fredag, oktober 24, 2008

Lärorikt om varghatet

Var inne och kommenterade på olika bloggar i samband med kungens uttalande om varg. Hamnade naturligtvis i fejd med en bunt varghatare här. Jag kan än idag inte säkert säga om de driver med mig och har humor, eller om de är allmänt sinnesslöa. Avgör själva. Kul och skrämmande på en gång.

fredag, oktober 17, 2008

Fler grodor om vargar

S-politikern Karl Gustav Abramsson bidrar till grodkören i den nu pågående vargdebatten. Saxat ur SvD:
- Hans [kungens] uppfattning delas av många. Jag tycker det var bra att han sade vad han tycker i frågan.
Karl Gustav Abramsson, som kommer från Vilhelmina i Västerbotten, tycker själv att licensjakt på varg borde införas. (...) Men många menar ju att kungen ska hålla sig från känsliga politiska frågor.
– Jag ser inte detta som en politisk fråga. Kungen har sagt det här i egenskap av
jägare och bygger det på initierad information som han har fått av andra jägare.
För det första: att en åsikt "delas av många" är inget skäl för kungen att uttala sig. Kungen skall hålla sig till att representera riksdagen, samt Världsnaturfonden där han är frontfigur. Båda tycker annorlunda.
För det andra: Om detta inte är en politisk fråga så vet jag inte vad som är. RovdjursPOLITIK kallas det. Riksdagen stiftar LAGAR om rovdjursförvaltning.
För det tredje: Kungen talar ALDRIG i annan egenskap än den av landets monark. Han är kung när han vaknar, kung när han borstar tänderna, kung när han snyter sig och kung när han är ute på älgjakt. Det är det som skiljer kungakronan från andra jobb.

torsdag, oktober 16, 2008

2 nu, 7 nästa år, sen exploderar det! (Knugen förklarar hur bra det kommer att gå för vargen)

Kungen är mitt uppe i en trevlig jakt med lillprinsen och, låt oss anta, ett ganska stort följe grevar, baroner, SÄPO-folk och så några bönder i drevkedjan. Det är lika osmakligt som vanligt, men uthärdligt så länge han inte försöker blanda sig i nån sorts debatt.

Den här gången var det vargarna det handlade om. Enligt kungens egen teori (i Rapport 16/10) förökar sig vilda djur så effektivt att populationen växer explosionsartat per automatik.

"Det är bara att räkna: det är två nu, det blir då sju nästa år (...) och sen exploderar det."

Då är det ju enkelt att räkna ut att hela Sverige kommer att översvämmas av dreglande bebisätande bestar inom några år.

Jag bara undrar: har den här mannen tagit sin jägarexamen? Då borde han ju ha en vag idé om ekologi. Verkligheten för vargstammen består i själva verket av tjuvjakt, trafikdöd, inavel och ett otal andra allvarliga hot mot artens överlevnad. Det är därför det efter de 30 år vargen funnits i Sverige inte blivit fler än 130 vargar (2005/2006), vilket inte ens når upp till riksdagens etappmål (som alltså inte har något att göra med när stammen tål jakt). Tillväxttakten i stammen har halverats under 2000-talet. Vargen är per definition akut hotad.

Kungen, som påstås vara naturvän, är på detta område skamligt okunnig, och spär på den redan väl utbredda "gräv-och-håll-käft" attityden. Jag föreslår att vår monark i framtiden ligger lågt med sin biologiska okunskap. Eller helt enkelt litar på den riksdag som beslutat att målsättningen för vargstammen är att den skall kunna sprida sig på naturlig väg.

onsdag, oktober 15, 2008

Ta bort bilskatten!

Oj då. Vad skriver jag? En miljöpartist som vill ta bort bilskatten? Rubriken kan låta tillspetsad, men är faktiskt helt allvarligt menad.

Idag kör många bil i onödan. Den enkla ekonomiska förklaringen är att bilen dras med stora fasta kostnader men relativt små rörliga. Det lönar sig alltså inte att ta bussen, för bensinen kostar mindre än bussbiljetten, och skatt och försäkring får jag betala även om bilen står i garaget.

En fullt rimlig åtgärd vore alltså att slopa hela bilskatten, men att överföra hela detta skattetryck på bränslet. (Ok, killen är miljöpartist trots allt...) Då blir det förstås billigare att skaffa en bil att ha stående, men ekonomiskt intressant att utnyttja andra resesätt när det är möjligt.

Invändningen är förstås att vi inte vill göra så att fler skaffar bil. Fler bilar leder väl till ett mer bilburet samhälle? Nja. Ingen kommer att undgå att känna till att det kostar desto mer att köra bilen, och den rationella medborgaren kommer att tänka sig för lika mycket inför bilköpet. Dessutom tror jag att folk som känner behovet kommer att köpa bil oavsett bilskatt. Prislappen i affären avgör, inte de eventuella små tilläggen som smyger sig in i kalkylen. Dom är vi bra på att ignorera.

Det fina i kråksången är att jag tror att detta skulle kunna vara politiskt gångbart:
  • Det skulle minska användningen av bränsleslukande bilar och gynna alternativen, utan att hindra någon från att skaffa bil.
  • Det går lätt att argumentera för att samhällets kostnader för biltrafik (miljöförstöring, vägslitage, olyckor, renhållning, osv) är ganska linjärt kopplat till antalet körda mil.
  • Det totala skattetrycket på bilisterna förblir detsamma (bäva månde billobbyn!)
  • Vi ökar individens frihet! Du får möjlighet att minska dina kostnader genom att köra mindre eller med snålare bil!

Föräldrar och akvariefiskeffekten

En bekant fick barn. Välutbildad, man, chef, antagligen en bra lön. Bor i lägenhet.
- Ska du va hemma nåt i höst då? frågar jag.
- Nej, herregud, det har vi inte råd med.
Jag baxnade. Men det är troligen helt rationellt, och symtomatiskt på en bristfällig föräldraförsäkring.

Om vi har en man med 50 000 i lön och en kvinna med 25000, och de ska fördela föräldrapenningen kortsiktigt rationellt, så finns det bara en faktor att väga in. Hur stor blir inkomstförsämringen under föräldratiden beroende på vem som är hemma? Självklart skall då den som har en inkomst långt över inkomsttaket fortsätta jobba. (Skillnaden blir dock betydligt mindre än många tycks tro, men det är en annan historia.)

Det finns naturligtvis mer att ta hänsyn till, lika rationellt, men mer långsiktigt. Hur påverkas karriären för respektive förälder? Hur påverkas jämställdheten i förhållandet? Hur påverkas relationen till barnen? Hur påverkas förhållandet, när den ena torkar kräk hela dagarna och den andra sitter på viktiga sammanträden? Hur påverkas arbetsplatsen?

Men i (det förhoppningsvis gemensamma) beslutet om hur tiden hemma skall fördelas handlar det ofta bara om pengafrågan. Dels för att man som nybliven förälder omöjligen kan föreställa sig vilket arbete det är att ta hand om barn och hem, och således kommer att underskatta "kostnaden" för den hemmavarande. ("Äsch, jag tycker det är så mysigt med vår lille bebis så jag VILL vara hemma!"). Dels för att man som enskild individ sällan ser det systematiska i sitt beteende. ("Vi är jättejämställda, men vi behöver pengarna, och han har så svårt att vara borta från jobbet.") Men kanske framförallt därför att det omedelbara behovet av pengar är det som lyser starkast. ("Visst, jag kan vara hemma några månader, men då får vi skjuta på semesterresan/nya köket/bilköpet.")

Jag kallar det akvariefiskeffekten, och den går att se överallt i samhället. Ni vet, guldfiskar äter ihjäl sig om man matar dem för mycket. Den kortsiktiga reflexen att äta maximalt är starkare än det långsiktiga behovet av att överleva. Människor är på många sätt likadana. Vi tar beslut utifrån omedelbara behov och belöningar. Vi kan inte, och kan inte förväntas, prioritera vare sig vårt eget långsiktigt bästa eller samhällets.

Därför behövs en kvotering av föräldradagarna. Det är bäst för individerna (fast de sällan ser det själva) och det är bäst för samhället, att män och kvinnor tar samma plats hemma och samma plats i arbetslivet. För de som viftar med ordet "frihet" och menar att det bör vara upp till varje familj säger jag bara: föräldrapenning är ett generöst och ytterst kostsamt bidrag (nära 30 miljarder). Bidraget finansieras av staten och kan således rimligen kopplas till villkor som gynnar hela samhället. Och friheten består förstås. Den som vill kan naturligtvis låta bli att ta ut sin hälft av föräldrapenningen.

Borgarna slänger istället fram "jämställdhetsbonus" som alternativ, men det är ju på det hela taget samma sak- en kvotering light. Den som delar mer jämt får mer pengar. Skillnaden är den att i jämställdhetsbonusen kommer pengarna långt efter att de behövdes (alltså i efterhand, då man vet vem som tog vilka dagar). Det är inget fel med jämställdhetsbonus förutom att det är ett för svagt instrument för att verkligen påverka jämställdheten.

onsdag, oktober 08, 2008

Banker - varför finns dom?

Den pågående finanskrisen väcker tankar. Banker är tvetydiga företeelser. Å ena sidan hårt konkurrerande företag på en marknad i ständig gungning. Å andra sidan trygghetsskapande institutioner som vaktar våra besparingar och möjliggör för oss att äga våra hem.

Å ena sidan den råa kapitalismens flaggskepp. Å andra sidan hörnstenar i själva samhällsbygget.

Det är denna dualitet som vi ser braka samman just nu. Banker och låneinstitut har blivit så viktiga delar av samhället att konkurs är otänkbart. Stater blir tvungna att stå för insättningsgarantier, krispaket, och så vidare.

Någonstans måste vi välja. Antingen är en verksamhet lämpad för privat ägande, eller så är den en så viktig samhällsfunktion att den skall drivas av staten. För att passa för privat ägande måste det finnas sund konkurrens, en mångfald av aktörer och en förståelse för att man kan gå i konkurs. De risker man tar måste man stå för, och ta betalt för.

En verksamhet som inte får gå i konkurs med mindre än att själva samhället rasar samman ska naturligtvis inte vara privatägd. Pengar är samhällets blodomlopp. Kanske ska staten driva en större del av den finansiella sektorn?

Hellre gift i nappflaskan än gift i luften

Gift i nappflaskan? Nyligen gick larmet att ungarnas plastnappflaskor kan avge giftiga ämnen. Detta får genast stor uppmärksamhet.

Självklart är det inte ok att barnen får i sig farliga kemikalier i vällingen. Samtidigt kan jag konstatera att jag, och mina två små barn, andas Sveriges sämsta luft. Längs E20 mellan Partille och Göteborg ligger ett gult inversionslock dag efter dag. Tog en promenad i Utby häromdagen, tvärsöver motorvägen, och det luktade rentav illa av avgaser långt frampå förmiddagen då vinden äntligen började fläkta bort skiten. Då återstod det otroligt högljudda vägbullret som ligger som en matta över den delen av stan dygnet runt.

Göteborg misslyckas att nå luftkvalitetsmålen år efter år. Människor dör redan idag av den usla luften. Hur våra bebisar kommer att må som vuxna, efter att ha vuxit upp med sån skit i lungorna, återstår att se. När ska Göteborg börja ta sina egna gränsvärden på allvar?