft eller kinesiska bilar står för någon imponerande procentuell siffra. Utsläpp sker överallt, men som enskild människa eller regering bör jag naturligtvis verka i min närhet, där jag har störst möjlighet att påverka. Det enda konkreta vi ännu kan säga om borgarnas illusoriska miljöpolitik är att den ska genomföras någon annanstans.

Liungman börjar blogga

2008-01-22T16:06:00.000+01:00

Jag som skriver heter John Liungman. Jag kommer antagligen att skriva om klimatet, trängselskatter, utfiskade hav, djurförsök, rovdjur, bergsklättring, faderskap... Och annat som berör mig.