lördag, september 05, 2009

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".]

Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt.

Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP.

Anti-intellektuell är också det ständiga tjatet om att skepticism ska driva forskning, inte konsensus. Ingen påstår att konsensus ska driva forskningen framåt - den är ju bara ett resultat av det faktum att väldigt många kommer till samma slutsats från en mängd olika infallsvinklar. Skeptisk ska man vara. Det betyder att man skall skärskåda nya påståenden, inte blunda för data.

Till försvar för sin "skepticism" tar de båda författarna att det finns före detta professorer ("emeritus") som uttalar kritik mot rådande konsensus. Dessa skulle stå friare i tanken än de som är anställda på universiteten. Vad betyder detta? Att om du jobbar aktivt inom ett fält, anställd av ett universitet, så ska du ges lägre trovärdighet än den som är pensionerad? Ska IPCC ignorera en överväldigande bevismassa från aktiva forskare, och lyssna bara till pensionärer? Kan det möjligen vara så att före detta experter har svårare att hänga med i och ta till sig det paradigmskifte som skett, och att de nu känner sig friare att uttala sig obundet av vetenskapens rigida krav?

Klimatforskare skriver sällan kritiska inlägg i ekonomifrågor, av det enkla skälet att de inte kan ämnet. Många ekonomer borde dra lärdom. Ekonomer har för övrigt ett notoriskt taskigt track record när det gäller prognosmakeri även när de håller sig till sitt eget ämne. Det hade varit uppfriskande om de hade accepterat slutsatserna av naturvetenskaplig forskning som de inte förstår sig på, och istället fokuserat på hur ekonomin kan möta kommande utmaningar.

För en längre utredning kring förnekelsemekanismen se inlägget Förnekelsens dynamik på denna blogg. För ett utmärkt svar på Lundgren/Radetzkis inlägg, se Uppsalainitiativet.

9 kommentarer:

Den förvånande pappan sa...

Mycket väl formulerat. Jag har många gånger funderat på varför ekonomer försöker förklara (avfära) teknik och naturvetenskap. Själv frågar jag inte heller min tandläkare om fel på min bil.

Det är pinsamt att ekonomer inte har större självinsikt och det är häpnadsväckande att folk tar dem på allvar. Men det är klart, vill man inte ändra sina vanor så väljer man väl sina profeter efter vad de säger inte efter vad de kan.

Hippie Tanten sa...

Ett osedvanligt imbecillt inlägg

Olle H sa...

Tack John, både för välvvägd kommentar på Uppsalainitiativet imorse, och för att du hjälper till att göra reklam för oss. På återseende hoppas jag!

Faustina sa...

När VEM som säger något är viktigare än VAD som sägs är det ett retoriskt grepp som kallas 'ad hominem'. Det är en argumentatorisk fultackling kan man säga. Jag läste ekonomernas inlägg och fann deras påståenden mycket klara och enkla att förstå (om de stämmer vet jag inte). Det skulle vara en smal sak att pulvrisera dessa om ekonomerna tar fel, eller hur? Du skulle framstå som mer redlig om du redogjorde för varför ekonomerna tar fel. Men det är kanske inte så viktigt.

John Liungman sa...

Det du påpekar är helt korrekt, Faustina. Det är en smal sak att pulvrisera debattartikeln sakargument (se tex uppsalainitiativet. Orsaken till att jag ändå skriver om vem som säger vad är att Lundgren/Radtetzki gör precis det: "Det är slående att en stor del av de klimatologer och andra naturvetare som uttrycker skepsis mot denna berättelse är sedan länge väletablerade forskare, ofta professores emeriti, som inte är beroende av forskaretablissemanget." Detta tycks vara förnekarnas nya visa: eftersom bara icke-aktiva naturvetare och icke-naturvetare kritiserar forskningen, måste forskningen vara felaktig. Det är bristfällig logik så det förslår.

Anders E sa...

Klokt skrivet. Även jag hoppas få se mer av dig på Uppsalainitiativet.

Anonym sa...

I logikens namn kanske vi skall diskvalificera Al Gore på liknande grunder.

Anders E sa...

Anonym,

Al Gore utger sig inte för att näpsa klimatforskarna, utan erkänner tvärtom ödmjukt att han som lekman accepterar den så kallade konsensuspositionen.

Det finns med andra ord inget att "diskvalificera".

John Liungman sa...

Jag diskvalificerar ingen. Den brittiska ekonomen Nicholas Stern tex har gjort ett stort jobb med att förklara de kostnader klimatförändringar för med sig. Det väsentliga är att om man uttalar sig som professor, så bör man göra det inom sitt fält. Man får gärna tala utanför sitt fält, men då är det oärligt att rida på den status en professorstitel ger.