Idag blev jag förskräckt vittne till en ganska otidsenlig debatt. Det var professorn Gösta Walin och språkröret Maria Wetterstrand som debatterade klimatförändringar. Inledningsvis kan man väl säga att SvT, som efter programmet Planeten förra året fick många kängor för att vara miljökramare, nu slagit över lite väl långt åt andra hållet.
Det blir exempelvis lite märkligt när Stina Dabrowski plockar in en politiker för att försvara de senaste vetenskapliga rönen mot tre vetenskapsmän (Gösta Walin, Björn Lomborg och en till i publiken). Vetenskapssamhällets tunga institutioner som IPCC, Nasas toppforskare James Hansen, National Academy of Sciences och The American Meteorological Society står alla entydigt bakom påståendet att människan har påverkat klimatet (se fler institutioner här). Walin, Lomborg mfl representerar alltså en mikroskopisk minoritet (mer exakt: Lomborg ifrågasätter inte längre klimatförändringarna, utan snarare hur vi hanterar dem). Dabrowskis val av kombattanter må skapa lite drama, men någon sann bild av åsiktsläget är det inte. Värt att nämna är dessutom att Walin är aktiv i Junilistan (se tex här) och inte alls opolitisk. Om han nu är kvar. Han tycks inte gilla att inordna sig.
Gösta Walin menar att koldioxid är bra. Och det är det förstås. Precis som vatten är bra. Tills båten sjunker. Hans lite gymnasiala resonemang om att växter gillar koldioxid och att mer koldioxid därmed skulle innebära att livet på jorden blev angenämare kan rimligen bara tilltala den som inte har några som helst kunskaper. Låt oss nöja oss här med att konstatera att sambandet är mycket komplext (och att Walin inte är biolog och alltså är långt hemifrån i det här resonemanget). Koldioxid behöver exempelvis inte vara flaskhalsen för ökad produktion i växtriket. Likaledes är det inte alls säkert att mindre genomflöde av vatten i växten är bra i alla biotoper. I regnskogar, exempelvis, kan effekten bli den rakt motsatta.
Walin menar också att varma perioder historiskt sett har varit "bra" perioder. Här måste man nästan fnissa lite åt bristen på perspektiv och svara långsamt och tydligt: JA, OM MAN BOR DÄR DET ANNARS ÄR KALLT. Exempelvis i skandinavien. För den som bor i områden runt Sahara eller vid Medelhavet är en varm period synonym med torka och svält. Större delen av jordens befolkning bor där det redan är relativt varmt. Dessa är också de fattigaste och mest utsatta. (Se s 20 i IPCCs fjärde rapport här.)
Ytterliggare ett argument är att jordens urtidshistoria uppvisar perioder med mycket högre andel koldioxid än vi har idag. Det är förstås sant. Men man måste hålla tungan rätt i mun när det gäller tidsperspektiven. Den moderna människan brukar man datera till för ca 200 000 år sedan. Vår civilisation är, generöst räknat, 10 000 år gammal. Under denna period har vi aldrig haft liknande nivåer av koldioxid. Vad som hände för 10, 100 eller 1000 miljoner år sedan blir en ganska akademisk fråga. Visst, LIVET klarar sig i alla möjliga och omöjliga atmosfäriska sammansättningar. Men den moderna människan och hennes civilisation (odlingar, vägar, städer, transportsystem, matvanor, immunitet mot sjukdomar, osv) har vuxit fram i en just denna tid med just detta klimat. Eskimåer behöver is och sälar för att överleva, inte ett isfritt Arktis. Masajer har inget behov av regnskog.
Just den nuvarande balansen av gaser i atmosfären, just denna temperatur, just denna flora och fauna, har gynnat människan både som organism och som samhälle. Det är detta klimat som vi upplever som angenämt och som vi vill fortsätta leva i. För en gångs skull så får man lov att vara antropocentrisk.
Det blir exempelvis lite märkligt när Stina Dabrowski plockar in en politiker för att försvara de senaste vetenskapliga rönen mot tre vetenskapsmän (Gösta Walin, Björn Lomborg och en till i publiken). Vetenskapssamhällets tunga institutioner som IPCC, Nasas toppforskare James Hansen, National Academy of Sciences och The American Meteorological Society står alla entydigt bakom påståendet att människan har påverkat klimatet (se fler institutioner här). Walin, Lomborg mfl representerar alltså en mikroskopisk minoritet (mer exakt: Lomborg ifrågasätter inte längre klimatförändringarna, utan snarare hur vi hanterar dem). Dabrowskis val av kombattanter må skapa lite drama, men någon sann bild av åsiktsläget är det inte. Värt att nämna är dessutom att Walin är aktiv i Junilistan (se tex här) och inte alls opolitisk. Om han nu är kvar. Han tycks inte gilla att inordna sig.
Gösta Walin menar att koldioxid är bra. Och det är det förstås. Precis som vatten är bra. Tills båten sjunker. Hans lite gymnasiala resonemang om att växter gillar koldioxid och att mer koldioxid därmed skulle innebära att livet på jorden blev angenämare kan rimligen bara tilltala den som inte har några som helst kunskaper. Låt oss nöja oss här med att konstatera att sambandet är mycket komplext (och att Walin inte är biolog och alltså är långt hemifrån i det här resonemanget). Koldioxid behöver exempelvis inte vara flaskhalsen för ökad produktion i växtriket. Likaledes är det inte alls säkert att mindre genomflöde av vatten i växten är bra i alla biotoper. I regnskogar, exempelvis, kan effekten bli den rakt motsatta.
Walin menar också att varma perioder historiskt sett har varit "bra" perioder. Här måste man nästan fnissa lite åt bristen på perspektiv och svara långsamt och tydligt: JA, OM MAN BOR DÄR DET ANNARS ÄR KALLT. Exempelvis i skandinavien. För den som bor i områden runt Sahara eller vid Medelhavet är en varm period synonym med torka och svält. Större delen av jordens befolkning bor där det redan är relativt varmt. Dessa är också de fattigaste och mest utsatta. (Se s 20 i IPCCs fjärde rapport här.)
Ytterliggare ett argument är att jordens urtidshistoria uppvisar perioder med mycket högre andel koldioxid än vi har idag. Det är förstås sant. Men man måste hålla tungan rätt i mun när det gäller tidsperspektiven. Den moderna människan brukar man datera till för ca 200 000 år sedan. Vår civilisation är, generöst räknat, 10 000 år gammal. Under denna period har vi aldrig haft liknande nivåer av koldioxid. Vad som hände för 10, 100 eller 1000 miljoner år sedan blir en ganska akademisk fråga. Visst, LIVET klarar sig i alla möjliga och omöjliga atmosfäriska sammansättningar. Men den moderna människan och hennes civilisation (odlingar, vägar, städer, transportsystem, matvanor, immunitet mot sjukdomar, osv) har vuxit fram i en just denna tid med just detta klimat. Eskimåer behöver is och sälar för att överleva, inte ett isfritt Arktis. Masajer har inget behov av regnskog.
Just den nuvarande balansen av gaser i atmosfären, just denna temperatur, just denna flora och fauna, har gynnat människan både som organism och som samhälle. Det är detta klimat som vi upplever som angenämt och som vi vill fortsätta leva i. För en gångs skull så får man lov att vara antropocentrisk.
Kommentarer