Fortsätt till huvudinnehåll

Ärkeskeptikern Shermer inte kritisk nog

Micheal Shermer på Skepticblog skriver om cost-benefit analys. Skall vi lägga stora summor pengar på klimathotet, eller finns det viktigare saker att satsa på där pengarna gör mer nytta?

Shermer är alltså inte "klimatskeptiker" i den svenska meningen, utan driver en sajt där han skärskådar vetenskapliga myter och missförstånd i vid bemärkelse. För en tid sedan gick han över till att acceptera AGW-hypotesen. I detta senaste inlägg anammar han dock Lomborgs analys och menar att det finns bättre sätt att använda tusental miljarder kronor än att försöka rädda klimatet.
Should we (can we?) really allocate the equivalent of a Manhattan Project to lower CO2 emissions 50 percent by 2050 and 80 percent by 2100, as the IPCC recommends in order to divert disaster? My answer is no. Why? Because the potential benefits for the costs incurred are simply not warranted.
Han räknar upp andra viktiga områden, såsom fattigdomsbekämpning, vaccinationsprogram, frihandel, AIDS, osv, och menar att dessa är mer brådskande, och framför allt att man får mer nytta, krona för krona, om pengarna satsas här istället. Att väga olika investeringar mot varandra är en självklar del i att välja strategi i de globala utmaningarna. Men fallgroparna är många, och ärkeskeptikern Shermer lyckas inte peak ut dem dem.

För det första är det missvisande att ställa just fattigdomsbekämpning mot klimatåtgärder. Dels för att det blir precis meningslöst att göra kortsiktigare åtgärder mot fattigdom, svält och sjukdomar idag, om vi inom några decennier kommer att se alltsammans raseras när människor drabbas av klimatförändringarna. Det är som att välja mellan täta läckan i skrovet eller styra skutan bort från farliga rev. Att välja det ena eller andra är meningslöst.

Att sedan ekonomiskt jämföra dessa åtgärder klingar också falskt. Det finns åtskilliga andra kostnader i samhället som vi skulle kunna "offra" för att ha råd med klimatåtgärder. Att välja frågan "ska vi rädda klimatet eller ska vi rädda miljontals fattiga barn i tredje världen" är ju bara simpel retorik. Varför inte väga kostnaderna mot vad global upprustning och krigföring kostar? Varför anta att klimatåtgärder ligger i samma budget som bistånd?  
 
Dessutom är ju många av de alternativa investeringarna (låt oss säga skydd av regnskog och plantering av ny skog) precis det som också måste göras för att minska vår klimatpåverkan. Att utveckla vårdresurserna eller utbildningen i tredje världen är precis det som behövs för att öka dessa samhällens motståndskraft inför klimatförändringar. Klimatåtgärder och "klassiskt" bistånd går helt enkelt ofta hand i hand.

För det andra: cost-benefit är som sagt ett sätt att åskådligöra alternativ. Men många av komponenterna i en sådan analys måste till sin natur hamna bortom väldefinierade ekonomiska marknadsvärden. Hur värderar man ett liv, ett förlorat hem, rent vatten, en ny konflikt när naturresurser tryter eller förändras? Här måste Lomborg, Stern och alla andra som gör en sådan analys rimligen använda sig av många antaganden och vidlyftig ad hoc. Jag vill veta hur man tänkt. Det här är en gissning, men det känns inte otroligt att här finns ett enormt utrymme för godtycke och rena värderingar. Att tala om ekonomiska "data" är att överdriva.

Michael Shermer kunde gott använt sitt skarpsinne och kritiska tänkande till att granska just dessa frågor. På vilka antaganden bygger man en cost-benefit analys? Lomborg kommer till en slutsats, Stern och många andra menar att krafftfulla åtgärder tidigt är billigare än att vänta. Vem har rätt?

Kommentarer

Olle H sa…
Mycket bra bloggpost! Jag håller med dig hela vägen, och argumenterade längs liknande linjer för tre år sedan i mitt allra första bidrag till klimatdebatten. Jag fick svar av tre norrländska Lomborgianer, och tillfälle till slutreplik. Ett halvår senare åt vi surströmming tillsammans under stort gemyt, men våra meningsskiljaktigheter tycks bestå.
Surströmming? Försökte de mörda dig, eller få dig att lukta permanent illa? Vilka listiga typer... ;-)

På den allvarliga sidan har jag ju inte så mycket att komma med mer än en varning för att cost/benefit är skakig vetenskap, och en uppmaning till mig själv och andra att skärskåda de antaganden som ligger till grund. Hoppas hinna läsa på om metodiken för dessa analyser och återkomma.
Läste nu Olles debatt med umeå-ekonomerna. Mycket intressant och ett bra exempel på konstruktiv diskussion. Men jag tycker att man missar en viktig poäng, nämligen att Copenhagen Consensus fick ett urval av angelägna projekt att välja mellan, som skulle prioriteras inbördes. Detta menar jag sätter fel ramar kring diskussionen. Det finns många fler kostnader i våra samhällen som skulle kunna tåla att jämföras med malariabekämpning, däribland kostnaden för krig och upprustning. Vad är den ekonomiska "benefit" av kriget i Afganistan?
Läste nu Olles debatt med umeå-ekonomerna. Mycket intressant och ett bra exempel på konstruktiv diskussion. Men jag tycker att man missar en viktig poäng, nämligen att Copenhagen Consensus fick ett urval av angelägna projekt att välja mellan, som skulle prioriteras inbördes. Detta menar jag sätter fel ramar kring diskussionen. Det finns många fler kostnader i våra samhällen som skulle kunna tåla att jämföras med malariabekämpning, däribland kostnaden för krig och upprustning. Vad är den ekonomiska "benefit" av kriget i Afganistan?
Olof L sa…
John, eftersom länken till Michael Shermers blogg kom från mig så får jag väl säga något. Jag håller helt med dig och är förvånad över att Shermer missar detta. Jag har läst mycket han skrivit och han är annars en skarp person som verkar aktivt för ett skeptiskt tankesätt. Däremot är frågan om vilka insatser som ger mest valuta för pengarna viktig att ställa, men tyvärr säkert svår att besvara. Jag blir lite beklämd också när han hänvisar till att flera nobelpristagare ingick i panelen han nämner. Bara för att man är nobelpristagare behöver inte betyda att man vet ett jota mer än vem som helst inom ett område utanför sin expertis.

Populära inlägg i den här bloggen

Nej-sidans bästa argument - och varför de inte håller

Det är inte alltid lätt att identifiera varför nej-sidan säger nej. Argumenten skiftar vecka för vecka, och dyker upp från oväntade håll. Några är bättre, andra sämre. Jag har här bemött Nej-bloggens 14 anledningar att rösta Nej i folkomröstningen . 1. Trängselskatten är orättvis. Den drabbar vissa bilister beroende på var man råkar bo och arbeta i förhållande till var tullstationerna står, medan andra slipper helt undan. Utlandsregistrerade bilar betalar ingen trängselskatt. Bor man strax utanför zonen och jobbar strax innanför så kan skatten tyckas orättvis. Då har man å andra sidan troligen goda möjligheter att ta sig till jobbet på annat sätt - med cykel eller buss. Trängselskatten tas ut av de som använder det tungt belastade vägnätet när flest vill ha tillgång till det. På så vis är det snarast rättvist. Den som inte kör bil kl 8 varje vardagsmorgon skall givetvis inte behöva vara med och betala för breddade motorvägar. Och den som bor nära motorvägarna ska så klart inte behöv

Klimatskeptiskt lobbyist agerar journalist åt Världen Idag

Tidningen Världen idag har gjort ett intressant val av reporter till COP15. Den populära och uttalat klimatskeptiska lobbyisten Maggie Thauersköld Crusell har lyckats få tidningens uppdrag att skildra klimatkonferensen. Ett minst sagt kontroversiellt val av chefredaktören Felicia Svaeren, som tydligen fått kritik, för hon försvarar sitt val: Av 500 reportrar som är ackrediterade till Kimatkonferensen kommer troligen en majoritet av dem att helt undvika att rapportera från något annat håll än att klimathotet är ett faktum. Det har hon säkert helt rätt i. Om en seriös reporter åker till en konferens om avsakaffande av landminor, så bör dennes grundförutsättning vara att landminor finns. Det tror inte Thauersköld. Läs på hennes blogg : Det är bara klimathotet som är påhittat. Dessutom handlar ju konferensen om politiska och ekonomiska lösningar på krisen. Att då tro att läsarna i första hand intresserar sig för vad en grupp helt marginaliserade forskare och debattörer tycker i den vetensk

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".] Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt. Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP . Anti-intellektuell är också det ständig