Det finns en tråkig och missvisande föreställning inför valet, att en röst på X också är en röst på Y. Sossarna säger att en röst på M är en röst på SD. Moderaterna säger att en röst på S är en röst på V. (Jag har till och med sett trådar där någon ilsket hävdar att en röst på L är en röst på Anne Lööf. Hur nu någon skulle kunna bli upprörd över det.)
Men, hörni, sånt är livet. I ett parlamentariskt läge där varken S eller M sitter på 51% av rösterna (troligen inte ens S+Mp eller KD+C+L+M), så kommer varje ny riksdag att bygga på samverkan och kompromisser. Detta är något bra! Alla partier har nämligen bra idéer (vilket jag kommer till i en senare post).
Det betyder inte att din röst på ett visst parti inte är en röst på just det partiet. En röst på M stärker M i en eventuell förhandling med SD. En röst på S stärker S gentemot V. Precis som en röst på L gör att alliansens eventuella regeringspolitik blir lite mer inriktad på skola och lite mindre på jordbruk.
Detta är oerhört viktigt och fundamentalt: Vi röstar på en riksdag, inte på en regering. Vi röstar på en grupp personer som skriver lagar, beslutar om budget och tillsätter en regering. Om S eller M får 30% av rösterna så får de ungefär så många riksdagsmän/kvinnor. De får en påverkan på vår lagstiftning och regeringsbildning proportionerlig mot sitt valresultat. Ett starkt M betyder inte ett starkt SD. Det kan tyckas självklart. Men i tider då symbolpolitik och bajskastning tycks styra, så kan det inte nog påpekas.
Som väljare måste man ha förtroende för att den man röstar för också på bästa sätt förvaltar detta förtroende. Att den miljöpartist man får in i riksdagen inte förhandlar med V för att genomföra världsrevolution, eller att den centerpartist man röstar på inte i smyg försöker ge SD makt att införa apartheid. Realpolitik handlar om att hitta gemensamma ståndpunkter, och frågor man är villig att kompromissa i. Får Miljöpartiet säg 5% så förväntar jag mig inte att allt vi önskar kommer att genomföras, men jag förväntar mig att mina riksdagsmän får igenom åtminstone några av våra idéer, stödjer några bra alliansidéer, men också får ge upp några strider den här gången.
Titta på vad partierna vill, och rösta på det som stämmer med vad du vill. Svårare än så är det inte.
Detta är givetvis ren bajskastning. Motståndaren får inte stå för sin egen politik, utan ska stå för någons annans politik, som man kanske, beroende på valutgång, blir tvungen att förhandla med.
Men, hörni, sånt är livet. I ett parlamentariskt läge där varken S eller M sitter på 51% av rösterna (troligen inte ens S+Mp eller KD+C+L+M), så kommer varje ny riksdag att bygga på samverkan och kompromisser. Detta är något bra! Alla partier har nämligen bra idéer (vilket jag kommer till i en senare post).
Det betyder inte att din röst på ett visst parti inte är en röst på just det partiet. En röst på M stärker M i en eventuell förhandling med SD. En röst på S stärker S gentemot V. Precis som en röst på L gör att alliansens eventuella regeringspolitik blir lite mer inriktad på skola och lite mindre på jordbruk.
Detta är oerhört viktigt och fundamentalt: Vi röstar på en riksdag, inte på en regering. Vi röstar på en grupp personer som skriver lagar, beslutar om budget och tillsätter en regering. Om S eller M får 30% av rösterna så får de ungefär så många riksdagsmän/kvinnor. De får en påverkan på vår lagstiftning och regeringsbildning proportionerlig mot sitt valresultat. Ett starkt M betyder inte ett starkt SD. Det kan tyckas självklart. Men i tider då symbolpolitik och bajskastning tycks styra, så kan det inte nog påpekas.
Som väljare måste man ha förtroende för att den man röstar för också på bästa sätt förvaltar detta förtroende. Att den miljöpartist man får in i riksdagen inte förhandlar med V för att genomföra världsrevolution, eller att den centerpartist man röstar på inte i smyg försöker ge SD makt att införa apartheid. Realpolitik handlar om att hitta gemensamma ståndpunkter, och frågor man är villig att kompromissa i. Får Miljöpartiet säg 5% så förväntar jag mig inte att allt vi önskar kommer att genomföras, men jag förväntar mig att mina riksdagsmän får igenom åtminstone några av våra idéer, stödjer några bra alliansidéer, men också får ge upp några strider den här gången.
Titta på vad partierna vill, och rösta på det som stämmer med vad du vill. Svårare än så är det inte.
Kommentarer