Det är populärt att lyfta fram att Sverige "bara" står för 0,2 till 0,3 % av världens koldioxidutsläpp, att transporterna står för en tredjedel av dessa, och att utsläppsminskningar inom den sektorn således är ointressanta. "Varför ska just vi bilister/åkare/flygbolag vara de som tar smällen?"
Argumentet börjar kännas tjatigt. Det är också ett flagrant missbruk av statistik. För det första är 0,3 % en hög siffra, med tanke på att vi utgör bara en dryg tusendel av jordens befolkning. Vi släpper alltså ut långt mer än vår beskärda del. Men mer intressant är frågan om vad som kan anses vara försumbara utsläpp. Vi kan ta svenska transporter, multiplicera procenttal och sedan tro oss ha trollat bort problemet. Men vad hindrar kenyanska elproducenter, chilensk gruvindustri eller laotiskt inrikesflyg att göra detsamma? Om vi vill påstå att just svenska bilar skall vara undantagna från en generell utsläppsminskning, så måste vi också kunna visa varför andra brancher i andra länder skall ta smällen istället.
För att bygga en grov analogi så skulle jag kunna hävda att 55-åriga direktörer som kör BMW och äger ett hus värt över 5 miljoner är en så försvinnande liten del av skattebasen att de borde skattebefrias. Godtyckliga subgrupperingar är ett lamt sätt att dölja det faktum att man inte vill dra sitt strå till stacken.
Den bistra sanningen är att det inte finns tydliga punktutsläpp. Varken svenska villor, brittiskt flyg, tysk kolkraft eller kinesiska bilar står för någon imponerande procentuell siffra. Utsläpp sker överallt, men som enskild människa eller regering bör jag naturligtvis verka i min närhet, där jag har störst möjlighet att påverka. Det enda konkreta vi ännu kan säga om borgarnas illusoriska miljöpolitik är att den ska genomföras någon annanstans.
Argumentet börjar kännas tjatigt. Det är också ett flagrant missbruk av statistik. För det första är 0,3 % en hög siffra, med tanke på att vi utgör bara en dryg tusendel av jordens befolkning. Vi släpper alltså ut långt mer än vår beskärda del. Men mer intressant är frågan om vad som kan anses vara försumbara utsläpp. Vi kan ta svenska transporter, multiplicera procenttal och sedan tro oss ha trollat bort problemet. Men vad hindrar kenyanska elproducenter, chilensk gruvindustri eller laotiskt inrikesflyg att göra detsamma? Om vi vill påstå att just svenska bilar skall vara undantagna från en generell utsläppsminskning, så måste vi också kunna visa varför andra brancher i andra länder skall ta smällen istället.
För att bygga en grov analogi så skulle jag kunna hävda att 55-åriga direktörer som kör BMW och äger ett hus värt över 5 miljoner är en så försvinnande liten del av skattebasen att de borde skattebefrias. Godtyckliga subgrupperingar är ett lamt sätt att dölja det faktum att man inte vill dra sitt strå till stacken.
Den bistra sanningen är att det inte finns tydliga punktutsläpp. Varken svenska villor, brittiskt flyg, tysk kolkraft eller kinesiska bilar står för någon imponerande procentuell siffra. Utsläpp sker överallt, men som enskild människa eller regering bör jag naturligtvis verka i min närhet, där jag har störst möjlighet att påverka. Det enda konkreta vi ännu kan säga om borgarnas illusoriska miljöpolitik är att den ska genomföras någon annanstans.
Kommentarer
En dryg tusendel av befolkningen, dvs drygt 0,1 %, står för 0,2 % av världens utsläpp. Vi släpper alltså ut knappt dubbelt så mycket som genomsnittsbefolkningen, men kanske inte "långt mer än vår beskärda del". Framför allt om man räknar in var vi bor temperaturgeografiskt. Det är emellertid anmärkningsvärt ändå om man betänker vårt stora energiinnehav i form utav vattenkraft, som ju är koldioxidneutralt. Det är dessutom moraliskt felaktigt att vi över huvud taget, genom våra utsläpp, förändrar planeten på ett för andra regioner och folk destruktivt sätt.