onsdag, oktober 21, 2015

Varför ny teknik inte kommer att rädda klimatet

Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka mer eller mindre linjärt, likaså atmosfärens CO2 innehåll. Prognosen för 2015 är ytterligare några procents ökning. Avståndet till hållbara nivåer växer stadigt. Frälsningen många hoppas på är teknikutveckling. Men kommer detta att räcka, eller är det bara en våt dröm? Jag vill här visa att nya uppfinningar inte kommer att rädda klimatet.

Ny teknik vet vi givetvis inget om. Men vi vet en del om vad som krävs för att möta klimatkrisen, och vi vet en del om de drivkrafter som får teknologi att bli framgångsrik. Låt oss se på vad som skulle krävas av en hypotetisk ny teknik för att stoppa klimatkrisen.

  1. Den behöver vara så kraftfull att den minskar de totala utsläppen, även om en växande global medelklass ökar sin konsumtion.
  2. Den måste kunna möjliggöra fortsatt levnadsstandard på samma eller högre nivå än idag. 
  3. Den behöver vara så överlägsen dagens teknik att spridningen kan bli global mycket snabbt. 
  4. Eftersom utsläppskällorna är så olika (köttproduktion, transporter, industri, uppvärmning, markanvändning) så krävs det troligen många separata uppfinningar.
Låt oss bryta ner dessa punkter något. Dagens bilar kör ungefär tre gånger längre på en liter bränsle än 1975 års modeller. Ändå ökar de totala utsläppen från bilismen (och oljeproduktionen ökar konstant). Varför? Därför att allt fler har råd med bil, och råd att åka fler mil. Den globala medelklassen växer, medan god bränsleekonomi gör bilen ännu mer attraktiv för fler. Om vi ser till jorden idag så är det bara 15% av befolkningen som lever på mer än 20 USD per dag. Det finns alltså flera miljarder människor som är potentiella framtida bilägare, om den ekonomiska utvecklingen fortsätter. Samtidigt prognosticeras att jordens befolkning kommer att öka med ett par miljarder människor.
Det är detta vi måste förhålla oss till, särskilt om vi menar att fortsatt ekonomisk utveckling ska vara en del av lösningen. Ekonomisk utveckling betyder å ena sidan resurser för innovation och förnyelse men det betyder framför allt ökad konsumtion. Fler bilar. Mer semesterresor. Mer kött. För väldigt, väldigt många människor.
http://www.statista.com/statistics/233743/vehicle-sales-in-china/

En ny teknik för bilar måste alltså ge inte bara en gradvis effektivisering av bränsleförbrukning, utan ett paradigmskifte helt bort från fossila bränslen. Annars kommer den totala konsumtionen att uppväga vinster i effektivisering. Alternativt behöver tekniken göra privatbilism obsolet (eller göra resor överflödiga helt och hållet). 
En total övergång till kollektivtrafik tycks lika osannolik som att vi i närtid uppfinner teleportering.
Egentligen har vi inget teknologiskt problem. Det är ju på sätt och vis de senaste hundra årens teknikutveckling som försatt oss i knipan. Nollutsläpp kan vi i teorin åstadkomma genom att stoppa hjulen. Men detta är givetvis varken politiskt eller moraliskt gångbart. En plan för klimatet som berövar den rika världen semesterresor och god mat, och som fråntar de växande ekonomierna samma möjligheter, kommer i praktiken inte att kunna ta fart. 

Vi ser problemet när det gäller elbilar. Vi har fantastiska elbilar idag. Men konsumenterna accepterar inte att betala 300,000 för en bil som klarar en fjärdedel av räckvidden hos en konventionell bil. Man vill ha en bil som är lika snabb, bekväm, billig och med god räckvidd som dagens bil. OCH som är klimatneutral. En ny teknik behöver vara kommersiellt överlägsen det gamla, inte bara teknologiskt. Likt en iPhone måste den vara så paketerad att den kan köpas av vem som helst. Statliga eller globala kravsystem kanske kan tvinga fram lösningar, men troligen inte lika snabbt som kommersiella krafter.
I Sverige har vi som mål att sänka utsläppen till 40% lägre än 1990 års nivåer inom 4 år. Idag ligger vi 15% över 1990 års siffror. Globalt är glappet mycket större. 
Det är ont om tid. En ny teknik måste alltså vara globalt spridd och ha full effekt inom några år. Men vår bilpark har en livstid på decennier. Ett nytt kärnkraftverk eller nytt transportsystem tar 10-15 år att bygga. Att bryta matvanor och minska på köttätandet radikalt kanske kräver generationer. Produktion och distributionsformer för nya bränslen måste byggas upp över hela världen, även länder med mycket lägre teknologibas och fattigare befolkning.

Det enda sättet att uppnå detta vore med så revolutionerande teknik att den rent kommersiellt slår ut fossilbränslen nästan omedelbart. En teknik som gör energi billigare än produktionskostnaden för kol och olja, dvs så billig att det inte lönar sig att ta upp fossila bärnslen ur marken. Detta skulle kunna vara billig, enkel, mobil fusionskraft - något science-fictionförfattare brukar drömma om. Det har vi kanske en dag. Men det finns inget som tyder på att vi har ens fungerande prototyper inom i min livstid.
Även med fungerande fusionskraft  - utvecklad och installerad imorgon - är inte problemet löst. Vi skulle givetvis kunna stänga alla kol- och oljekraftverk. Men dessa står bara för en del av utsläppen.
Vi har då fortfarande bilismen, flyget, maten, byggsektorn, markanvändningen, och allt annat att lösa. Möjligen skulle tillgång till extremt billig energi (om fusionskraft skulle bli billig) kunna innebära att vi kunde använda energi för att binda koldioxid direkt från atmosfären. Men återigen - det kräver ytterligare innovation och spridning av tekniken.

Ett sätt att få global spridning på teknik är om staterna kräver det. I teorin skulle staterna kunna förbjuda fossila bränslen, och därmed troligen tvinga fram fungerande alternativ snabbare. I teorin. I verkligheten skulle det döda hela världsekonomin, men långt dessförinnan skulle projektet gå i stå eftersom det skulle ignoreras av länder som antingen producerar eller importerar stora mängder bränsle. Mer realistiskt skulle kunna vara en global, gradvis höjd koldioxidskatt. Men hur gör man det? Vi har inte ens en modell för det, och med vikande ekonomier är nya skatter det sista många länder önskar sig. Och det skulle ta tid.

En kort sammanfattning: ny revolutionerande teknik är en okänd parameter som vi kan hoppas på, men inte räkna med. Möjligen kan vi höja innovationstempot genom satsningar inom utbildning, forskning och produktutveckling. Ny teknik tar tid att sprida. Intressanta tekniker finns redan men har inte tillräcklig effekt därför att kol och olja är så billigt, och därför att världens befolkning växer och ökar sin konsumtion per capita. Ny teknik behövs på flera områden parallellt eftersom utsläppskällorna är många. Det är svårt att se en enskild uppfinning som skulle lösa klimatkrisen.
Inget av detta säger att vi inte behöver ny teknik. Men den kommer inte att uppstå av sig själv, spridas snabbt nog, eller räcka hela vägen. 

måndag, september 07, 2015

Har fattiga länder rätt till samma fossila utsläpp som vi?

Jag möter ofta ett argument som lyder ungefär så här: "Vi kan inte kräva av fattiga länder att de ska begränsa sina koldioxidutsläpp, eftersom rika länder har högre utsläpp och är ansvariga för historiska utsläpp. De som har det sämst ställt har rätt till vår levnadsstandard."

Jag har svårt att svälja detta resonemang, av följande skäl:
De fattigaste har rätt till ekonomisk utveckling, men inte till priset av global miljöförstöring. 
Om vårt klimatsystem är nära kollaps, så kan inte fattiga människors rätt till en egen bensindriven bil väga tyngre än behovet att rädda planeten. Dessutom är det de fattiga länderna som kommer att drabbas hårdast av uppvärmningen, då de har mindre resurser att möta ett förändrat klimat. Så det finns ett egenintresse, om man förmår se längre än en mandatperiod.

Motargumentet skulle kunna vara att ekonomisk utveckling skapar resurser för att klara framtida utmaningar. Det är säkert sant. Men inte om utvecklingen i sig förvärrar problemen, och definitivt inte om den ekonomiska utvecklingen inte skapar ett gemensamt kapital. Att ett fåtal privatpersoner eller företag blir väldigt rika ser ut som ekonomisk utveckling, men ger inte landet större möjligheter att möta en klimatkatastrof,

Givetvis har den rikare delen av världen ett enormt ansvar att minska sina utsläpp, och att dela med sig av teknik som möjliggör energiförsörjning utan koldioxidutsläpp. Men det kan inte vara fritt fram att bygga kolkraftverk i fattiga länder bara för att de av någon sorts kortsiktiga moraliska skäl måste få begå samma misstag som industriländerna. Två fel gör inte en rätt. Varje extra ton koldioxid är ett steg närmare okontrollerade klimatförändringar, vem som än eldar.
De viktigaste behoven för fattiga människor går att uppnå utan kol och olja.
Det fina är att det är fullt möjligt att åstadkomma utveckling utan att elda kol. Detta beror dels på att de viktigaste parametrarna för ett folks välmående - hälsa, utbildning, rättvisa, osv - inte behöver kosta energi. Inte ens pengar. Hans Rosling, bland annat, har visat på hur folkhälsoutveckling oftast föregår ekonomisk utveckling. Folk får det bättre, sedan blir de rikare.
Men låt oss tänka ännu mer offensivt: Mindre utvecklade länder har en unik chans att bygga smarta energisystem från scratch.
Länder som ännu inte fastnat i fossilfällan, det vill säga grävt ner sig i en infrastruktur av kraftverk, raffinaderier, motorvägar, bilfabriker och mackar, har en chans att lägga sig i internationell framkant när det gäller alternativ teknik, genom att göra sig själva till prototypländer för utvecklingen. Kina skulle kunna vara världsledande på vindkraft (elcyklar är de redan grymma på). Nigeria skulle kunna bygga världens bästa solceller. Etiopien skulle kunna utveckla de smartaste byggnaderna för varma klimat. Mocambique skulle kunna ha det mest sofistikerade tågsystemet.

Genom att skapa egna Apollo-program, och göra storskaliga nationella satsningar skulle de kunna attrahera internationellt kapital och know-how, och även bygga viktig nationell stolthet. Det de fattigare länderna kan bygga på är vår erfarenhet om vad som inte funkat, och vår kunskap om nya tekniker. Istället för att svansa efter västvärlden och begå samma misstag (och bygga samma skitiga städer, motorvägar och kolkraftverk) skulle de kunna lägga sig i frontlinjen och bryta mönstret av att gå i västs destruktiva fotspår.

torsdag, december 04, 2014

Öga för öga i Sveriges riksdag

Det är fullt av dem nu på sociala medier. Mina borgerliga vänner delar dem glatt: de där länkarna till artiklar om hur Miljöpartiet minsann vägrade samarbete 2010; de där citaten av Margareta Andersson om hur det minsann inte var oppositionens jobb att regera; alla de där påminnelserna om att de röd-gröna är lika goda kålsupare.
Det känns olustigt på nåt vis att det är där vi är, i ett civiliserat, homogent land med hög utbildningsnivå. Att en oförrätt som begicks av någon för fyra eller åtta år sedan fortfarande kan vara skäl att begå exakt samma oförrätt tillbaka nu. Öga för öga. Det känns ganska medeltida.
Givetvis skulle jag kunna peka på skillnader mellan nu och då. På att Miljöpartiet framgångsrikt samarbetade med en Alliansregering i flyktingfrågan. På att Alliansen aldrig fick sin budget fälld (nåja, de förlorade en strid om en del av sin budget vid ett tillfälle*).

Men framför allt skulle jag peka på att vi idag har 13% flyktingfientliga högerextrema i riksdagen. Ett parti med tydliga nazistiska rötter hotar att fälla alla regeringar som inte går deras ärenden. Då är det varje partis och varje riksdagsmans förbannade skyldighet att sätta vår demokrati och våra fundamentala värden före politisk intrig och hämndlystnad.

*Dagens efter detta skrev läser jag följande i Göteborgsposten: "Alliansledarna krävde vid tisdagens blixtinkallade möte med Socialdemokraterna att statsminister Stefan Löfven (S) skulle erkänna att det var fel att bryta ut en del ur budgeten vid budgetomröstningen förra året. Dessutom krävde partiledarna en ursäkt.
-Men det vägrade han att göra, säger Centerledaren Annie Lööf till Expressen."
Detta bekräftar å det tydligaste min tes om att mycket av denna veckas utspel handlar om "tít for tat" och inte landets väl.

onsdag, september 10, 2014

Handlar folkomröstningen om Västlänken?

På söndag är det folkomröstning. Eftersom jag bland vänner och bekanta då och då stöter på uttalanden i stil med "Jag är för trängselskatt, men jag röstar nej för jag gillar inte Västlänken" så tänkte jag förklara lite om vad som pågår, och hur förödande det är för en demokratisk process när en omröstning kidnappas på detta sätt.

När Vägvalet bildades och GT drog igång sin namninsamling för folkomröstning fanns det bara en fråga: trängselskatten. Man hade ett bra opinionsläge. Trängselskatten var oprövad och oroande för många. Men sedan vände det. Trängselskatten fungerade, och Göteborgarna såg fördelarna. Backaborna kommer få sitt undantag och utlänningar kommer att få betala. Vid senaste mätningen för några veckor sedan hade ja-sidan ett solitt försprång. 

Då seglade Västlänken upp på scenen. Visserligen hade den kritiserats i många år av olika privatpersoner som ansåg sig ha bättre kunskap än Trafikverket, och som lanserade olika egna lösningar. Dessa mer eller mindre amatörmässiga förslag hade emellertid i de flesta fall redan utretts och avfärdats flera år tidigare. Men så på sensommaren hände det något. I en flod av debattartiklar i Göteborgsposten, och en hetsig kampanj i GT, började Västlänken svartmålas. Nej-sidan såg här en möjlighet: att koppla ihop två frågor som i verkligheten har endast ett vagt samband. Det gällde att få folks skepsis kring Västlänken att kladda ner idén om trängselskatten.

Här måste man vara tydlig: trängselskatten är en liten del av finansieringen av ett paket som består av mycket mer än Västlänken. Den årliga intäkten från trängselskatten är just nu under en miljard. Västsvenska paketet kostar ca 34 miljarder, varav en tredjedel finansieras via trängselskatten. En annan stor intäktskälla är statliga medel. Västlänken kostar ca 20 miljarder. Att i detta läge försöka upprätta ett direkt samband mellan intäkter från trängselskatt och den specifika utgiften Västlänken är falskt och förvirrande för väljarna. Försvinner 14 miljarder på intäktssidan så kan konsekvenserna bli många och allvarliga - inte bara en stoppad station i Haga. 

För Nej-sidan är detta ointressant. Kampanjen är smart och kommer troligen visa sig fungera. Mitt förhandstips är att det kommer att ge nej-sidan 5 procentenheter ytterligare röster, för att landa på 43%.  En sak kan vi vara säkra på: vid ett Nej i omröstningen kommer Vägvalet att hävda att Göteborgarna röstat nej till västlänken OCH trängselskatt. Vid ett Ja kommer man visserligen att respektera resultatet (det säger åtminstone Theo Papaioannou just nu). Men man kommer att fortsätta att arbeta mot Västlänken, alltså inte respektera utfallet om man får tro deras eget påstående att omröstningen i deras värld handlar om Västlänken. 

Problemet för Papaioannou är att det börjar bita honon i svansen. Göteborgs etablerade politiker är inte dumma. De ser naturligtvis precis som jag vad som pågår och inser att legitimiteten i folkomröstningen minskar. Vad betyder det? Jo, ett Ja kan (och bör) att tolkas som ett Ja. Ett svagt Nej (ingen tror just nu på jordskred åt ett Nej) kan bortförklaras med att det förekommit en massiv och förvirrande kampanj som egentligen handlat om Västlänken. Hur kan dom göra så? Jo, för folkomröstningar är rådgivande.

Sådana här politiska tolkningar av ett valresultat där frågan på valsedeln är tydlig och enkel är inte trevliga. Men så har Vägvalet bäddat och så lär man få ligga. Det enda vi som väljare kan göra är att läsa vad som står på valsedeln och svara på den enkla frågan: Anser du att trängselskatten skall fortsätta i Göteborg efter valet 2014?



lördag, september 06, 2014

Klimatförnekeri i Göteborgs kommunfullmäktige

Att Vägvalet vände sig till bilister i villaförorten visste vi. Att partiledaren Theo Papaioannou hyste tendenser till klimatförnekelse var nytt i alla fall för mig. Och skrämmande. Så här sa han i kommunfullmäktiges debatt om klimatstrategiskt program 4 september. (Se själv klippet, det jag citerar ligger ca 3:05 in).
"En annan strategi är att man ska utbilda en ny generation klimatsmarta göteborgare. Att utbilda låter väldigt bra men när man synar strategin så finns det en dold agenda genom att påverka barn redan i skolan vad dom ska tro."
Det handlar inte om att tro. Skolans utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Forskningen kring klimatförändringar är långt skriden. Det finns idag inget tvivel från vetenskapligt håll om att det blir varmare på jorden, och att det beror på mänskliga utsläpp. Det är skolans skyldighet att förmedla vad forskningen visar. Förhoppningsvis ska barnen "tro" på detta, liksom de bör "tro" på gravitation eller att planeterna kretsar kring solen. Men Papaioannou går längre:
"Religionsfrihet är något som idag är en stark rättighet i Sverige men vad är då skillnaden när det kommer till klimatuppfattning? Gränsen är hårfin mellan manipulation och att låta någon skaffa sig en egen uppfattning."
Religionsfrihet? Jämställer han religion med klimatforskning? Möjligen kan vissa sammanslutningar av förnekare, tex The Climate Scam, liknas vid religiösa fanatiker i sitt allmänna förnekande av observerbar verklighet. "Klimatuppfattning"? Det handlar inte om uppfattning utan om kunskap. Man kan ha vilken uppfattning man vill, men varmare blir det.

Allt detta sätter folkomröstningens nej-sidas förvirrade tal om att Västlänken är ett klimatproblem i nytt ljus. De tror tydligen att klimatfrågan fortfarande är något som alla kan tycka vad de vill om. Och då kan man också slänga sig med påhittade siffror.

(Som ett litet tillägg: det finns väldigt mycket som forskarna är oense om i klimatfrågan. Det handlar om hur man skall tolka historiska data, vilka modeller som är bäst för prognosticering, hur feedback-looparna ser ut i systemet, osv. Dessa meningsskiljaktigheter får gärna skolan ta upp, särskilt på gymnasienivå. Men det handlar inte om huruvida klimatförändringar finns eller om människor orsakar dem.)

onsdag, september 03, 2014

Om byggkaos och lera

En liten reflektion kring den kritik av Västlänken som rör det faktum att det kommer att grävas, gjutas och köras lastbil i stan. Here's news for you: detta är nödvändigt när man bygger i en stad. Städer utvecklas. Omvärlden utvecklas. Den stad som inte tillåter byggen av ny infrastruktur riskerar att snabbt bli ett bakvatten.

Medierna lyfter gärna grävandet kring Liseberg. Detta sker som just en anpassning efter Lisebergs behov, är förhandlat med Liseberg, och Liseberg får rejält med ersättning. Mer om detta på Trafikverkets hemsida. Men Liseberg är älskat av alla, och alla rykten om att det drabbas får snabb spridning.

Klimatpåverkan vid bygget är en återkommande fråga, tyvärr späckad med missförstånd och hemmasnickrade beräkningar. Sanningen är att byggtidens utsläpp av 241000 ton med stor marginal kompenseras av överflytt av både persontrafik och gods till tåg. Över en sextioårsperiod är vinsten troligen femfaldig. GTs sjabbel med miniräknaren i denna fråga är pinsam. Läs gärna bloggen Ekologistas svar på det de skrivit. Det är mördande.

Slutligen saknar jag kritik av Marieholstunneln och nya Göta älvbron när det gäller byggkaos, utsläpp och rivningar. Av något skäl är det just kollektivtrafik som får pensionerade teknologer att se rött. Byggs det för bilar så är allt förlåtet.


måndag, september 01, 2014

Nej-sidans bästa argument - och varför de inte håller

Det är inte alltid lätt att identifiera varför nej-sidan säger nej. Argumenten skiftar vecka för vecka, och dyker upp från oväntade håll. Några är bättre, andra sämre. Jag har här bemött Nej-bloggens 14 anledningar att rösta Nej i folkomröstningen.
1. Trängselskatten är orättvis. Den drabbar vissa bilister beroende på var man råkar bo och arbeta i förhållande till var tullstationerna står, medan andra slipper helt undan. Utlandsregistrerade bilar betalar ingen trängselskatt.
Bor man strax utanför zonen och jobbar strax innanför så kan skatten tyckas orättvis. Då har man å andra sidan troligen goda möjligheter att ta sig till jobbet på annat sätt - med cykel eller buss. Trängselskatten tas ut av de som använder det tungt belastade vägnätet när flest vill ha tillgång till det. På så vis är det snarast rättvist. Den som inte kör bil kl 8 varje vardagsmorgon skall givetvis inte behöva vara med och betala för breddade motorvägar. Och den som bor nära motorvägarna ska så klart inte behöva drabbas av dålig luft. Trängselskatt för utländska bilar är snart här, troligen från årsskiftet. Och Backa har fått sitt undantag.
2. Det finns ingen rimlig anledning till varför invånare i Göteborg med omnejd ska betala mer i skatt än andra skattebetalare i Sverige.
Jo, det finns det. I storstadsområdena tjänar man bättre, samtidigt som marken är mer värdefull och luften är sämre. Om man vill resa med bil på eftertraktade tider i en storstad så är det rättvist att man betalar för sig. Skatten är för övrigt densamma varifrån du än kommer.
3. Folkomröstningen är din sista chans att berätta för politikerna vad du tycker. Du lär inte bli tillfrågad igen.
Sant, du lär inte bli tillfrågad igen. Du har förhoppningsvis varit med och påverkat under två tidigare val och mandatperioder. Nu får du dessutom rösta om frågan. Kanske är det rimligt att vi går vidare nu?
4. Trängselskatten slår mycket hårdare mot bilister med lägre inkomster än mot höginkomsttagare. Det är de sämst ställda bilisterna som får ge upp bilen.
Ja och nej. Notera formuleringen "de sämst ställda bilisterna". Den som har det dåligt ställt ekonomiskt men är helt beroende av bil, ja, denne drabbas. Men av dessa torde det vara få som inte har något som helst alternativ. Och dessa är inte de som har de sämst. De sämst ställda Göteborgarna - de som oftast saknar bil - gynnas av trängselskatten. Liksom de allra flesta bilister, eftersom de får kortare restider och dessutom nya broar och tunnlar. Höginkomsttagare betalar redan idag mer i trängselskatt än andra, eftersom de i snitt kör mer. Men att det är roligare att vara rik än fattig - ja det är sant, men det är något som vi bearbetar med andra system än trängselskatten.
5. Trängselskatten påstås ha som mål att både minska trafiken och att finansiera infrastruktur. Dessa mål är dock oförenliga. Minskar trafiken för mycket, saknas det pengar till att bygga. Då måste trängselskatten höjas ytterligare trots att trängseln då redan minskat.
Detta har nej-sidan fått om bakfoten. Skulle trafiken mot förmodan minska så mycket att intäkterna sviktar - ja då kommer man givetvis inte att höja skatten utan sänka den. På så vis ökar man intäkterna igen. Basal ekonomi.
6. Om du anser att det Västsvenska paketets absolut största projekt, tågtunneln till Haga (Västlänken), inte bör byggas ska du rösta Nej. Enda chansen att stoppa Västlänken i detta skede är att strypa finansieringen och därigenom tvinga partierna till nya förhandlingar.
Detta är ologiskt. Om omröstningen hade handlat om Västlänken så hade jag här förklarat alla fördelarna med det projektet. Men nu handlar det om trängselskatten. Trängselskatten finansierar inte specifikt Västlänken, utan en rad projekt, däribland Marieholmstunneln och en ny bro över älven - allt avsett för biltrafik. Vill man inte ha något av detta, då bör man så klart rösta nej. Men då tackar man nej till många miljarder i statligt stöd. Man kastar mer än ett decennium av planering och förhandling i sjön. Utan att ha ens en vag idé om hur man ska klara Göteborgs utveckling de kommande 50 åren. Hur Göteborg ensamt skulle finansiera ens en liten del av det som ingår i Västsvenska paketet står skrivet i stjärnorna. Eller hur tänkte Nej-sidan ta sig över älven utan älvförbindelser?
7. Trängselskatten kommer att höjas med cirka 22 procent redan 1 januari 2015. Inflationen är för närvarande nära noll i Sverige. I Stockholm planeras trängselskatten höjas med 50 – 75 procent för man behöver ta in mer pengar i skatt. Det finns inget som tyder på att trängselskatten inte blir permanent om den inte stoppas nu.
Jag kan inte se hur detta spelar någon roll. Själva poängen med trängselskatten som system är att den är reglerbar. Den tekniska lösningen är på plats - det är upp till våra folkvalda att använda detta till att reglera trafiken och flytta resurser till mer miljövänliga alternativ.
8. Trängselskatten förbättrar inte miljön i mätbara termer och räddar definitivt inte klimatet. I Göteborgsregionen finns cirka 0,05 procent av världens fordonsbestånd. En minskning av biltrafiken med exempelvis 10 procent ger i så fall minskade  utsläpp med knappt mätbara 0,005 procent. Utsläppen kan minskas mycket effektivare med andra åtgärder (samåkning) och teknikväxling (el-, hybrid, vätgasdrivna bilar). 
Detta är ett av de vidrigaste argumenten som man kan stöta på, inte för att det är klokt, utan för att det är så försåtligt och så enormt dumt. Med samma resonemang skulle vi kunna undanta i princip vilken stor utsläppskälla som helst, eftersom ingen enskild källa står för en särskilt stor del av utsläppen. En analogi vore att undanta alla 41-åriga män som äger två katter och en Ford från inkomstskatt - vi är ju så få att vårt bidrag till skatteintäkter är försumbart. Motargumentet är precis detsamma som Nej-sidan så gärna slänger sig med i andra sammanhang: rättvisa. Om inte vi gör det, hur ska vi då begära av någon stad i världen att minska sina utsläpp? (Elbilar? Gärna! Teknikväxling är dessvärre inget som politiker kan beordra.)
9. Sveriges bilister betalar varje år in cirka 60-80 miljarder i olika skatter till statskassan. Lägg därtill moms på drivmedel med mera och vi närmar oss 100 miljarder/år. Trängselskatten i Göteborg är tänkt att ge cirka en miljard extra per år, i sammanhanget alltså en mycket blygsam summa som man dessutom inte uppnår (2013 gav den 200 miljoner lägre). Statskassan står alltså inte och faller med trängselskatten. Som jämförelse skulle en mindre höjning av bensinskatten ge betydligt större skatteintäkter.
En höjning av bränsleskatten är en utmärkt idé, och jag hoppas Vägvalet kommer att stödja en sådan. Men den ger ingen reglering av biltrafik i tid och rum som trängselskatten. Trängselskatten är till för att styra trafik bort från de trängsta stråken vid de tider då de är mest beslastade.
10. Nästan en femtedel av trängselskatten försvinner i administration. För varje tusenlapp du betalar i trängselskatt får staten alltså bara lite över 800 kronor. Under 25 år försvinner cirka 6-7 miljarder till ingen nytta, pengar som kunde använts till att förbättra för trafikanterna.
Om någon kan förklara hur man utan någon som helst administration kan dra in flera hundra miljoner om året till statskassan, så hojta till. De pengar som "försvinner" kan för övrigt inte användas till något annat, eftersom de bara finns till tack vare trängselskatten.
11. Det Västsvenska paketet måste omförhandlas till ett mindre, mer hanterbart paket. Det är principiellt fel att binda upp framtida politiska majoriteter av beslut som togs för flera mandatperioder sedan. 
Långsiktiga lösningar kräver att man binder sig. Det går inte att ägna sig åt stadsutveckling med kortare perspektiv än 25 år. Gjorde vi det så skulle vi få dutta lite här och där med småprojekt, medan utvecklingen runt om kring oss sprang iväg.
12. Trängselskatten ska enligt regerings utspel i Almedalen 2014 bekosta utbyggnad av höghastighetståg mellan Sveriges tre största städer. Kostnad: 140 miljarder kronor. Trängselskatten måste stoppas nu, annars ska den räcka till allt i framtiden.
Här gick det undan. I punkten ovanför argumenterar man MOT att "binda framtida politiska majoriteter", nu är det plötsligt fel att vara flexibel. Om, och jag säger om, våra folkvalda i framtiden vill använda skatten till något annat än det den idag är tänkt till, så är det ju beslut som de tar för att vi valt dem. Det gäller för övrigt alla våra skatter. De kan höjas, sänkas eller tas bort av framtida majoriteter, och användas till det som anses viktigast då. Personligen tycker jag att höghastighetståg är något bra.
13. Trängselskatten är en felkonstruktion, ett tankefel från första början. Att extrabeskatta människor för att de måste åka till sina arbetsplatser gynnar inte sysselsättningen i Sverige. Gör om och gör rätt!
Tvärtom. Allt pekar på att långsiktiga lösningar på infrastruktur och kortare restider snarast är bra för regionens utveckling. Liksom den förbättrade miljön.
14.  Om du inte säger ifrån på valdagen den 14 september så kommer det att vara för sent!
Hoppsan, samma gamla argument en gång till, kanske för att 13 inte var en bra siffra att sluta på? Återigen: ja, det är nog för sent . Efter så många år av debatt, tre val och en folkomröstning så är det dags att stå vid tagna beslut.