Liungman om kosmos

Det finns en tråkig och missvisande föreställning inför valet, att en röst på X också är en röst på Y. Sossarna säger att en röst på M är en röst på SD. Moderaterna säger att en röst på S är en röst på V. (Jag har till och med sett trådar där någon ilsket hävdar att en röst på L är en röst på Anne Lööf. Hur nu någon skulle kunna bli upprörd över det.) Detta är givetvis ren bajskastning. Motståndaren får inte stå för sin egen politik, utan ska stå för någons annans politik, som man kanske, beroende på valutgång, blir tvungen att förhandla med. Men, hörni, sånt är livet. I ett parlamentariskt läge där varken S eller M sitter på 51% av rösterna (troligen inte ens S+Mp eller KD+C+L+M), så kommer varje ny riksdag att bygga på samverkan och kompromisser. Detta är något bra! Alla partier har nämligen bra idéer (vilket jag kommer till i en senare post). Det betyder inte att din röst på ett visst parti inte är en röst på just det partiet. En röst på M stärker M i en eventuell förhand...

Det finns en återkommande invändning mot en offensiv klimatpolitik som lyder ungefär: Vi kan ändå inte göra något. Varför ska lilla Sverige skattas ihjäl när det är kineserna som står för utsläppen? I ärlighetens namn ska väl tilläggas att denna tanke framför allt dyker upp i kommentarstrådar och inte i de lite djupare diskussionerna om miljö och klimat, men även ganska kloka människor tycks ibland nappa på den. Därför vill jag förklara varför den är missvisande. En svensk röst i valet ger lika stort avtryck som vilken annan röst som helst i världen. Troligen ger den mycket mer. Denna utväxling beror på att vi är lagstyrda och har låg korruption (dvs min röst leder till verklig politik), men också på att våra utsläpp per capita är höga (se nästa punkt). Det blir alltså svårt att argumentera för att något annat land borde rösta grönt men inte vi. Om jag kunde rösta i exemplvis Kina eller USA så skulle jag också rösta för en grönare politik. Men där skulle min röst drunkna i en sto...

Professorn vid Chalmers Christian Azar skriver i Dagens Nyheter om flyget och lösningar på klimatkrisen. På många sätt är det en mycket vettig och hederlig framställning. Nej, flyget står inte för en särskilt stor del av de klimatpåverkande utsläppen globalt sett. Och jo, för en medelsvensk står de för en världigt stor och ökande andel. Dessutom, skulle jag tillägga, är flygning en ren lyxprodukt för den rika fjärdedelen av jordens befolkning och således mycket enklare att skära ner på än mat, arbetsresor, osv. Om vi, totalt globalt, ska skära ner på utsläppen, så betyder ökande utsläpp från flyget att vi måste ställa ännu högre krav på mer basala industrier som jordbruket, och kanske bromsa utveckingen i tredje världen. Men det jag framför allt invänder mot i Azars text är detta: Att enskilda individer vill ta ansvar för sitt beteende är positivt, men samtidigt tror jag att vi ska undvika att moralisera över människors beteende. Det är inte en framkomlig väg. Och moraliserandet...