Liungman om kosmos

Thinks kommande femdörrars Ox. Läckerbit. Min lilla Kia Picanto är fin. Men med facit i hand efter mina första tre år som bilägare inser jag att jag kör mycket mer än jag tänkt. Det är jag nog inte ensam om. Plötsligt blev man liksom miljöbov, även om det bara rör sig om 1500 mil om året. Det är i alla fall ett ton soppa extra som jag nu bränner. Till saken hör också att det inte handlar om jobbpendling, utan mest om att ta mig ut för klättring, kajakpaddling, eller resor till släkt och vänner. Ren lyx, alltså. Och samtidigt en livsnödvändighet för en frilufsnörd. Så jag vill ha en elbil. Nu. Inte 2012, då allt tydligen ska hända på elbilsfronten. Den behöver inte gå mer än tio mil. Den får vara liten. Den behöver inte ha prestanda att tala om, mer än att klara 110 på motorvägen. Men den måste gå att ladda utan att jag har eget garage. Den ska vara pålitlig. Och jag måste ha råd. Några tips någon?

Den danske statsvetaren Björn Lomborg påstår inte längre att växthuseffekten inte finns. Hans kritik går idag ut på regeringar satsar fel i arbetet mot klimatförändringarna. I Forbes 21/9 skriver han : Yet, carbon cuts have become the mantra of the political elite. We need another way that is politically feasible, economically responsible and morally right. Hans recept är statsfinansierad forskning på ny teknik. Som exempel nämner han forskning på University of Texas: [Eric] Bickel exp lores the costs and benefits of so-called marine cloud whitening, a well-established tech-proposal in which boats would spray seawater droplets into clouds above the sea to make them reflect more sunlight back into space--augmenting the natural process where evaporating ocean sea salt helps to provide tiny particles for clouds to form around. He concludes that about $9 billion spent developing this technology might be able to cancel out this century's global warming. Jag har inte tittat på teknik...

Detta är ett inlägg från 2008, flyttat hit från min gamla blogg Miljöbevakningen. Nu har jag läst hela Lomborg / Yohe / Stern artikeln i SciAm (rekommenderas, läs den här ). Lomborg framstår som något vettigare nu (eller så är det bara för att jag upptäckt att det finns så många andra totala knäppgökar i den här diskussionen). Så här sammanfattar jag det han säger: Klimatförändringar finns Man ska satsa pengar där det gör mest nytta Koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter gör liten nytta och kostar mycket Satsa istället på att forska fram ny teknik snabbare Investera i ny teknik först när den är konkurrenskraftig Mina invändningar: Viktigast: den mesta teknologi tas fram av kommersiella företag. Det är inte i första hand mer statliga forskningspengar som behövs, utan kommersiella drivkrafter och vinstmöjligheter. Att straffa ut fossila bränslen skattevägen är då smart policy. Yohe har här en poäng. Skatten behöver inte vara hög, bara företagen vet att den kommer att...

Detta är ett inlägg från 2008, flyttat hit från min gamla blogg Miljöbevakningen. Jakten på ljuspunkter i klimatdiskussionen fortsätter. Har börjat kika lite på idén med CCS, Carbon Capture and Storage. Idén är i grund och botten enkel: man filtrerar ut koldioxiden vid kolkraftverken och skickar ner den i underjordiska håligheter, exempelvis gamla oljefält. Se bland annat den här artikeln i Scientific American. CCS-tekniken sätter man stor tilltro till, men jag är, föga överasknande, inte särskilt hoppfull. De tekniska problemen är många: * Bygga en infrastruktur för att transportera 3 miljoner ton koldioxid (20 gigantiska oljetankers) årligen från varje 500 megawatts kraftverk. Det finns 500 sådana bara i USA. * En förlust av ca 40% av kraftverkets effekt * Hitta lämpliga ställen att pumpa ner koldioxiden * Ingen praktisk möjlighet att komma åt koldioxiden från mobila källor, som bilar. Här används merparten av all olja. Min huvudsakliga invändning är dock mer av principie...

Batteriteknologin som utvecklas på Ångströmslaboratoriet i Uppsala innebär supersnabb laddning. Riktigt häftigt! Läs mer på Ny Teknik .

Vi var klara för att korsa atlanten. Båten var fullastad med färska grönsaker från snabbköpet i Las Palmas, bananstocken hängde i kajutan och stämningen var på topp. Nu hade vi tre veckor på öppet hav framför oss. Efter bara ett par timmar kände vi doften: diesel. Jag kollade under durkarna och mycket riktigt - hela kölsvinet, och allt som stuvats däri, var insmort i kladdig diesel. I timtal fick jag, och den enda andra besättningsmedlemmen som stod ut med lukten och gunget och värmen utan att kräkas, torka diesel från Fanta-burkar, kablar, vattenflaskor och konservburkar. Diesel i all ära, men i tider då vi insett problemet med fossila bränslen i bilar, då undrar man vad som hänt till sjöss? En snabb titt på nätet visar att det är ganska mycket: eldrift, dieselektrisk drift, bränsleceller, osv. För mina egna tänkta ändamål - svensk skärgårdssegling i en liten båt med regelbundna bryggbesök - så skulle ren eldrift kännas kanon. Här är ett exempel: http://www.electric-sailboat.com...

I den ständiga diskussionen om klimatet och nya energikällor, senast nu i frågan om Vojmåns eventuella avledning (se här ), återkommer påståenden om hur stort vårt elbehov är. Varje omnämnande av elbehov ska man passa sig för. Uttrycket i sig antyder att vi måste producera minst denna mängd energi och gärna mer varje år. Vi har inget elbehov. Vi har en efterfrågan på el. Denna efterfrågan beror på priset. Varje utbyggnad av miljöfarlig men billig el (tex nya dammar i våra älvar) innebär att vi håller nere priset och således håller upp efterfrågan. Ett högre pris sänker efterfrågan. Alltså kan vi inte stirra oss blinda på nuvarande konsumtion (ca 160 TWh/år). Denna åtgång hänger helt på nuvarande pris. Till exempel står bara direktverkande el för uppvärmning för ca 20 TWh. Ett betydligt högre pris skulle troligen helt eliminera denna konsumtion på sikt.