Fortsätt till huvudinnehåll

Azar, klimat och moral

Professorn vid Chalmers Christian Azar skriver i Dagens Nyheter om flyget och lösningar på klimatkrisen. På många sätt är det en mycket vettig och hederlig framställning. Nej, flyget står inte för en särskilt stor del av de klimatpåverkande utsläppen globalt sett. Och jo, för en medelsvensk står de för en världigt stor och ökande andel.

Dessutom, skulle jag tillägga, är flygning en ren lyxprodukt för den rika fjärdedelen av jordens befolkning och således mycket enklare att skära ner på än mat, arbetsresor, osv. Om vi, totalt globalt, ska skära ner på utsläppen, så betyder ökande utsläpp från flyget att vi måste ställa ännu högre krav på mer basala industrier som jordbruket, och kanske bromsa utveckingen i tredje världen.

Men det jag framför allt invänder mot i Azars text är detta:

Att enskilda individer vill ta ansvar för sitt beteende är positivt, men samtidigt tror jag att vi ska undvika att moralisera över människors beteende. Det är inte en framkomlig väg. Och moraliserandets väg är framför allt högst oattraktiv. 
Att förminska den moraliska dimensionen, och försöka frikoppla den från både regleringar och marknadskrafter, är felaktigt av flera skäl.

  1. Klimat ÄR en moralisk fråga. Att de med makt och tillgångar smutsar ner och slösar på värdefulla resurser medan framför allt de fattiga får betala priset (i form av krig, sjukdomar, svält och flyktingkriser) är givetvis en moralfråga. Ett jordnära exempel känns överflödigt.
  2. Vi lagstiftar i massor av moraliska frågor. På många sätt är lagar och regleringar just ett uttryck för vår gemensamma moral. Att inte mörda, misshandla, stjäla, skräpa ner - allt detta är moraliska regler som vi kodat i lag. 
  3. Moral påverkar marknad. De som tar egna moraliska beslut utan egenintresse är ofta föregångare i miljöarbetet. Massor av vanliga svenskar köper ekologisk mat, grön el, certifierat trä och bomull, elbilar, osv, trots att de sämre alternativen är lagliga och billigare. Moral påverkar alltså marknad. Men moral påverkar också hur kraftiga incitament som behövs. Om den personliga ansvaret är svagt, så krävs betyligt hårdare regleringar än annars. Ett exempel i torkans tider: om alla fortsätter slösa vatten som vanligt, med argumentet "det spelar ingen roll vad just jag gör", så blir betydligt hårdare regleringar nödvändiga, kanske vattenransonering istället för bevattningsförbud. 
  4. Moral påverkar politik. Slaveriet avskaffades av ett fåtal människor som bedrev kampanj, mot enorma ekonomiska intressen hos dåtidens ekonomiska och militära imperium. Det kan ha funnits andra drivkrafter, och idag skulle vi nog inte se slaveri som en ekonomiskt smart konstruktion, men då var slaveriet en grundpelare för koloniernas produktion och den  gryende industrialismen. I flygfrågan skulle vi kunna hävda att om många slutar flyga av moraliska skäl, så påverkas normen och fler skulle börja semestra lokalt, och sköta jobbet mer digitalt på distans. Detta skulle i sin tur göra oss betydligt mindre känsliga för den reglering som måste komma, till exempel skatter på flygbränsle. Att få flygresan att upplevas som lite skamfylld är viktigt. Då kanske det behövs lite gammalt hederligt moraliserande!
  5. Politik syftar ofta till att påverka moral. Då ska vi givetvis uppmuntra de privata moraliska besluten som tas redan idag. Framför allt ska vi inte bestraffa de som tar sådana beslut redan. Bönder som redan idag kör på förnyelsebara bränslen, ska givetvis premieras, istället för att som M förespråkar, bestraffas i konkurrensen genom att sänka dieselskatten.
  6. Det mest uppenbara: många små enskilda beslut blir till stora förändringar. När alla respekterar bevattningsförbudet, så kan vi fortsätta unna oss en dusch då och då. Om många frivilligt minskar på sitt flygande så minskar utsläppen, i verkliga mätbara siffror. Om jag flyger en gång mindre, så kan en afghansk bonde köra sin traktor väldigt många mil.
Jag vill inte vara sekteristisk och gå i clinch med en så klok person som Azar. Hans huvudtes - att regleringar är absolut nödvändiga - håller jag helt med om.  Men jag är orolig att hans inlägg kan misstolkas av de som menar att de personligen inte kan göra något, att det är samhällets ansvar att lösa problematiken. Men de som menar att man inte ska ha dåligt samvete för en shoppingresa till London, de tenderar ofta att vara samma grupper som är emot exempelvis flygskatt. 

Klimat är både en kollektiv och en individuell fråga. Samhället är vi. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nej-sidans bästa argument - och varför de inte håller

Det är inte alltid lätt att identifiera varför nej-sidan säger nej. Argumenten skiftar vecka för vecka, och dyker upp från oväntade håll. Några är bättre, andra sämre. Jag har här bemött Nej-bloggens 14 anledningar att rösta Nej i folkomröstningen . 1. Trängselskatten är orättvis. Den drabbar vissa bilister beroende på var man råkar bo och arbeta i förhållande till var tullstationerna står, medan andra slipper helt undan. Utlandsregistrerade bilar betalar ingen trängselskatt. Bor man strax utanför zonen och jobbar strax innanför så kan skatten tyckas orättvis. Då har man å andra sidan troligen goda möjligheter att ta sig till jobbet på annat sätt - med cykel eller buss. Trängselskatten tas ut av de som använder det tungt belastade vägnätet när flest vill ha tillgång till det. På så vis är det snarast rättvist. Den som inte kör bil kl 8 varje vardagsmorgon skall givetvis inte behöva vara med och betala för breddade motorvägar. Och den som bor nära motorvägarna ska så klart inte behöv

Klimatskeptiskt lobbyist agerar journalist åt Världen Idag

Tidningen Världen idag har gjort ett intressant val av reporter till COP15. Den populära och uttalat klimatskeptiska lobbyisten Maggie Thauersköld Crusell har lyckats få tidningens uppdrag att skildra klimatkonferensen. Ett minst sagt kontroversiellt val av chefredaktören Felicia Svaeren, som tydligen fått kritik, för hon försvarar sitt val: Av 500 reportrar som är ackrediterade till Kimatkonferensen kommer troligen en majoritet av dem att helt undvika att rapportera från något annat håll än att klimathotet är ett faktum. Det har hon säkert helt rätt i. Om en seriös reporter åker till en konferens om avsakaffande av landminor, så bör dennes grundförutsättning vara att landminor finns. Det tror inte Thauersköld. Läs på hennes blogg : Det är bara klimathotet som är påhittat. Dessutom handlar ju konferensen om politiska och ekonomiska lösningar på krisen. Att då tro att läsarna i första hand intresserar sig för vad en grupp helt marginaliserade forskare och debattörer tycker i den vetensk

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".] Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt. Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP . Anti-intellektuell är också det ständig