Fortsätt till huvudinnehåll

Björn Lomborg och framtiden

Detta är ett inlägg från 2008, flyttat hit från min gamla blogg Miljöbevakningen.

Nu har jag läst hela Lomborg / Yohe / Stern artikeln i SciAm (rekommenderas, läs den här). Lomborg framstår som något vettigare nu (eller så är det bara för att jag upptäckt att det finns så många andra totala knäppgökar i den här diskussionen).


Så här sammanfattar jag det han säger:
  1. Klimatförändringar finns
  2. Man ska satsa pengar där det gör mest nytta
  3. Koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter gör liten nytta och kostar mycket
  4. Satsa istället på att forska fram ny teknik snabbare
  5. Investera i ny teknik först när den är konkurrenskraftig

Mina invändningar:
  • Viktigast: den mesta teknologi tas fram av kommersiella företag. Det är inte i första hand mer statliga forskningspengar som behövs, utan kommersiella drivkrafter och vinstmöjligheter. Att straffa ut fossila bränslen skattevägen är då smart policy. Yohe har här en poäng. Skatten behöver inte vara hög, bara företagen vet att den kommer att höjas varje år. Då blir inriktningen på företagets forskning given - var först med klimatvänlig teknik!
  • Varje kilo koldioxid vi släpper ut stannar i atmosfären (eller i alla fall i den korta kolcykeln). Om vi inväntar ny teknik kommer koldioxidhalten att ha stigit. Alltså måste den nya tekniken innefatta även sätt att ta bort koldioxid ur atmosfären på stor skala.
  • Ny teknik är en chansning. Vi vet inte om den finns därute nånstans, eller om vi om femtio år står med byxorna nere.
  • Ny teknik tar låååång tid att fasa in. Tex flygplansflottor, bilflottor, husbestånd och kraftstationer. Tiotals år minst.

Kommentarer

Anders E sa…
Även här håller jag med. Det är avslöjande att Lomborg vill att staten snarare än maknaden ska diktera vilken forskning och utveckling som ska bedrivas. Jag har själv skrivit på det temat (ursäkter för att sidan kan vara oåtkomlig på vissa kombinationer av webbläsare och operativsystem)

Populära inlägg i den här bloggen

Klimatskeptiskt lobbyist agerar journalist åt Världen Idag

Tidningen Världen idag har gjort ett intressant val av reporter till COP15. Den populära och uttalat klimatskeptiska lobbyisten Maggie Thauersköld Crusell har lyckats få tidningens uppdrag att skildra klimatkonferensen. Ett minst sagt kontroversiellt val av chefredaktören Felicia Svaeren, som tydligen fått kritik, för hon försvarar sitt val: Av 500 reportrar som är ackrediterade till Kimatkonferensen kommer troligen en majoritet av dem att helt undvika att rapportera från något annat håll än att klimathotet är ett faktum. Det har hon säkert helt rätt i. Om en seriös reporter åker till en konferens om avsakaffande av landminor, så bör dennes grundförutsättning vara att landminor finns. Det tror inte Thauersköld. Läs på hennes blogg : Det är bara klimathotet som är påhittat. Dessutom handlar ju konferensen om politiska och ekonomiska lösningar på krisen. Att då tro att läsarna i första hand intresserar sig för vad en grupp helt marginaliserade forskare och debattörer tycker i den vetensk...

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".] Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt. Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP . Anti-intellektuell är också det stä...

Eldrift i segelbåten

Vi var klara för att korsa atlanten. Båten var fullastad med färska grönsaker från snabbköpet i Las Palmas, bananstocken hängde i kajutan och stämningen var på topp. Nu hade vi tre veckor på öppet hav framför oss. Efter bara ett par timmar kände vi doften: diesel. Jag kollade under durkarna och mycket riktigt - hela kölsvinet, och allt som stuvats däri, var insmort i kladdig diesel. I timtal fick jag, och den enda andra besättningsmedlemmen som stod ut med lukten och gunget och värmen utan att kräkas, torka diesel från Fanta-burkar, kablar, vattenflaskor och konservburkar. Diesel i all ära, men i tider då vi insett problemet med fossila bränslen i bilar, då undrar man vad som hänt till sjöss? En snabb titt på nätet visar att det är ganska mycket: eldrift, dieselektrisk drift, bränsleceller, osv. För mina egna tänkta ändamål - svensk skärgårdssegling i en liten båt med regelbundna bryggbesök - så skulle ren eldrift kännas kanon. Här är ett exempel: http://www.electric-sailboat.com...