Fortsätt till huvudinnehåll

Nej, vi är inte för små för att spela roll!

Det finns en återkommande invändning mot en offensiv klimatpolitik som lyder ungefär:
Vi kan ändå inte göra något. Varför ska lilla Sverige skattas ihjäl när det är kineserna som står för utsläppen?
I ärlighetens namn ska väl tilläggas att denna tanke framför allt dyker upp i kommentarstrådar och inte i de lite djupare diskussionerna om miljö och klimat, men även ganska kloka människor tycks ibland nappa på den. Därför vill jag förklara varför den är missvisande.
  • En svensk röst i valet ger lika stort avtryck som vilken annan röst som helst i världen. Troligen ger den mycket mer. Denna utväxling beror på att vi är lagstyrda och har låg korruption (dvs min röst leder till verklig politik), men också på att våra utsläpp per capita är höga (se nästa punkt). Det blir alltså svårt att argumentera för att något annat land borde rösta grönt men inte vi. Om jag kunde rösta i exemplvis Kina eller USA så skulle jag också rösta för en grönare politik. Men där skulle min röst drunkna i en stor väljarkår, lobbyism och korruption. Jag är glad att jag får rösta i Sverige för här kan min röst få maximal utväxling!
  • Sverige har ett väldigt stort klimatavtryck per capita. Det finns många sätt att räkna, men rimligt är att ta hänsyn till produkter som vi konsumerar, även de som produceras utomlands. Då hör vi till de tio värsta förorenarna, mycket värre än exemplvis medelkinesen (som dessutom är mycket fattigare). En insats i Sverige gör lika stor skillnad som en insats i Foshan eller Tokyo. Ska inte de heller göra något? Vilken grupp på tio miljoner är det då som ska ändra sig? Portugal? Tjeckien?
  • Miljöarbete kan vara en vinstaffär. Många investeringar i miljöarbete stärker svenska företag. Utveckling av miljöteknik kommer att vara en stor källa till både jobb och vinster i Sverige framöver. Vi missade tåget när det gällde vindkraften och gav Danmark ett enormt försprång, trots att vi har stora verkstadsföretag som SKF som skulle kunnat vara mycket mer än underleverantörer. Låt oss inte göra om det misstaget!
  • Många klimatinsatser gör vår miljö bättre också rent lokalt. Färre dieselbilar är till exempel något som gör stadsmiljön mycket renare från partiklar och NOx, exempelvis. Vinsten är omedelbar och lokal. 
  • Vi skattas inte ihjäl av miljöskatter. Totalt sett står energi- och miljöskatter för 3.7% av skatteintäkterna. I absoluta tal är det 74 miljarder. Detta är alltså intäkter till statskassan, vilket ger ett utrymme för reformer eller skattesänkningar inom andra områden, om det är detta man önskar sig. Det är det som är grön skatteväxling. Politiskt kan vi vara oense hur vi ska använda utrymmet, inte att vi beskattar skadliga utsläpp.
  • Sverige har större förmåga än nästan alla andra länder att lägga resurser på klimatomställning. Sverige är rikare än någonsin. Vi har inga krig. Vi har utrymme att jobba långsiktigt. Om den fattige indiske bonden ska få tillgång till el, och det förutsätter kolkraftverk (vilket det inte nödvändigtvis gör), så är det väl rimligt att svensken avstår från en flygresa för att ändå begränsa utsläppen? Detta är väldigt basalt. Om vi samtidigt menar att fattiga länder har rätt till viss materiell utveckling, och utsläppen måste ner, så är det vi som måste sänka dem.
  • En röst på klimatvänlig politik är inte bara en röst på insatser inom Sveriges gränser. Med en riksdag och regering som består av folk som förstår problemet ökar vår förmåga att påverka. Svensk forskning och teknologi kan få större spridning, vi kan trycka på för tuffare globala avtal, och vi kan fungera som föredöme internationellt.
  • All utsläppssänkningar räknas. Vi står troligen inte på randen av en avgrund, där vi ändå kommer att ramla ner oavsett vad Sverige gör. Vi står en liten bit in i ett minfält, och då är varje steg mot säkerhet avgörande, och varje steg i fel riktning väldigt korkat.

Den som menar att vi är för små för att påverka, och ändå inser grundproblemet, måste förklara hur lösningen ska se ut om vi inte genomför en tuff klimatpolitik i Sverige. Det finns ingen global arena där vi kan lösa klimatkrisen, som inte innebär att vi faktiskt genomför klimatpolitik i varje enskilt land. Vi kan prata i FN och skriva på avtal, men till syvende och sist måste vi leva upp till våra åtaganden nationellt och lokalt. Exakt hur vi ska agera lokalt är en helt annan fråga, där vi måste fråga både naturvetenskapen och ekonomerna, men ATT det spelar roll är uppenbart.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nej-sidans bästa argument - och varför de inte håller

Det är inte alltid lätt att identifiera varför nej-sidan säger nej. Argumenten skiftar vecka för vecka, och dyker upp från oväntade håll. Några är bättre, andra sämre. Jag har här bemött Nej-bloggens 14 anledningar att rösta Nej i folkomröstningen . 1. Trängselskatten är orättvis. Den drabbar vissa bilister beroende på var man råkar bo och arbeta i förhållande till var tullstationerna står, medan andra slipper helt undan. Utlandsregistrerade bilar betalar ingen trängselskatt. Bor man strax utanför zonen och jobbar strax innanför så kan skatten tyckas orättvis. Då har man å andra sidan troligen goda möjligheter att ta sig till jobbet på annat sätt - med cykel eller buss. Trängselskatten tas ut av de som använder det tungt belastade vägnätet när flest vill ha tillgång till det. På så vis är det snarast rättvist. Den som inte kör bil kl 8 varje vardagsmorgon skall givetvis inte behöva vara med och betala för breddade motorvägar. Och den som bor nära motorvägarna ska så klart inte behöv

Klimatskeptiskt lobbyist agerar journalist åt Världen Idag

Tidningen Världen idag har gjort ett intressant val av reporter till COP15. Den populära och uttalat klimatskeptiska lobbyisten Maggie Thauersköld Crusell har lyckats få tidningens uppdrag att skildra klimatkonferensen. Ett minst sagt kontroversiellt val av chefredaktören Felicia Svaeren, som tydligen fått kritik, för hon försvarar sitt val: Av 500 reportrar som är ackrediterade till Kimatkonferensen kommer troligen en majoritet av dem att helt undvika att rapportera från något annat håll än att klimathotet är ett faktum. Det har hon säkert helt rätt i. Om en seriös reporter åker till en konferens om avsakaffande av landminor, så bör dennes grundförutsättning vara att landminor finns. Det tror inte Thauersköld. Läs på hennes blogg : Det är bara klimathotet som är påhittat. Dessutom handlar ju konferensen om politiska och ekonomiska lösningar på krisen. Att då tro att läsarna i första hand intresserar sig för vad en grupp helt marginaliserade forskare och debattörer tycker i den vetensk

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".] Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt. Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP . Anti-intellektuell är också det ständig