Fortsätt till huvudinnehåll

Avhandling om klimatfrågan i Europa möts med tjo och tjim

En delstudie till en avhandling vid Linköpings universitet har orsakat en del tjo och tjim bland klimatskeptiker idag. Det är doktoranden Jacob Nordangård som behandlar frågan om hur klimatförändringarna så snabbt kom att bli politiskt hetstoff, framför allt i Europa.

Det är en spännande frågeställning, och Nordangårds arbete är intressant. När avhandlingen är klar så kan den säkert bidra till förståelsen kring hur en idé slår rot och når de internationella förhandlingsborden.

Bland skeptiker tolkas arbetet som en bekräftelse på att klimatfrågan är en bluff som politikerna utnyttjar för egna syften. Jag vill inte "rain on your parade", men en sån tolkning är nog att ta i. För det första har vi bara sett en delstudie i ett arbete som efter att det bemötts, granskats och publicerats troligen kommer att revideras en del. För det andra så är det väl inga underliga slutsatser som dras i studien?

För att en ny och politiskt omvälvande tanke skall växa sig stor så snabbt behövs en gynnsam grogrund. Tankegångar som “bara” är vetenskapliga, och som resulterar i exempelvis ett fungerande kärnkraftverk, de kräver inte så mycket mer för att accepteras. Men idéer med globala samhälleliga konsekvenser - såsom bilden av solsystemet, slaveriets avskaffande, evolutionsteorins framväxt, osv (dessutom svåra att konkret förevisa för undrande lekmän) - kommer alltid att vara beroende av det rådande samhällsklimatet för att ta rot. Klimatfrågan föll, enligt Nordangård, i god jord.

Inget av detta behöver betyda att klimathotet bygger på dålig vetenskap. Det skulle däremot kunna förklara varför så lite konkret skett hittills på den globala arenan - kanske struntar makthavare i klimatet och är mer intresserade av globalisering som sådan?

Den triumfatoriska tonen på bland annat The Climate Scam ter sig ibland lite makaber. Tillåt mig gissa att klimathotet kommer att bestå, både som fysiskt fenomen och som politisk fråga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nej-sidans bästa argument - och varför de inte håller

Det är inte alltid lätt att identifiera varför nej-sidan säger nej. Argumenten skiftar vecka för vecka, och dyker upp från oväntade håll. Några är bättre, andra sämre. Jag har här bemött Nej-bloggens 14 anledningar att rösta Nej i folkomröstningen . 1. Trängselskatten är orättvis. Den drabbar vissa bilister beroende på var man råkar bo och arbeta i förhållande till var tullstationerna står, medan andra slipper helt undan. Utlandsregistrerade bilar betalar ingen trängselskatt. Bor man strax utanför zonen och jobbar strax innanför så kan skatten tyckas orättvis. Då har man å andra sidan troligen goda möjligheter att ta sig till jobbet på annat sätt - med cykel eller buss. Trängselskatten tas ut av de som använder det tungt belastade vägnätet när flest vill ha tillgång till det. På så vis är det snarast rättvist. Den som inte kör bil kl 8 varje vardagsmorgon skall givetvis inte behöva vara med och betala för breddade motorvägar. Och den som bor nära motorvägarna ska så klart inte behöv

Klimatskeptiskt lobbyist agerar journalist åt Världen Idag

Tidningen Världen idag har gjort ett intressant val av reporter till COP15. Den populära och uttalat klimatskeptiska lobbyisten Maggie Thauersköld Crusell har lyckats få tidningens uppdrag att skildra klimatkonferensen. Ett minst sagt kontroversiellt val av chefredaktören Felicia Svaeren, som tydligen fått kritik, för hon försvarar sitt val: Av 500 reportrar som är ackrediterade till Kimatkonferensen kommer troligen en majoritet av dem att helt undvika att rapportera från något annat håll än att klimathotet är ett faktum. Det har hon säkert helt rätt i. Om en seriös reporter åker till en konferens om avsakaffande av landminor, så bör dennes grundförutsättning vara att landminor finns. Det tror inte Thauersköld. Läs på hennes blogg : Det är bara klimathotet som är påhittat. Dessutom handlar ju konferensen om politiska och ekonomiska lösningar på krisen. Att då tro att läsarna i första hand intresserar sig för vad en grupp helt marginaliserade forskare och debattörer tycker i den vetensk

Lundgren och Radetzki ger sig in i klimatdiskussionen

[Ändring: efter en del kritik för att jag fokuserar på person snarare än sak här så har jag ändrat rubriken och justerat några rader. Se även kommentarerna. Vad gäller mera sakliga diskussioner om klimat kan man läsa mer om det i andra inlägg i denna blogg. Kolla kategorin "klimat".] Nils Lundgren och Marian Radetzki skriver på Newsmill om sin syn på klimathotet, och det är gamla argument från klimatskeptikerna rakt igenom. Men det roligaste är förstås att det som vanligt är ekonomer (ja, ekonom-snedsträck-politiker då) som ifrågasätter klimatforskning, och med lika svag argumentation som vanligt. Lundgren och Radetzki har i vanlig ordning valt att avfärda IPCC (en sammanslutning av de främsta forskarna på området som jobbat i åratal med frågan) och istället gjort en egen utredning - dessvärre långt från sina forskningsfält. "Detta är förstås pinsam hybris, en antiintellektuell position", som Stefan Edman skriver i GP . Anti-intellektuell är också det ständig