Småpartier på fallrepet alltmer desperata

Centern har tidigare annonserat att man tänker utmana Miljöpartiet som grönt alternativ. Det hade varit roligt att se C komma med egna fräscha förslag till hur vi kan bygga ett miljövänligare samhälle. I en debattartikel i Göteborgsposten igår visar partiets partisekreterare Anders Flanking hur lite substans det finns i den påstådda ambitionen.

Flanking skriver nämligen en hel debattartikel och lyckas inte en enda gång komma med något som helst förslag. Det enda som framkommer är att "Centerpartiet ser bilen som en frihetsmaskin" - en slogan som lika gärna kunde kommit från bilindustrin.

När jag först läste om Centerns idé om att profilera sig grönt tyckte jag det lät spännande, men om detta är det bästa man kan åstadkomma så blir jag besviken. Om Flanking vill vinna röster bland gröna unga storstadsväljare (där de har ganska exakt noll procent idag) så behövs något bättre än en floskelfylld flört med medelålders bilburna förortsmän.

Slå gärna mot MP, men gör det i så fall med bättre förslag till hur vi ska rädda miljön. Istället väljer Flanking att dra fram gamla klyschor som "Det är inte bilen som är problemet – det är de fossila bränslena." Kruxet med det argumentet är uppenbart - inte ens bilbranchen tror på något avgörande genombrott för fossilfria bilar inom 20 år. Det som idag kallas miljöbilar är inte ens CO2-snåla nog att kompensera för det växande antalet bilar. (Läs gärna även David Jonstads blogg Effekt.)

C:s problem är inte MP. Deras problem är en miljöminister och en allianspolitik som gett oss vargjakt, nedmonterat strandskydd, misslyckad klimatkonferens och nya motorvägar i Stockholm. Det är ingen hedervärd lista.

På samma debattsida samma dag finner vi lustigt nog också ett inlägg med rubriken "Tvång är tvång, inte jämställdhet" av Göran Hägglund. Lustigt är det, eftersom det är en artikel om ett helt annat ämne (kvotering), men med precis samma tomma retorik och brist på egna idéer som i Flankings intill. Och samma höga svansföring i en fråga där det egna partiet är som sämst.

För det första handlar diskussionen inte om tvång. Den handlar om villkoren för föräldraförsäkringen. Den handlar, mer precist, om hur vi ska hantera det faktum att ett oproportionerligt antal treåringar inte varit hemma en enda dag med sin far. I KDs värld vet föräldrarna alltid barnets bästa. Statistiken visar just att så inte är fallet. De flesta föräldrar agerar utifrån familjeekonomins bästa, inte barnets. Kd väljer helt sonika att ignorera problemet.

Som sammanmfattning kan man säga att när någon inleder med "Vi är för jämställdhet, men..." eller "Vi är för en bra miljö, men..." så ska man dra öronen åt sig. Det betyder oftast motsatsen. Och det är oftast populistens signum.