Fortsätt till huvudinnehåll

10 år, 482 miljarder och samma usla klimatpolitik

Jag har försökt gräva fram siffror för vad regeringens trafikpaket på nästan en halv biljon kronor kommer att ge i frågan om koldioxidutsläpp. Det har inte varit lätt. Regeringen klimatproposition anger att den icke-handlande sektorn skall minska sina utsläpp med 40% varav 2/3 inom landet. Det betyder avsevärda minskningar av transportsektorns CO2-utsläpp. Regeringens PM om infrastrukturpaketet nämner dock inte ens ett ord om det.

Men i dokumentet "Nationell plan för transportsystemet 2010–2021, Samlad beskrivning, Effekter av nationellplan och läns planer" från de fyra trafikverken står följande att läsa:

Den sammanlagda påverkan som planförslagens investeringar har på transportsektorns totala koldioxidutsläpp beräknas bli marginell. Detta bör dock ses i ljuset av att planerna samtidigt syftar till att öka tillgängligheten och skapa större sammanhängande arbetsmarknader, vilket i sig leder till ökad efterfrågan på transporter. Inom planförslagens åtgärdsområden och sektorsåtgärder ingår åtgärder som har en stor potential att minska utsläppen, men omfattningen har inte kunnat fastställas.
Det är anmärkningsvärt att man gör en plan för de i klimatdiskussionen så kritiska åren fram till 2020, budgeterar 482 miljarder, och inte lyckas bättre än så här. Den enkla omskrivningen av det som står ovan är att de förbättringar som bättre kollektivtrafik och eventuellt bättre bilteknologi kan ge, helt äts upp av att ökad biltrafik.

När ska regeringen förstå det som experterna säger, nämligen att vi måste ändra beteende och köra mindre? Istället skall det byggas fler motorvägar. Var de ambitiösa målen i klimatpropositionen bara spel för gallerierna? Om de 40 procenten inte skall nås i trafiksektorn, vilken sektor skall då sänka sina utsläpp extra mycket för att vi skall kunna fortsätta köra bil?

Länktips:
Uppdrag gransknings genomgång av klimatkonsekvenserna från i december.
Många intressanta dokument från vägverket

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nej-sidans bästa argument - och varför de inte håller

Det är inte alltid lätt att identifiera varför nej-sidan säger nej. Argumenten skiftar vecka för vecka, och dyker upp från oväntade håll. Några är bättre, andra sämre. Jag har här bemött Nej-bloggens 14 anledningar att rösta Nej i folkomröstningen . 1. Trängselskatten är orättvis. Den drabbar vissa bilister beroende på var man råkar bo och arbeta i förhållande till var tullstationerna står, medan andra slipper helt undan. Utlandsregistrerade bilar betalar ingen trängselskatt. Bor man strax utanför zonen och jobbar strax innanför så kan skatten tyckas orättvis. Då har man å andra sidan troligen goda möjligheter att ta sig till jobbet på annat sätt - med cykel eller buss. Trängselskatten tas ut av de som använder det tungt belastade vägnätet när flest vill ha tillgång till det. På så vis är det snarast rättvist. Den som inte kör bil kl 8 varje vardagsmorgon skall givetvis inte behöva vara med och betala för breddade motorvägar. Och den som bor nära motorvägarna ska så klart inte behöv

Klimatskeptiskt lobbyist agerar journalist åt Världen Idag

Tidningen Världen idag har gjort ett intressant val av reporter till COP15. Den populära och uttalat klimatskeptiska lobbyisten Maggie Thauersköld Crusell har lyckats få tidningens uppdrag att skildra klimatkonferensen. Ett minst sagt kontroversiellt val av chefredaktören Felicia Svaeren, som tydligen fått kritik, för hon försvarar sitt val: Av 500 reportrar som är ackrediterade till Kimatkonferensen kommer troligen en majoritet av dem att helt undvika att rapportera från något annat håll än att klimathotet är ett faktum. Det har hon säkert helt rätt i. Om en seriös reporter åker till en konferens om avsakaffande av landminor, så bör dennes grundförutsättning vara att landminor finns. Det tror inte Thauersköld. Läs på hennes blogg : Det är bara klimathotet som är påhittat. Dessutom handlar ju konferensen om politiska och ekonomiska lösningar på krisen. Att då tro att läsarna i första hand intresserar sig för vad en grupp helt marginaliserade forskare och debattörer tycker i den vetensk

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".] Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt. Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP . Anti-intellektuell är också det ständig