Jag röstade en gång i tiden på Centerpartiet, imponerad av deras miljöprogram. Något senare lämnade jag tonåren och såg igenom retoriken lite bättre, men jag har alltid önskat att det fanns ett liberalt miljöparti. Även om jag inte själv hade röstat på det, så hade det kunnat vara ett bra alternativ för många liberalt sinnade som vill värna om miljön.
Nu försöker C ta upp kampen med det i opinionen dubbelt så stora Miljöpartiet, och jag borde kanske applådera ambitionen. Men Centerns pånyttfödda miljöintresse känns lamt - ännu ett desperat försök att hitta en plats i ett Sverige där Moderaterna dominerar regeringen totalt och de rödgröna regerar i opinionsundersökningarna.
När partiet sitter på både miljödepartement och jordbruks-dito, då är det inte så trovärdigt att måla upp sig själva som miljöns frälsare. Det är nämligen alltför enkelt att se vad statsråden Carlgren och Erlandsson faktiskt åstadkommit.
På miljösidan:
- nedmontering av strandskyddet (det värsta som hänt inom miljöpolitiken enligt Naturskyddsföreningen)
- vargjakt (katastrofal inledning på det internationella mångfaldsåret, dessutom totalt sågat av all biologisk expertis utom den som är direkt kopplad till jägarförbundet)
- en misslyckad klimatkonferens i Köpenhamn (kanske inte Carlgrens fel, men ingen direkt fjäder i hatten)
- förbifart Stockholm (en mångmiljardsatstning på bilism i en tid då vi vet att sådana satsningar fortsätter mura in oss i ett bilburet samhälle, och inte minskar trängseln)
På jordbruksidan:
- nedlagd djurskyddsmyndighet (och en återgång till den helt orimliga lösningen att samordna tillsyn med näringslivsintressen under jordbuksverket, med välkända konsekvenser)
- fortsatt katastrofal utveckling på fiskeområdet, i EU och inom landet
Kanhända är Carlgren inte så miljöfientlig som det kan se ut - Reinfeldt och Borg styr ju som bekant regeringen med hårda nypor och troligen har miljöministern fått acceptera en miljöpolitik som dikterats av ett systerparti som innan 2006 knappt visste vad miljöpolitik var. Men då faller skuggan på C, som alltså fått chansen att påverka i rätt riktning, men slängt fram en ministerkandidat som helt enkelt varit för svag i en allians där vassa armbågar är viktiga. Sveriges miljö har fått betala priset för centerns fummel i politiken.
Om C på allvar är intresserade av att konkurrera med Mp med verkligt offensiva miljöförslag, då är det bara att önska all lycka. Att få se miljön som största valfråga (och inte en post-val fråga som 2006) är min önskedröm.
Kommentarer