Parkeringsdebatten har avlöst trängselavgiftdebatten i Göteborg. Folk är upprörda över att miljöbilar får ockupera boendeparkeringar och korttidsplatser hur länge som helst. Diskussionen sätter fingret på ett grundläggande problem i hur vi stödjer olika miljöåtgärder.
Att göra det billigare att parkera i stan är förstås ett sätt att få folk att köpa miljöbil. Och det tycks ha varit framgångsrikt, sett ur det perspektivet. Men nu var ju inte det grundläggande syftet att få fler att åka miljöbil, utan att få till en bättre lokal och global miljö. Resultatet av denna subvention ser vi nu, i form av dels att folk drar sig mindre för att ta miljöbilen till centrum, dels att folk som annars inte hade skaffat bil nu sett möjligheten att ha råd. Jag vet, jag är en av dem. Parkeringssubventionen blir alltså kanske rentav kontraproduktiv.
En liknande effekt kan vi vänta oss i andra sammanhang. Om vi gör kollektivtrafiken gratis kommer det visserligen kanske att locka en del bilpendlare till ett bättre beteende. Men troligt är också att fler kommer att resa i "onödan", och att fler som annars skulle cykla eller gå istället tar vagnen. Miljöbilspremien är ett annat exempel. Ja, vi får fler miljöbilar. Samtidigt är det ju ett stöd till bilindustrin som kommer att resultera i billigare och totalt sett fler sålda bilar.
Problemet med all sådan här positiv särbehandling av miljöbilar är att man missgynnar de verkligt miljövänliga alternativen, nämligen apostlahästarna och cykeln. Ett alternativ skulle kunna vara att göra stöden mer specifika. Ge miljöbilspremie till den som byter en bil äldre än tio år (eller nån väl vald parameter) mot en miljöbil. Ge parkeringsrabatt till den som redan har boendeparkering. Och så vidare. Men risken är att man komplicerar systemet för mycket.
Den enda sant verkningsfulla metoden tror jag är att höja de rörliga kostnaderna för att köra bil, dvs högre bränsleskatter. Differentiera naturligtvis mellan fossila och ickefossila bränslen. Men se till att alla kostar. Lägg till detta kilometerskatt på kommersiell trafik och fler rörliga kostnader såsom kilometerbaserad försäkring och skatt på privatbilar. Sänk eventuellt de fasta kostnaderna om nödvändigt. Då styr vi om beteende så att det kostar mindre att äga men mer att köra bilen. Det lönar sig att låta den stå.
Tyvärr kommer alltid subventioner att vara populära hos väljarkåren, trots att marknadsliberala ekonomer hatar dem. Hellre morot än piska. Jag menar, vem ifrågasatte miljöbilspremien? 10000 i rabatt, härligt! Man glömmer så lätt bort de enorma summorna som man på detta vis tagit från andra delar av budgeten och delat ut till bilindustrin.
Vi behöver fler piskor. Och för det krävs modiga politiker.
Att göra det billigare att parkera i stan är förstås ett sätt att få folk att köpa miljöbil. Och det tycks ha varit framgångsrikt, sett ur det perspektivet. Men nu var ju inte det grundläggande syftet att få fler att åka miljöbil, utan att få till en bättre lokal och global miljö. Resultatet av denna subvention ser vi nu, i form av dels att folk drar sig mindre för att ta miljöbilen till centrum, dels att folk som annars inte hade skaffat bil nu sett möjligheten att ha råd. Jag vet, jag är en av dem. Parkeringssubventionen blir alltså kanske rentav kontraproduktiv.
En liknande effekt kan vi vänta oss i andra sammanhang. Om vi gör kollektivtrafiken gratis kommer det visserligen kanske att locka en del bilpendlare till ett bättre beteende. Men troligt är också att fler kommer att resa i "onödan", och att fler som annars skulle cykla eller gå istället tar vagnen. Miljöbilspremien är ett annat exempel. Ja, vi får fler miljöbilar. Samtidigt är det ju ett stöd till bilindustrin som kommer att resultera i billigare och totalt sett fler sålda bilar.
Problemet med all sådan här positiv särbehandling av miljöbilar är att man missgynnar de verkligt miljövänliga alternativen, nämligen apostlahästarna och cykeln. Ett alternativ skulle kunna vara att göra stöden mer specifika. Ge miljöbilspremie till den som byter en bil äldre än tio år (eller nån väl vald parameter) mot en miljöbil. Ge parkeringsrabatt till den som redan har boendeparkering. Och så vidare. Men risken är att man komplicerar systemet för mycket.
Den enda sant verkningsfulla metoden tror jag är att höja de rörliga kostnaderna för att köra bil, dvs högre bränsleskatter. Differentiera naturligtvis mellan fossila och ickefossila bränslen. Men se till att alla kostar. Lägg till detta kilometerskatt på kommersiell trafik och fler rörliga kostnader såsom kilometerbaserad försäkring och skatt på privatbilar. Sänk eventuellt de fasta kostnaderna om nödvändigt. Då styr vi om beteende så att det kostar mindre att äga men mer att köra bilen. Det lönar sig att låta den stå.
Tyvärr kommer alltid subventioner att vara populära hos väljarkåren, trots att marknadsliberala ekonomer hatar dem. Hellre morot än piska. Jag menar, vem ifrågasatte miljöbilspremien? 10000 i rabatt, härligt! Man glömmer så lätt bort de enorma summorna som man på detta vis tagit från andra delar av budgeten och delat ut till bilindustrin.
Vi behöver fler piskor. Och för det krävs modiga politiker.
Kommentarer