fredag, oktober 02, 2009

Ärkeskeptikern Shermer inte kritisk nog

Micheal Shermer på Skepticblog skriver om cost-benefit analys. Skall vi lägga stora summor pengar på klimathotet, eller finns det viktigare saker att satsa på där pengarna gör mer nytta?

Shermer är alltså inte "klimatskeptiker" i den svenska meningen, utan driver en sajt där han skärskådar vetenskapliga myter och missförstånd i vid bemärkelse. För en tid sedan gick han över till att acceptera AGW-hypotesen. I detta senaste inlägg anammar han dock Lomborgs analys och menar att det finns bättre sätt att använda tusental miljarder kronor än att försöka rädda klimatet.
Should we (can we?) really allocate the equivalent of a Manhattan Project to lower CO2 emissions 50 percent by 2050 and 80 percent by 2100, as the IPCC recommends in order to divert disaster? My answer is no. Why? Because the potential benefits for the costs incurred are simply not warranted.
Han räknar upp andra viktiga områden, såsom fattigdomsbekämpning, vaccinationsprogram, frihandel, AIDS, osv, och menar att dessa är mer brådskande, och framför allt att man får mer nytta, krona för krona, om pengarna satsas här istället. Att väga olika investeringar mot varandra är en självklar del i att välja strategi i de globala utmaningarna. Men fallgroparna är många, och ärkeskeptikern Shermer lyckas inte peak ut dem dem.

För det första är det missvisande att ställa just fattigdomsbekämpning mot klimatåtgärder. Dels för att det blir precis meningslöst att göra kortsiktigare åtgärder mot fattigdom, svält och sjukdomar idag, om vi inom några decennier kommer att se alltsammans raseras när människor drabbas av klimatförändringarna. Det är som att välja mellan täta läckan i skrovet eller styra skutan bort från farliga rev. Att välja det ena eller andra är meningslöst.

Att sedan ekonomiskt jämföra dessa åtgärder klingar också falskt. Det finns åtskilliga andra kostnader i samhället som vi skulle kunna "offra" för att ha råd med klimatåtgärder. Att välja frågan "ska vi rädda klimatet eller ska vi rädda miljontals fattiga barn i tredje världen" är ju bara simpel retorik. Varför inte väga kostnaderna mot vad global upprustning och krigföring kostar? Varför anta att klimatåtgärder ligger i samma budget som bistånd?  
 
Dessutom är ju många av de alternativa investeringarna (låt oss säga skydd av regnskog och plantering av ny skog) precis det som också måste göras för att minska vår klimatpåverkan. Att utveckla vårdresurserna eller utbildningen i tredje världen är precis det som behövs för att öka dessa samhällens motståndskraft inför klimatförändringar. Klimatåtgärder och "klassiskt" bistånd går helt enkelt ofta hand i hand.

För det andra: cost-benefit är som sagt ett sätt att åskådligöra alternativ. Men många av komponenterna i en sådan analys måste till sin natur hamna bortom väldefinierade ekonomiska marknadsvärden. Hur värderar man ett liv, ett förlorat hem, rent vatten, en ny konflikt när naturresurser tryter eller förändras? Här måste Lomborg, Stern och alla andra som gör en sådan analys rimligen använda sig av många antaganden och vidlyftig ad hoc. Jag vill veta hur man tänkt. Det här är en gissning, men det känns inte otroligt att här finns ett enormt utrymme för godtycke och rena värderingar. Att tala om ekonomiska "data" är att överdriva.

Michael Shermer kunde gott använt sitt skarpsinne och kritiska tänkande till att granska just dessa frågor. På vilka antaganden bygger man en cost-benefit analys? Lomborg kommer till en slutsats, Stern och många andra menar att krafftfulla åtgärder tidigt är billigare än att vänta. Vem har rätt?

5 kommentarer:

Olle H sa...

Mycket bra bloggpost! Jag håller med dig hela vägen, och argumenterade längs liknande linjer för tre år sedan i mitt allra första bidrag till klimatdebatten. Jag fick svar av tre norrländska Lomborgianer, och tillfälle till slutreplik. Ett halvår senare åt vi surströmming tillsammans under stort gemyt, men våra meningsskiljaktigheter tycks bestå.

John Liungman sa...

Surströmming? Försökte de mörda dig, eller få dig att lukta permanent illa? Vilka listiga typer... ;-)

På den allvarliga sidan har jag ju inte så mycket att komma med mer än en varning för att cost/benefit är skakig vetenskap, och en uppmaning till mig själv och andra att skärskåda de antaganden som ligger till grund. Hoppas hinna läsa på om metodiken för dessa analyser och återkomma.

John Liungman sa...

Läste nu Olles debatt med umeå-ekonomerna. Mycket intressant och ett bra exempel på konstruktiv diskussion. Men jag tycker att man missar en viktig poäng, nämligen att Copenhagen Consensus fick ett urval av angelägna projekt att välja mellan, som skulle prioriteras inbördes. Detta menar jag sätter fel ramar kring diskussionen. Det finns många fler kostnader i våra samhällen som skulle kunna tåla att jämföras med malariabekämpning, däribland kostnaden för krig och upprustning. Vad är den ekonomiska "benefit" av kriget i Afganistan?

John Liungman sa...

Läste nu Olles debatt med umeå-ekonomerna. Mycket intressant och ett bra exempel på konstruktiv diskussion. Men jag tycker att man missar en viktig poäng, nämligen att Copenhagen Consensus fick ett urval av angelägna projekt att välja mellan, som skulle prioriteras inbördes. Detta menar jag sätter fel ramar kring diskussionen. Det finns många fler kostnader i våra samhällen som skulle kunna tåla att jämföras med malariabekämpning, däribland kostnaden för krig och upprustning. Vad är den ekonomiska "benefit" av kriget i Afganistan?

Olof L sa...

John, eftersom länken till Michael Shermers blogg kom från mig så får jag väl säga något. Jag håller helt med dig och är förvånad över att Shermer missar detta. Jag har läst mycket han skrivit och han är annars en skarp person som verkar aktivt för ett skeptiskt tankesätt. Däremot är frågan om vilka insatser som ger mest valuta för pengarna viktig att ställa, men tyvärr säkert svår att besvara. Jag blir lite beklämd också när han hänvisar till att flera nobelpristagare ingick i panelen han nämner. Bara för att man är nobelpristagare behöver inte betyda att man vet ett jota mer än vem som helst inom ett område utanför sin expertis.