onsdag, mars 31, 2010

CRU-professor frias efter mejlgranskning

Professor Phil Jones, chef för University of East Anglias Climate Research Unit och offer för ett uppmärksammat dataintrång frias helt i en rapport från British House of Commons. Efter att en stor mängd mejl spridits på nätet anklagades Jones av klimatskeptiska bloggare för att ha förvanskat data och försökt påverka den vetenskapliga granskningsprocessen, något som nu alltså ännu en gång visar sig vara ogrundat.

DeSmogBlog har en sammanfattning och länk till dokumentet.

10 år, 482 miljarder och samma usla klimatpolitik

Jag har försökt gräva fram siffror för vad regeringens trafikpaket på nästan en halv biljon kronor kommer att ge i frågan om koldioxidutsläpp. Det har inte varit lätt. Regeringen klimatproposition anger att den icke-handlande sektorn skall minska sina utsläpp med 40% varav 2/3 inom landet. Det betyder avsevärda minskningar av transportsektorns CO2-utsläpp. Regeringens PM om infrastrukturpaketet nämner dock inte ens ett ord om det.

Men i dokumentet "Nationell plan för transportsystemet 2010–2021, Samlad beskrivning, Effekter av nationellplan och läns planer" från de fyra trafikverken står följande att läsa:

Den sammanlagda påverkan som planförslagens investeringar har på transportsektorns totala koldioxidutsläpp beräknas bli marginell. Detta bör dock ses i ljuset av att planerna samtidigt syftar till att öka tillgängligheten och skapa större sammanhängande arbetsmarknader, vilket i sig leder till ökad efterfrågan på transporter. Inom planförslagens åtgärdsområden och sektorsåtgärder ingår åtgärder som har en stor potential att minska utsläppen, men omfattningen har inte kunnat fastställas.
Det är anmärkningsvärt att man gör en plan för de i klimatdiskussionen så kritiska åren fram till 2020, budgeterar 482 miljarder, och inte lyckas bättre än så här. Den enkla omskrivningen av det som står ovan är att de förbättringar som bättre kollektivtrafik och eventuellt bättre bilteknologi kan ge, helt äts upp av att ökad biltrafik.

När ska regeringen förstå det som experterna säger, nämligen att vi måste ändra beteende och köra mindre? Istället skall det byggas fler motorvägar. Var de ambitiösa målen i klimatpropositionen bara spel för gallerierna? Om de 40 procenten inte skall nås i trafiksektorn, vilken sektor skall då sänka sina utsläpp extra mycket för att vi skall kunna fortsätta köra bil?

Länktips:
Uppdrag gransknings genomgång av klimatkonsekvenserna från i december.
Många intressanta dokument från vägverket

tisdag, mars 30, 2010

Småpartier på fallrepet alltmer desperata

Centern har tidigare annonserat att man tänker utmana Miljöpartiet som grönt alternativ. Det hade varit roligt att se C komma med egna fräscha förslag till hur vi kan bygga ett miljövänligare samhälle. I en debattartikel i Göteborgsposten igår visar partiets partisekreterare Anders Flanking hur lite substans det finns i den påstådda ambitionen.

Flanking skriver nämligen en hel debattartikel och lyckas inte en enda gång komma med något som helst förslag. Det enda som framkommer är att "Centerpartiet ser bilen som en frihetsmaskin" - en slogan som lika gärna kunde kommit från bilindustrin.

När jag först läste om Centerns idé om att profilera sig grönt tyckte jag det lät spännande, men om detta är det bästa man kan åstadkomma så blir jag besviken. Om Flanking vill vinna röster bland gröna unga storstadsväljare (där de har ganska exakt noll procent idag) så behövs något bättre än en floskelfylld flört med medelålders bilburna förortsmän.

Slå gärna mot MP, men gör det i så fall med bättre förslag till hur vi ska rädda miljön. Istället väljer Flanking att dra fram gamla klyschor som "Det är inte bilen som är problemet – det är de fossila bränslena." Kruxet med det argumentet är uppenbart - inte ens bilbranchen tror på något avgörande genombrott för fossilfria bilar inom 20 år. Det som idag kallas miljöbilar är inte ens CO2-snåla nog att kompensera för det växande antalet bilar. (Läs gärna även David Jonstads blogg Effekt.)

C:s problem är inte MP. Deras problem är en miljöminister och en allianspolitik som gett oss vargjakt, nedmonterat strandskydd, misslyckad klimatkonferens och nya motorvägar i Stockholm. Det är ingen hedervärd lista.

På samma debattsida samma dag finner vi lustigt nog också ett inlägg med rubriken "Tvång är tvång, inte jämställdhet" av Göran Hägglund. Lustigt är det, eftersom det är en artikel om ett helt annat ämne (kvotering), men med precis samma tomma retorik och brist på egna idéer som i Flankings intill. Och samma höga svansföring i en fråga där det egna partiet är som sämst.

För det första handlar diskussionen inte om tvång. Den handlar om villkoren för föräldraförsäkringen. Den handlar, mer precist, om hur vi ska hantera det faktum att ett oproportionerligt antal treåringar inte varit hemma en enda dag med sin far. I KDs värld vet föräldrarna alltid barnets bästa. Statistiken visar just att så inte är fallet. De flesta föräldrar agerar utifrån familjeekonomins bästa, inte barnets. Kd väljer helt sonika att ignorera problemet.

Som sammanmfattning kan man säga att när någon inleder med "Vi är för jämställdhet, men..." eller "Vi är för en bra miljö, men..." så ska man dra öronen åt sig. Det betyder oftast motsatsen. Och det är oftast populistens signum.

söndag, mars 07, 2010

Ordinflation del 3 - kaos

Kaos. Väderkaos. Vi fick snö i södra Sverige. Någon gång kom det till och med ett par decimeter på en natt. Men när jag klev ut på morgonen kunde jag fortfarande cykla till jobbet. Det var tyst, vitt och vackert. Kaos?

Kaoset vi talar om handlar om en sak: tranporter. Bilar och tåg fixar inte två decimeter snö. Men det är sällan kaos. Någon blir sen till jobbet. Någon får sitta i en SJ-vagn ett par timmar utan att få gratis kaffe. Är det Kaos?

Kolla in valet i Irak. Jordbävningen på Haiti. Det är kaos. Duggregn i frusen form är inte kaos, det är vinter.

Ordinflation del 2 - kris

Kris. Det är kris. Tydligen. Tar en liten promenad i stadens shoppingscentrum en lördag, och känner mig inte övertygad. För jag ser ingen skillnad mot hur det såg ut i högkonjunktur. Människor med tunga bördor av nya toppar, skor och elektronik. Fik fulla med folk trots att en latte kostar 35 spänn. Stora bilar. Kommers. Jag undrar vilket ord vi ska använda i en riktig kris. det vi nu ser är en statistisk ekonomisk inbromnsing. Kanske, under några månader, till och med recession. Men kris? Är inte det som i Zimbabwe? När pengar i praktiken blir värdelösa. När butikshyllorna är tomma. När löner fryser inne för att staten inte har några pengar. Kris.


Ordinflation del 1 - våldtäkt

Redan när lagändringen var på gång var jag tveksam: samlag med barn under 15 kom att jämställas med våldtäkt i april 2005. Man ville så gärna visa på barnets okränkbarhet och det vidriga i att utnyttja barn att man ville göra en markering. Men jag tror man gjorde rejält fel från lagstiftarens sida.

I begreppet våldtäkt ligger just våld - psykiskt eller fysiskt - och att offret försätts i vanmakt. När en full sjuttonåring har sex med en full fjortonåring så är det förstås fel. Det ska också vara olagligt. Men att som idag rubricera det som våldtäkt är att totalt missbruka begreppet, så som jag och förmodligen många uppfattar det.

Vad får det för konsekvenser? Jo, om jag förr läste i bladet att XX dömts för våldtäkt mot barn, då var det klart för mig att det handlade om ett riktigt svin som gott kunde få hamna utan fönsterplats i en riktigt svettig del av helvetet. Om jag idag läser samma rubrik så tänker jag kanske "aha, ännu en full tonårskille som gått för långt". Jag slutar läsa ordet "våldtäkt" med samma aversion, för nu rymmer det så enormt många nivåer av brottslighet.

För att bara göra det tydligt: Ja, all sex med barn är fel och definitionsmässigt ofrivillig. Men det är skillnad på 55-årig psykopat som förgriper sig på en treåring, och två fulla tonåringar som har förvirrad sex. Detta ska lagens språk och straffsatser förmå reflektera.

(Tilläggas bör att en dom i HD 2007 frikänt en 17-årig pojke som haft sex med en 14-årig flicka. Men lagens formulering kvarstår, vilket ytterligare späder på otydligheten.)

RUT, ROT och rävspel

Ingen har väl missat det evinnerliga tjatet om RUT - eller skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Liberala ledarredaktioner sitter just nu och och gottar sig åt vad de hoppas ska visa sig vara en socialdemokratisk dundertabbe. Men de kanske ska vänta med jublet. Sossarnas utspel kan visa sig vara mycket mer genomtänkt än vad politiska kommentatorer just nu tror. Det kan vara så att vänstern nu låter den här frågan brinna ut i god tid före valet, och gör den till en icke-fråga när det väl gäller.

För mig är frågan om RUT inte en moralisk fråga. Jag kan i högsta grad tänka mig att köpa mig fritid genom att anlita städhjälp. Privatpersoners konsumtion av tjänster är ett miljövänligt sätt att bränna lönen på, och samtidigt kan det öka livskvaliteten för den som skapar sig lite fritid där storstädningen tidigare åt upp timmar. Anlita gärna städhjälp hemma!

Frågan är om dessa tjänster ska subventioneras, inte om de ska få köpas. Då blir frågan varför just städbranschen ska gynnas. Alliansen basunerar ut att det minsann är för att arbetslösa invandrarkvinnor ska få jobb och för att fattiga pensionärer och barnfamiljer ska orka med livet. Kanon. Det lustiga är att mitt i allt detta så är det som vanligt samma gamla grupp som är den verkliga vinnaren: den välbetalda villaägaren. Det är han som har råd, som har ont om tid och som har så myckt boyta att det är lönt att ta hjälp med städning. Det råkar vara samma figur som också har fått rekordlåga boendekostnader, feta ROT-avdrag på renoveringsjobb, och lägre fastighetsskatt.

Argumentet att det skapar nya jobb är uselt. Ta vilken bransch som helst, subventionera med halva kostnaden på produkterna, och jag LOVAR att den branschen växer. Jag har några förslag: subventionera elbilar (med halva kostnaden), låt oss dra av 75% av månadskort på kollektivtrafiken, låt oss dra av hälften av kostnaden på service av cykeln, och varför inte göra ett fett avdrag för träningskort? Allt detta skulle skapa jobb, förbättra miljön och ge folkhälsovinster. Inte bara berika villaägare.

I slutändan bryr jag mig minimalt om hela frågan. Som vanligt inför stundande val seglar det upp sådana här skitfrågor. Medan världen står i brand har vi en fantastisk förmåga att debattera ordningen i skolan, priset för en städtant, och annat meningslöst. Var är de stora frågorna?