fredag, september 25, 2009

Hur mycket plats får människan ta?

I en artikel i Nature (A safe operating space for humanity) presenterar professor Johan Rockström, mfl ett ramverk för hur vi kan se på planetens begränsingar för mänsklig civilisation på jorden. Det är ett spännande arbete som, om det drivs vidare, skulle kunna resultera i förbättrade verktyg för att kontrollera global miljöpåverkan.

Artikeln föreslår sju begänsande faktorer för vårt resursutnyttjande och tillväxt, nämligen klimat, biologisk mångfald, kvävecykeln, fosforcykeln, ozonlagret, försurning av världshaven, sötvatten, markanvändning, aerosoler och kemiska föroreningar. Mest intressant är att författarna menar att vi redan överskridit de föreslagna gränsvärdena vad gäller klimat (eller koldioxidhalt), förlust av biologisk mångfald och påverkan på kvävecykeln.

Författarna påpekar också att statusen för respektive system inte är frikopplat från övriga:
Not all processes or subsystems on Earth have well-defined thresholds, although human actions that undermine the resilience of such processes or subsystems — for example, land and water degradation — can increase the risk that thresholds will also be crossed in other processes, such as the climate system.
Har inte läst hela texten, men upplever att valet av just dessa sju begränsningar känns lite godtyckliga. Överlappar inte klimat och försurning av världshaven, tex? Klimat och aerosoler? Osv..

tisdag, september 22, 2009

Man kan inte ha kakan och äta den

Ytterligare ett steg i jobbavdraget ska ge mer klirr i plånboken. Samtidigt ska det ge fler jobb, påstås det. Den ekvationen går inte ihop.

Som GP korrekt skriver i en ledare idag så innebär sänkta skatter att reservationslönen sjunker, dvs att löntagaren kan acceptera en lägre lön före skatt, eftersom slutsumman blir densamma. Med andra ord sjunker företagens kostnader för anställning. Då kan det eventuellt bli fler jobb, om inte andra faktorer visar sig utgöra flaskhals i ekonomin.

Men då är det alltså inte de som jobbar som får mer pengar, utan de som äger företag. Inget fel med det, men det är oärligt att framställa det som att regeringen kommit på ett magiskt sätt att både dela ut pengar och minska arbetslösheten.

För övrigt har jag ett förslag på hur det hela kan finansieras utan lån. Avskaffa reseavdraget - spara 14 miljarder. En ypperlig miljöinsats dessutom.

måndag, september 21, 2009

Klimatskepsis och dansk populism

Enligt en artikel i DN vill Pia Kjærsgaards Dansk Folkeparti hålla ett alternativt klimatmöte i Köpenhamn. Läs: ett möte för dem som ännu inte förstått klimathotet. Eller som gruppordföranden i partiet säger till DN:

– Vår roll i klimatfrågan är densamma som i utlänningsfrågan. Vi ställer de frågor som många vanliga människor går och funderar på, säger Kristian Thulesen Dahl, gruppordförande för Dansk folkeparti.
Samma roll som i utlänningsfrågan? Ok, hur ska vi översätta populistisk rasism till klimatfrågan? Att utifrån fördomar, brist på förståelse och hänsynslös röstvärvning ignorera intellektuell värdighet och solidaritet med nödlidande. Jag förstår.

torsdag, september 17, 2009

Avhandling om klimatfrågan i Europa möts med tjo och tjim

En delstudie till en avhandling vid Linköpings universitet har orsakat en del tjo och tjim bland klimatskeptiker idag. Det är doktoranden Jacob Nordangård som behandlar frågan om hur klimatförändringarna så snabbt kom att bli politiskt hetstoff, framför allt i Europa.

Det är en spännande frågeställning, och Nordangårds arbete är intressant. När avhandlingen är klar så kan den säkert bidra till förståelsen kring hur en idé slår rot och når de internationella förhandlingsborden.

Bland skeptiker tolkas arbetet som en bekräftelse på att klimatfrågan är en bluff som politikerna utnyttjar för egna syften. Jag vill inte "rain on your parade", men en sån tolkning är nog att ta i. För det första har vi bara sett en delstudie i ett arbete som efter att det bemötts, granskats och publicerats troligen kommer att revideras en del. För det andra så är det väl inga underliga slutsatser som dras i studien?

För att en ny och politiskt omvälvande tanke skall växa sig stor så snabbt behövs en gynnsam grogrund. Tankegångar som “bara” är vetenskapliga, och som resulterar i exempelvis ett fungerande kärnkraftverk, de kräver inte så mycket mer för att accepteras. Men idéer med globala samhälleliga konsekvenser - såsom bilden av solsystemet, slaveriets avskaffande, evolutionsteorins framväxt, osv (dessutom svåra att konkret förevisa för undrande lekmän) - kommer alltid att vara beroende av det rådande samhällsklimatet för att ta rot. Klimatfrågan föll, enligt Nordangård, i god jord.

Inget av detta behöver betyda att klimathotet bygger på dålig vetenskap. Det skulle däremot kunna förklara varför så lite konkret skett hittills på den globala arenan - kanske struntar makthavare i klimatet och är mer intresserade av globalisering som sådan?

Den triumfatoriska tonen på bland annat The Climate Scam ter sig ibland lite makaber. Tillåt mig gissa att klimathotet kommer att bestå, både som fysiskt fenomen och som politisk fråga.

söndag, september 13, 2009

Om mig

[Det här inlägget är bara ett första utkast till en längre presentation]

Min syn på klimatfrågan
Den vetenskapliga metodiken kan ha sina brister, men att det är det bästa vi har för att beskriva och förstå världen omkring oss. Därför litar jag i allmänhet på vad den etablerade forskningen säger oss - till exempel att planeterna rör sig i elliptiska banor runt solen, att arterna uppstått genom evolution, och att människans utsläpp av växthusgaser påverkar jordens klimat.

Klimatfrågan kan lösas. Den kan lösas med minimal inskränkning av vår välfärd, om vi är smarta och börjar nu. Om vi under några decennier måste minska vår materiella tillväxt för att rädda planeten från långtgående klimatförändringar så är det bara att sätta igång - att vänta blir dyrare.

Min syn på djurs rättigheter
Djur som hundar och hästar har förmågan att lida. Detta är allmänt accepterat, vilket utmynnat i bland annat våra lagar mot djurplågeri. Det finns inget skäl att tro att grisar eller kor skulle vara annorlunda. Och gränsdragningen "neråt" mot enklare organismer blir lätt väldigt flytande. Hur är det med fisk? Insekter? Musslor? Jag vet inte, men det finns goda skäl att anta att även dessa utrustats med smärtförnimmelse. Därför utgår jag från den grundläggande principen att alla djur kan lida.

Lidande är dåligt. Om jag kan undvika att åsamka en annan varelse lidande så gör jag det. Det är i många fall lätt. Jag äter inte kött eller fisk. Jag borde inte äta mjölk eller ägg. Jag undviker läderprodukter, men är inte 100% konsekvent, tyvärr.

Testning på djur är i många fall helt onödigt. Ofta rör det sig om testning av produker vi inte behöver, som ytterligare nya kosmetika, eller botemedel mot åkommor som vi lika gärna kan bota med livsstilsförändringar. I andra fall om testning av ämnen som redan undersökts, men där dokumentationen inte nått ut. I ytterligare en del fall kan djurtestning vara, i mina ögon, moraliskt försvarbart. Det skulle i terorin kunna röra sig om studier av kommande livsviktiga mediciner som kan rädda väldigt många människoliv. Men då skall bevisbördan ligga på den som testar. Den eventuella vinsten i att ett botemedel blir uppfunnet skall vägas mot djurens lidande, djurens lidande skall minimeras, och alternativa sätt att testa användas i första hand. Grundregeln skall vara att djurförsök är förbjudna, med ett nogrannt dispensförfarande för det fåtal fall då det trots allt kan vara nödtvunget.

fredag, september 11, 2009

Björn Lomborg och framtiden

Detta är ett inlägg från 2008, flyttat hit från min gamla blogg Miljöbevakningen.

Nu har jag läst hela Lomborg / Yohe / Stern artikeln i SciAm (rekommenderas, läs den här). Lomborg framstår som något vettigare nu (eller så är det bara för att jag upptäckt att det finns så många andra totala knäppgökar i den här diskussionen).


Så här sammanfattar jag det han säger:
  1. Klimatförändringar finns
  2. Man ska satsa pengar där det gör mest nytta
  3. Koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter gör liten nytta och kostar mycket
  4. Satsa istället på att forska fram ny teknik snabbare
  5. Investera i ny teknik först när den är konkurrenskraftig

Mina invändningar:
  • Viktigast: den mesta teknologi tas fram av kommersiella företag. Det är inte i första hand mer statliga forskningspengar som behövs, utan kommersiella drivkrafter och vinstmöjligheter. Att straffa ut fossila bränslen skattevägen är då smart policy. Yohe har här en poäng. Skatten behöver inte vara hög, bara företagen vet att den kommer att höjas varje år. Då blir inriktningen på företagets forskning given - var först med klimatvänlig teknik!
  • Varje kilo koldioxid vi släpper ut stannar i atmosfären (eller i alla fall i den korta kolcykeln). Om vi inväntar ny teknik kommer koldioxidhalten att ha stigit. Alltså måste den nya tekniken innefatta även sätt att ta bort koldioxid ur atmosfären på stor skala.
  • Ny teknik är en chansning. Vi vet inte om den finns därute nånstans, eller om vi om femtio år står med byxorna nere.
  • Ny teknik tar låååång tid att fasa in. Tex flygplansflottor, bilflottor, husbestånd och kraftstationer. Tiotals år minst.

Gräva ner koldioxiden - är det räddningen?

Detta är ett inlägg från 2008, flyttat hit från min gamla blogg Miljöbevakningen.

Jakten på ljuspunkter i klimatdiskussionen fortsätter. Har börjat kika lite på idén med CCS, Carbon Capture and Storage. Idén är i grund och botten enkel: man filtrerar ut koldioxiden vid kolkraftverken och skickar ner den i underjordiska håligheter, exempelvis gamla oljefält. Se bland annat den här artikeln i Scientific American.


CCS-tekniken sätter man stor tilltro till, men jag är, föga överasknande, inte särskilt hoppfull. De tekniska problemen är många:

* Bygga en infrastruktur för att transportera 3 miljoner ton koldioxid (20 gigantiska oljetankers) årligen från varje 500 megawatts kraftverk. Det finns 500 sådana bara i USA.
* En förlust av ca 40% av kraftverkets effekt
* Hitta lämpliga ställen att pumpa ner koldioxiden
* Ingen praktisk möjlighet att komma åt koldioxiden från mobila källor, som bilar. Här används merparten av all olja.

Min huvudsakliga invändning är dock mer av principiell art. Om vi antar att privata företag skulle driva CCS-project i stor skala, vilken drivkraft har de att göra ett bra jobb? Här talar vi om att permanent gräva ner koldioxiden. Den får inte ploppa upp igen om hundra år. Alla sådana här platser måste alltså övervakas under en mycket lång tid för att upptäcka eventuellt läckage. Det får inte förekomma något fusk. Jag tror att det blir enormt svårt att genomföra. Jag kan inte se hur marknaden här skulle kunna bli självreglerande. Varje läckage blir ju en ren vinst för den som då kan pumpa ner ytterligare gas i jordskorpan.

Om någon säger till dig att han kan ta hand om din spillolja mot en rimlig ersättning, och du väljer honom för att han är billigare än de andra, tror du att han är den som är mest noggrann i hanteringen? Eller hamnar oljan i närmaste dike? Vi vet ju precis hur illa det har gått med u-länder som erbjudit sig att ta emot giftigt avfall billigt.

Jag tror att den här tekniken kommer att självdö som ekonomiskt ohållbar. Det finns enklare lösningar.

torsdag, september 10, 2009

Nytt batteri baserat på alger

Batteriteknologin som utvecklas på Ångströmslaboratoriet i Uppsala innebär supersnabb laddning. Riktigt häftigt!

Läs mer på Ny Teknik.

Fel fråga om trängselskatten i Göteborg

I Göteborgsposten idag talar man om att det kommer att kosta 15 kronor per dag att bila över kommungränserna med trängselskatt. Detta för att pengarna ska räcka till Västlänk och Marieholmstunnel.

Jag menar att denna vinkling i frågan är bakvänd. Nivån på avgiften bör inte läggas för att täcka vissa infrastukturprojekt. Avgiften bör läggas i sådan nivå att den påverkar människors långsiktiga val (boende, bilägande, osv) och kortsiktiga val (när och hur åker jag till jobbet). För det senare krävs differentierade avgifter över tid: dyrt vid rusning, gratis på natten, och nånting däremellan på dagarna. Avgiften skall helt enkelt styra oss mot ett smartare utnyttjande av befintliga vägar och ett mer miljövänligt beteende.

Avgifterna skall förstås täcka systemets egna kostnader, och därutöver dra in pengar för att göra det lättare för den som väljer att ställa bilen, dvs tätare avgångar och fler linjer i kollektivtrafiken från pendlingsorterna. Blir det sedan pengar över så kan de förstås användas till både vägtunnlar och tågtunnlar. Men det bör inte vara den styrande parametern.

Sedan bör man kanske påpeka att 15 kronor om dagen (eller 3300 för ett år) inte är särskilt mycket för den som jobbar. En halv cafe latte, ett längre samtal på mobilen, eller varför inte en liter bensin - det är vad du får för de pengarna idag.

onsdag, september 09, 2009

Blogipedia - anställ en datalingvist

På bloggsökmotorn Blogipedia kan man söka på personnamn, och få upp omdömen om den personen från den sk bloggosfären. Idén är väl lite kul, men genomförandet är minst sagt bristfälligt.

För det första tycks sökmotorn bara söka efter meningar byggda som "John Liungman är supersmart" (nu hoppas jag förstås att Blogipedia ska lägga upp denna välunderbyggda beskrivning av mig själv). Om någon skriver "Jag tycker absolut inte att John Liungman är supersmart" så loggas det ändå som "John Liungman är supersmart". (Se där, om jag nu upprepar denna mening så kanske min rankning förbättras?) Den grammatiska analysen är ju minst sagt bristfällig. 

Prova att söka på Gösta Wallin, professor emeritus. Svaret blir “är den bästa att debattera CO2 frågor”. Kolla sen på blogginlägget som uppges som källa (moderna myter). Wallin nämns då i först kommentarerna, och då med meningen “För övrigt tycker jag inte Gösta Wallin är den bästa att debattera co2-frågor.”

Vad är poängen med en sån här sökmotor om man inte brytt sig om den mest basala språkanalys av det som skrivs?

Ska förresten testa om jag kan få in ytterligare några omdömen om mig själv:
"Det finns de som tycker att John Liungman är snygg."
"Det är en total lögn att påstå att John Liungman är världsmästare i vågsurfing."
"Ingen skulle kunna komma på idén att påstå att John Liungman är en opartisk och saklig debattör med stor sakkunskap om nästan allting."

Sä där jag. Måste man pinga dom nu, eller?

tisdag, september 08, 2009

Japan lovar ambitiösa klimatmål

Japans nya premiärminister Yukio Hatoyama  vill sänka Japans CO2-utsläpp med 25 procent till 2020 (relativt 1990). Ett mycket ambitiöst mål som sätter press på de andra ekonomiska stormakterna inför Köpenhamnsmötet. Samtidigt kan man tillägga att man bara tangerar IPCCs rekommendationer om sänkningar på 25-40%.

Läs mer på The Guardian.

lördag, september 05, 2009

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".]

Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt.

Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP.

Anti-intellektuell är också det ständiga tjatet om att skepticism ska driva forskning, inte konsensus. Ingen påstår att konsensus ska driva forskningen framåt - den är ju bara ett resultat av det faktum att väldigt många kommer till samma slutsats från en mängd olika infallsvinklar. Skeptisk ska man vara. Det betyder att man skall skärskåda nya påståenden, inte blunda för data.

Till försvar för sin "skepticism" tar de båda författarna att det finns före detta professorer ("emeritus") som uttalar kritik mot rådande konsensus. Dessa skulle stå friare i tanken än de som är anställda på universiteten. Vad betyder detta? Att om du jobbar aktivt inom ett fält, anställd av ett universitet, så ska du ges lägre trovärdighet än den som är pensionerad? Ska IPCC ignorera en överväldigande bevismassa från aktiva forskare, och lyssna bara till pensionärer? Kan det möjligen vara så att före detta experter har svårare att hänga med i och ta till sig det paradigmskifte som skett, och att de nu känner sig friare att uttala sig obundet av vetenskapens rigida krav?

Klimatforskare skriver sällan kritiska inlägg i ekonomifrågor, av det enkla skälet att de inte kan ämnet. Många ekonomer borde dra lärdom. Ekonomer har för övrigt ett notoriskt taskigt track record när det gäller prognosmakeri även när de håller sig till sitt eget ämne. Det hade varit uppfriskande om de hade accepterat slutsatserna av naturvetenskaplig forskning som de inte förstår sig på, och istället fokuserat på hur ekonomin kan möta kommande utmaningar.

För en längre utredning kring förnekelsemekanismen se inlägget Förnekelsens dynamik på denna blogg. För ett utmärkt svar på Lundgren/Radetzkis inlägg, se Uppsalainitiativet.

fredag, september 04, 2009

I kvällstidningen intet nytt om flunsan

"Han dog i svininfluensan på 45 minuter efter att han fått diagnos" (och hade cancer)
"3 gravida döda i svininfluensan i USA"
"Joel, 2, får inte vaccin" (se här, eller låt hellre bli)

Tabloidernas rubriker och löpsedlar fjantar vidare på influensatemat, i en kampanj som mer och mer liknar desinformation. Fastän det fortfarande är otroligt många fler som dör på vägarna, och i resistenta bakterieinfektioner (se f.ö. en ovanligt vettig artikel på temat i SvD).

Om man läser noga kan även kvällstidningarnas reportrar konsten att hålla sig till fakta. Kika långt ner i texten om Joel och du ser snart att reportern mycket väl vet varför Joel inte får vaccin (det är otestat på små barn, och i den mån små barn drabbas är det för att de ingår i väldefinierade riskgrupper som ändå vaccineras). Men man börjar alltid med en sensationskapande rubrik, och följer upp med en human touch story där man intervjuar ännu en okunnig person.

Jag tror att det stora problemet just nu är att redaktörerna är djupt oroliga för att det inte tycks bli så mycket ond bråd död. Därför har de givit tydliga order till redigerarna. Är det nu inte panik på gatorna så ska vi nog se till att det blir det snart...

torsdag, september 03, 2009

Ge oss Säveån tillbaka!

Vattenkraft är en fantastisk energikälla. Den ger enorma mängder energi, den genererar relativt små mängder klimatskadliga utsläpp, och den är praktiskt taget outtömlig.

Samtidigt går det inte att förneka baksidan med detta resursutnyttjande. Stora, känsliga naturområden utsätts för massiv påverkan. Där vattnet leds om torrläggs värdefulla älvsträckor, och i reservoarerna skapas onaturliga nivåvariationer. I Akkajaure invid några av sveriges viktigaste och äldsta nationalparker stiger och sjunker vattnet med 30 meter över en säsong.

Hillefors grynkvarn norr om Stenkullen i Lerum

I södra sverige är anläggningarna sällan så stora, men de är desto fler. Om man ser sig om bland Götalands vattendrag kan man konstatera att i stort sett alla gamla forsar är utbyggda med småskaliga kraftstationer. Det finns praktiskt taget ingen orörd fallhöjd kvar. Bara i Säveån, som ringlar sig längs med E20 från Vårgårda ner till Göteborg, står idag 15 kraftverk på en sträcka av 5-6 mil. Fem av dessa ger mindre än 100 kW. Endast Hedefors och Jonsered ger mer än 1000 kW.

Varje kraftverk med tillhörande damm är ett stort ingrepp i naturen. Fiskvandring påverkas, liksom vegetation och fågelliv. Och sist men inte minst förfulas området när en naturlig forssträcka upphör att existera.

Säveån är ett Natura2000-område med stora värden för natur och rekreation. Om någon skulle söka tillstånd att dämma upp en forssträckning här idag för att få ut ett par hundra kilowatt elström så skulle de vara chanslösa. Men många av de 15 kraftstationerna bygger på flera hundra år gamla dammar och kvarnar, så de har fått stå, och ibland moderniserats. Flera drivs mer eller mindre som kulturhistoriska hobbyprojekt.

Det är dags att röja undan några av dessa förfulande byggen och vandringshinder. Jag föreslår Hillefors kvarn som första restaureringsobjekt. Hillefors ligger mitt i Säveåns naturreservat. Verket ger i snitt 125 kW på årsbasis (vilket är att jämföra med ett typiskt modernt vindkraftverk som ger ca 200-300 kW). Att ta bort dämmet skulle ge en sammanhängande naturlig åsträcka med inslag av forsar från Floda till Lerum - ett för allmänheten lättillgängligt område för vandring, paddling, fiske och bad. Naturreservatet skulle knytas ihop till en enhet istället för att klyvas i två av en gammal industrianläggning.

Från bland annat USA finns erferenheter från just sådan här restaurering. Äldre tiders silver- och guldutvinning har där skapat problem med giftigt sediment i dammarna, något som kräver speciella lösningar för att inte sprida kvicksilver och andra kemikalier när dammen rivs. Naturligtvis måste sådana problem undersökas även i Sverige. Men det är av avgörande betydelse att mänsklig påverkan i naturen inte överallt ökar, utan att vi lär oss hur vi kan vända på den utvecklingen där så behövs. Om detta visar sig svårt så är det ju bara en tydlig signal om hur försiktiga vi måste vara med nya ingrepp.