Fortsätt till huvudinnehåll

Är C ett trovärdigt alternaliv till Mp?

Jag röstade en gång i tiden på Centerpartiet, imponerad av deras miljöprogram. Något senare lämnade jag tonåren och såg igenom retoriken lite bättre, men jag har alltid önskat att det fanns ett liberalt miljöparti. Även om jag inte själv hade röstat på det, så hade det kunnat vara ett bra alternativ för många liberalt sinnade som vill värna om miljön.

Nu försöker C ta upp kampen med det i opinionen dubbelt så stora Miljöpartiet, och jag borde kanske applådera ambitionen. Men Centerns pånyttfödda miljöintresse känns lamt - ännu ett desperat försök att hitta en plats i ett Sverige där Moderaterna dominerar regeringen totalt och de rödgröna regerar i opinionsundersökningarna.

När partiet sitter på både miljödepartement och jordbruks-dito, då är det inte så trovärdigt att måla upp sig själva som miljöns frälsare. Det är nämligen alltför enkelt att se vad statsråden Carlgren och Erlandsson faktiskt åstadkommit.

På miljösidan:
  • nedmontering av strandskyddet (det värsta som hänt inom miljöpolitiken enligt Naturskyddsföreningen)
  • vargjakt (katastrofal inledning på det internationella mångfaldsåret, dessutom totalt sågat av all biologisk expertis utom den som är direkt kopplad till jägarförbundet)
  • en misslyckad klimatkonferens i Köpenhamn (kanske inte Carlgrens fel, men ingen direkt fjäder i hatten)
  • förbifart Stockholm (en mångmiljardsatstning på bilism i en tid då vi vet att sådana satsningar fortsätter mura in oss i ett bilburet samhälle, och inte minskar trängseln)

På jordbruksidan:
  • nedlagd djurskyddsmyndighet (och en återgång till den helt orimliga lösningen att samordna tillsyn med näringslivsintressen under jordbuksverket, med välkända konsekvenser)
  • fortsatt katastrofal utveckling på fiskeområdet, i EU och inom landet

Kanhända är Carlgren inte så miljöfientlig som det kan se ut - Reinfeldt och Borg styr ju som bekant regeringen med hårda nypor och troligen har miljöministern fått acceptera en miljöpolitik som dikterats av ett systerparti som innan 2006 knappt visste vad miljöpolitik var. Men då faller skuggan på C, som alltså fått chansen att påverka i rätt riktning, men slängt fram en ministerkandidat som helt enkelt varit för svag i en allians där vassa armbågar är viktiga. Sveriges miljö har fått betala priset för centerns fummel i politiken.

Om C på allvar är intresserade av att konkurrera med Mp med verkligt offensiva miljöförslag, då är det bara att önska all lycka. Att få se miljön som största valfråga (och inte en post-val fråga som 2006) är min önskedröm.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nej-sidans bästa argument - och varför de inte håller

Det är inte alltid lätt att identifiera varför nej-sidan säger nej. Argumenten skiftar vecka för vecka, och dyker upp från oväntade håll. Några är bättre, andra sämre. Jag har här bemött Nej-bloggens 14 anledningar att rösta Nej i folkomröstningen . 1. Trängselskatten är orättvis. Den drabbar vissa bilister beroende på var man råkar bo och arbeta i förhållande till var tullstationerna står, medan andra slipper helt undan. Utlandsregistrerade bilar betalar ingen trängselskatt. Bor man strax utanför zonen och jobbar strax innanför så kan skatten tyckas orättvis. Då har man å andra sidan troligen goda möjligheter att ta sig till jobbet på annat sätt - med cykel eller buss. Trängselskatten tas ut av de som använder det tungt belastade vägnätet när flest vill ha tillgång till det. På så vis är det snarast rättvist. Den som inte kör bil kl 8 varje vardagsmorgon skall givetvis inte behöva vara med och betala för breddade motorvägar. Och den som bor nära motorvägarna ska så klart inte behöv

Klimatskeptiskt lobbyist agerar journalist åt Världen Idag

Tidningen Världen idag har gjort ett intressant val av reporter till COP15. Den populära och uttalat klimatskeptiska lobbyisten Maggie Thauersköld Crusell har lyckats få tidningens uppdrag att skildra klimatkonferensen. Ett minst sagt kontroversiellt val av chefredaktören Felicia Svaeren, som tydligen fått kritik, för hon försvarar sitt val: Av 500 reportrar som är ackrediterade till Kimatkonferensen kommer troligen en majoritet av dem att helt undvika att rapportera från något annat håll än att klimathotet är ett faktum. Det har hon säkert helt rätt i. Om en seriös reporter åker till en konferens om avsakaffande av landminor, så bör dennes grundförutsättning vara att landminor finns. Det tror inte Thauersköld. Läs på hennes blogg : Det är bara klimathotet som är påhittat. Dessutom handlar ju konferensen om politiska och ekonomiska lösningar på krisen. Att då tro att läsarna i första hand intresserar sig för vad en grupp helt marginaliserade forskare och debattörer tycker i den vetensk

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".] Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt. Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP . Anti-intellektuell är också det ständig