En delstudie till en avhandling vid Linköpings universitet har orsakat en del tjo och tjim bland klimatskeptiker idag. Det är doktoranden Jacob Nordangård som behandlar frågan om hur klimatförändringarna så snabbt kom att bli politiskt hetstoff, framför allt i Europa.
Det är en spännande frågeställning, och Nordangårds arbete är intressant. När avhandlingen är klar så kan den säkert bidra till förståelsen kring hur en idé slår rot och når de internationella förhandlingsborden.
Bland skeptiker tolkas arbetet som en bekräftelse på att klimatfrågan är en bluff som politikerna utnyttjar för egna syften. Jag vill inte "rain on your parade", men en sån tolkning är nog att ta i. För det första har vi bara sett en delstudie i ett arbete som efter att det bemötts, granskats och publicerats troligen kommer att revideras en del. För det andra så är det väl inga underliga slutsatser som dras i studien?
För att en ny och politiskt omvälvande tanke skall växa sig stor så snabbt behövs en gynnsam grogrund. Tankegångar som “bara” är vetenskapliga, och som resulterar i exempelvis ett fungerande kärnkraftverk, de kräver inte så mycket mer för att accepteras. Men idéer med globala samhälleliga konsekvenser - såsom bilden av solsystemet, slaveriets avskaffande, evolutionsteorins framväxt, osv (dessutom svåra att konkret förevisa för undrande lekmän) - kommer alltid att vara beroende av det rådande samhällsklimatet för att ta rot. Klimatfrågan föll, enligt Nordangård, i god jord.
Inget av detta behöver betyda att klimathotet bygger på dålig vetenskap. Det skulle däremot kunna förklara varför så lite konkret skett hittills på den globala arenan - kanske struntar makthavare i klimatet och är mer intresserade av globalisering som sådan?
Den triumfatoriska tonen på bland annat The Climate Scam ter sig ibland lite makaber. Tillåt mig gissa att klimathotet kommer att bestå, både som fysiskt fenomen och som politisk fråga.
Det är en spännande frågeställning, och Nordangårds arbete är intressant. När avhandlingen är klar så kan den säkert bidra till förståelsen kring hur en idé slår rot och når de internationella förhandlingsborden.
Bland skeptiker tolkas arbetet som en bekräftelse på att klimatfrågan är en bluff som politikerna utnyttjar för egna syften. Jag vill inte "rain on your parade", men en sån tolkning är nog att ta i. För det första har vi bara sett en delstudie i ett arbete som efter att det bemötts, granskats och publicerats troligen kommer att revideras en del. För det andra så är det väl inga underliga slutsatser som dras i studien?
För att en ny och politiskt omvälvande tanke skall växa sig stor så snabbt behövs en gynnsam grogrund. Tankegångar som “bara” är vetenskapliga, och som resulterar i exempelvis ett fungerande kärnkraftverk, de kräver inte så mycket mer för att accepteras. Men idéer med globala samhälleliga konsekvenser - såsom bilden av solsystemet, slaveriets avskaffande, evolutionsteorins framväxt, osv (dessutom svåra att konkret förevisa för undrande lekmän) - kommer alltid att vara beroende av det rådande samhällsklimatet för att ta rot. Klimatfrågan föll, enligt Nordangård, i god jord.
Inget av detta behöver betyda att klimathotet bygger på dålig vetenskap. Det skulle däremot kunna förklara varför så lite konkret skett hittills på den globala arenan - kanske struntar makthavare i klimatet och är mer intresserade av globalisering som sådan?
Den triumfatoriska tonen på bland annat The Climate Scam ter sig ibland lite makaber. Tillåt mig gissa att klimathotet kommer att bestå, både som fysiskt fenomen och som politisk fråga.
Kommentarer