Nej, vi är inte för små för att spela roll!

Det finns en återkommande invändning mot en offensiv klimatpolitik som lyder ungefär:

Vi kan ändå inte göra något. Varför ska lilla Sverige skattas ihjäl när det är kineserna som står för utsläppen?

I ärlighetens namn ska väl tilläggas att denna tanke framför allt dyker upp i kommentarstrådar och inte i de lite djupare diskussionerna om miljö och klimat, men även ganska kloka människor tycks ibland nappa på den. Därför vill jag förklara varför den är missvisande.

• En svensk röst i valet ger lika stort avtryck som vilken annan röst som helst i världen. Troligen ger den mycket mer. Denna utväxling beror på att vi är lagstyrda och har låg korruption (dvs min röst leder till verklig politik), men också på att våra utsläpp per capita är höga (se nästa punkt). Det blir alltså svårt att argumentera för att något annat land borde rösta grönt men inte vi. Om jag kunde rösta i exemplvis Kina eller USA så skulle jag också rösta för en grönare politik. Men där skulle min röst drunkna i en stor väljarkår, lobbyism och korruption. Jag är glad att jag får rösta i Sverige för här kan min röst få maximal utväxling!
• Sverige har ett väldigt stort klimatavtryck per capita. Det finns många sätt att räkna, men rimligt är att ta hänsyn till produkter som vi konsumerar, även de som produceras utomlands. Då hör vi till de tio värsta förorenarna, mycket värre än exemplvis medelkinesen (som dessutom är mycket fattigare). En insats i Sverige gör lika stor skillnad som en insats i Foshan eller Tokyo. Ska inte de heller göra något? Vilken grupp på tio miljoner är det då som ska ändra sig? Portugal? Tjeckien?
• Miljöarbete kan vara en vinstaffär. Många investeringar i miljöarbete stärker svenska företag. Utveckling av miljöteknik kommer att vara en stor källa till både jobb och vinster i Sverige framöver. Vi missade tåget när det gällde vindkraften och gav Danmark ett enormt försprång, trots att vi har stora verkstadsföretag som SKF som skulle kunnat vara mycket mer än underleverantörer. Låt oss inte göra om det misstaget!
• Många klimatinsatser gör vår miljö bättre också rent lokalt. Färre dieselbilar är till exempel något som gör stadsmiljön mycket renare från partiklar och NOx, exempelvis. Vinsten är omedelbar och lokal. 
• Vi skattas inte ihjäl av miljöskatter. Totalt sett står energi- och miljöskatter för 3.7% av skatteintäkterna. I absoluta tal är det 74 miljarder. Detta är alltså intäkter till statskassan, vilket ger ett utrymme för reformer eller skattesänkningar inom andra områden, om det är detta man önskar sig. Det är det som är grön skatteväxling. Politiskt kan vi vara oense hur vi ska använda utrymmet, inte att vi beskattar skadliga utsläpp.
• Sverige har större förmåga än nästan alla andra länder att lägga resurser på klimatomställning. Sverige är rikare än någonsin. Vi har inga krig. Vi har utrymme att jobba långsiktigt. Om den fattige indiske bonden ska få tillgång till el, och det förutsätter kolkraftverk (vilket det inte nödvändigtvis gör), så är det väl rimligt att svensken avstår från en flygresa för att ändå begränsa utsläppen? Detta är väldigt basalt. Om vi samtidigt menar att fattiga länder har rätt till viss materiell utveckling, och utsläppen måste ner, så är det vi som måste sänka dem.
• En röst på klimatvänlig politik är inte bara en röst på insatser inom Sveriges gränser. Med en riksdag och regering som består av folk som förstår problemet ökar vår förmåga att påverka. Svensk forskning och teknologi kan få större spridning, vi kan trycka på för tuffare globala avtal, och vi kan fungera som föredöme internationellt.
• All utsläppssänkningar räknas. Vi står troligen inte på randen av en avgrund, där vi ändå kommer att ramla ner oavsett vad Sverige gör. Vi står en liten bit in i ett minfält, och då är varje steg mot säkerhet avgörande, och varje steg i fel riktning väldigt korkat.

Den som menar att vi är för små för att påverka, och ändå inser grundproblemet, måste förklara hur lösningen ska se ut om vi inte genomför en tuff klimatpolitik i Sverige. Det finns ingen global arena där vi kan lösa klimatkrisen, som inte innebär att vi faktiskt genomför klimatpolitik i varje enskilt land. Vi kan prata i FN och skriva på avtal, men till syvende och sist måste vi leva upp till våra åtaganden nationellt och lokalt. Exakt hur vi ska agera lokalt är en helt annan fråga, där vi måste fråga både naturvetenskapen och ekonomerna, men ATT det spelar roll är uppenbart.