fredag, september 11, 2009

Björn Lomborg och framtiden

Detta är ett inlägg från 2008, flyttat hit från min gamla blogg Miljöbevakningen.

Nu har jag läst hela Lomborg / Yohe / Stern artikeln i SciAm (rekommenderas, läs den här). Lomborg framstår som något vettigare nu (eller så är det bara för att jag upptäckt att det finns så många andra totala knäppgökar i den här diskussionen).


Så här sammanfattar jag det han säger:
  1. Klimatförändringar finns
  2. Man ska satsa pengar där det gör mest nytta
  3. Koldioxidskatter och handel med utsläppsrätter gör liten nytta och kostar mycket
  4. Satsa istället på att forska fram ny teknik snabbare
  5. Investera i ny teknik först när den är konkurrenskraftig

Mina invändningar:
  • Viktigast: den mesta teknologi tas fram av kommersiella företag. Det är inte i första hand mer statliga forskningspengar som behövs, utan kommersiella drivkrafter och vinstmöjligheter. Att straffa ut fossila bränslen skattevägen är då smart policy. Yohe har här en poäng. Skatten behöver inte vara hög, bara företagen vet att den kommer att höjas varje år. Då blir inriktningen på företagets forskning given - var först med klimatvänlig teknik!
  • Varje kilo koldioxid vi släpper ut stannar i atmosfären (eller i alla fall i den korta kolcykeln). Om vi inväntar ny teknik kommer koldioxidhalten att ha stigit. Alltså måste den nya tekniken innefatta även sätt att ta bort koldioxid ur atmosfären på stor skala.
  • Ny teknik är en chansning. Vi vet inte om den finns därute nånstans, eller om vi om femtio år står med byxorna nere.
  • Ny teknik tar låååång tid att fasa in. Tex flygplansflottor, bilflottor, husbestånd och kraftstationer. Tiotals år minst.

1 kommentar:

Anders E sa...

Även här håller jag med. Det är avslöjande att Lomborg vill att staten snarare än maknaden ska diktera vilken forskning och utveckling som ska bedrivas. Jag har själv skrivit på det temat (ursäkter för att sidan kan vara oåtkomlig på vissa kombinationer av webbläsare och operativsystem)