Azar, klimat och moral

Professorn vid Chalmers Christian Azar skriver i Dagens Nyheter om flyget och lösningar på klimatkrisen. På många sätt är det en mycket vettig och hederlig framställning. Nej, flyget står inte för en särskilt stor del av de klimatpåverkande utsläppen globalt sett. Och jo, för en medelsvensk står de för en världigt stor och ökande andel.

Dessutom, skulle jag tillägga, är flygning en ren lyxprodukt för den rika fjärdedelen av jordens befolkning och således mycket enklare att skära ner på än mat, arbetsresor, osv. Om vi, totalt globalt, ska skära ner på utsläppen, så betyder ökande utsläpp från flyget att vi måste ställa ännu högre krav på mer basala industrier som jordbruket, och kanske bromsa utveckingen i tredje världen.

Men det jag framför allt invänder mot i Azars text är detta:

Att enskilda individer vill ta ansvar för sitt beteende är positivt, men samtidigt tror jag att vi ska undvika att moralisera över människors beteende. Det är inte en framkomlig väg. Och moraliserandets väg är framför allt högst oattraktiv. 

Att förminska den moraliska dimensionen, och försöka frikoppla den från både regleringar och marknadskrafter, är felaktigt av flera skäl.

1. Klimat ÄR en moralisk fråga. Att de med makt och tillgångar smutsar ner och slösar på värdefulla resurser medan framför allt de fattiga får betala priset (i form av krig, sjukdomar, svält och flyktingkriser) är givetvis en moralfråga. Ett jordnära exempel känns överflödigt.
2. Vi lagstiftar i massor av moraliska frågor. På många sätt är lagar och regleringar just ett uttryck för vår gemensamma moral. Att inte mörda, misshandla, stjäla, skräpa ner - allt detta är moraliska regler som vi kodat i lag. 
3. Moral påverkar marknad. De som tar egna moraliska beslut utan egenintresse är ofta föregångare i miljöarbetet. Massor av vanliga svenskar köper ekologisk mat, grön el, certifierat trä och bomull, elbilar, osv, trots att de sämre alternativen är lagliga och billigare. Moral påverkar alltså marknad. Men moral påverkar också hur kraftiga incitament som behövs. Om den personliga ansvaret är svagt, så krävs betyligt hårdare regleringar än annars. Ett exempel i torkans tider: om alla fortsätter slösa vatten som vanligt, med argumentet "det spelar ingen roll vad just jag gör", så blir betydligt hårdare regleringar nödvändiga, kanske vattenransonering istället för bevattningsförbud. 
4. Moral påverkar politik. Slaveriet avskaffades av ett fåtal människor som bedrev kampanj, mot enorma ekonomiska intressen hos dåtidens ekonomiska och militära imperium. Det kan ha funnits andra drivkrafter, och idag skulle vi nog inte se slaveri som en ekonomiskt smart konstruktion, men då var slaveriet en grundpelare för koloniernas produktion och den  gryende industrialismen. I flygfrågan skulle vi kunna hävda att om många slutar flyga av moraliska skäl, så påverkas normen och fler skulle börja semestra lokalt, och sköta jobbet mer digitalt på distans. Detta skulle i sin tur göra oss betydligt mindre känsliga för den reglering som måste komma, till exempel skatter på flygbränsle. Att få flygresan att upplevas som lite skamfylld är viktigt. Då kanske det behövs lite gammalt hederligt moraliserande!
5. Politik syftar ofta till att påverka moral. Då ska vi givetvis uppmuntra de privata moraliska besluten som tas redan idag. Framför allt ska vi inte bestraffa de som tar sådana beslut redan. Bönder som redan idag kör på förnyelsebara bränslen, ska givetvis premieras, istället för att som M förespråkar, bestraffas i konkurrensen genom att sänka dieselskatten.
6. Det mest uppenbara: många små enskilda beslut blir till stora förändringar. När alla respekterar bevattningsförbudet, så kan vi fortsätta unna oss en dusch då och då. Om många frivilligt minskar på sitt flygande så minskar utsläppen, i verkliga mätbara siffror. Om jag flyger en gång mindre, så kan en afghansk bonde köra sin traktor väldigt många mil.

Jag vill inte vara sekteristisk och gå i clinch med en så klok person som Azar. Hans huvudtes - att regleringar är absolut nödvändiga - håller jag helt med om.  Men jag är orolig att hans inlägg kan misstolkas av de som menar att de personligen inte kan göra något, att det är samhällets ansvar att lösa problematiken. Men de som menar att man inte ska ha dåligt samvete för en shoppingresa till London, de tenderar ofta att vara samma grupper som är emot exempelvis flygskatt. 

Klimat är både en kollektiv och en individuell fråga. Samhället är vi.